Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Det varv det jäääääävligaste! Nu måste någon trycknisse gjort något ini helvitte fel på DN!
Upplägget är ju att man presenterar en idag var fjärde timme och just nu väntar vi på #9.
MEN: Plöstligt finns en parallell artikel presenterad där man presenterar personerna på plats #5-#14 (länk) samtidigt som i en annan artikel förklarar DNs nuvarande sportchef varför Stenmark "bara" är femma. För mig låter det som artiklar som publiucerats några dygn för tidigt och det måste bero på att någon knäppgök gjort något fel.
Nåja, bara att acceptera. Då kan jag lika gärna köra upp listan t o m #5 här:
5. Ingemar Stenmark (jag tippade #1)
6. Karolina Klüft (jag tippade #13)
7. Ingemar Johansson (jag tippade #3)
8. Gunde Svahn (jag tippade #11)
9. Peter Forsberg (jag tippade #8)
10. Gert Fredriksson (jag tippade #14)
11 Sixten Jernberg (jag tippade #6)
12. Anja Pärson (jag tippade #12)
13. Niklas Lidström (jag tippade #9)
14. Gunder Hägg (jag tippade #15)
15. Gunnar Nordahl (jag tippade #10)
Hm, tycker nog att jag tippat ganska bra. För det första har jag ju med samtliga på top-15-listan, om vi nu förutsätter att inte DN t ex saknar Burken och har ersatt honom med Sven-Åke Lundbäck. Hade inte tippat att DN skulle dra ned Sixten Jernberg, Ingemar Johansson och framför allt inte Ingemar Stenmark så pass och inte heller att de skulle lyfta upp Klüft ända till #6 genom tiderna. Jag är nog inte alldeles överens med att DN gjort rätt där.
Vill nog mena att det är tveksamt, även om de fyra högst upp visserligen är riktigt stora, men nog borde Ingemar plockat minst en 2-3 av dem kanske alla fyra. Likaledes är jag tveksam när det gäller att vår andre Ingemar hur man än tänker absolut borde rankas högre. När han slog ut Floyd Patterson, för att inte tala om matchen innan när Tors Hammare ändade Eddie Machens karriär på Ullevi, är visserligen bedrifter som kan avgöras på en bråkdel av en sekund. Men the Heavyweight Champion, innehavare av bältet på den iden det inte fanns sjukhundra olika organisationer och bälten i den sport - boxning - som är den mest primära som man kan tänka sig, vi har alla slagits och vi vet alla vad det gäller: en match där allt som gäller något - kraft, teknik, mod och framför allt mental styrka - i sport och idrott som verkligen måste uppfattas som en sublim och symbolisk ersättning för den kamp på liv och död som alltid varit människans villkor sedan vi gick out of Africa för 160 000 år sedan...ja, jag kan hålla på hur länge som helst om detta. När Ingemar Johansson stod på tronen var han inte bara bäst i Sverige - han var bäst i världen alla kategorier av idrott och sport.
Hur många tävlar i sjukamp för damer, hur stor är konkurrensen? Visst har Klüft varit duktig t o m oerhört duktig men att sätta henne före Ingo är en skymf och en skam för DN-redaktörerna.
Jag har en mental övning till den som läser detta. Föreställ er att personen i fråga hade lyckats med samma bedrifter men haft namnet Carl Klüft. Skulle denne Carl i så fall, med samma bedrifter, petats in som #6 över alla tider, t o m före Ingo? Aldrig i helvete. Jag vågar t o m påstå att Carl Klüft inte ens kommit med bland de 15 bästa.
Och därmed finns bara en förklaring. Detta är ett genderval, en bedömning präglad av politisk korrekthet och därmed ett hån mot sportens ideal där den som vinner är bättre än den som inte vinner; en skymf mot såväl Carro som mot Ingo och unket på samma sätt som när den överlägsne vinnaren av 100m inte fick skaka hand med spelens politiske högste ansvarige 1936.
Med detta som bakgrund vet vi alltså att de fyra på platserna #1-4 är
Zlatan Ibrahimovic - Björn Borg - Jan-Ove Waldner - Annika Sörenstam
Jadu.
Vi vet ju alla att jämförelser mellan helt olika idrotter igen-kligen är helt omöjliga. Och eftersom kriterierna inte definierats i förväg är det för en utomstående omöjligt att säga hur gubbarna på DN resonerat.
Ungefär som när random allmänhet får rösta på "Sveriges bästa skådespelerska någonsin" och utser Helena Bergström.
Hur kan, bör, ska och får man resonera då?
Hur stora är sporterna, d v s hur mycket konkurrens finns potentiellt i världen? Då är utan tvekan sparkbollen överlägset störst, något som alla pojkar och numera också många flickor i världen varit med om. Och som nummer två kommer förstås ping-pong, också en sport som många idkat och idkar och hur många 100 miljoner kineser deltar? Tennis och Golf är förstås extremt mycket smalare sporter, sådana som vanligen varit förbehållna de som haft råd och som fortfarande har den karaktären i de allra flesta länder i världen - och hur många banor som än byggts i Sverige är det fortfarande en väldigt smal sport internationellt. Eftersom PK tydligen har ett definitivt inflytande på DN-gubbarna ligger förstås Stockholmsgrabbarna Burken och J-O i lä, jämfört med Sörenstam som är ett genderkorrekt önskat val medan Ibrahimovic är ett val som landar högt på PK-motivet att hylla de som invandrat och barn till de som invandrat. Vidare kan man tänka sig att ju mer uppmärksammat och ju mer betydelsefulla som en idrottspersons bedrifter varit för Sverige desto högre skulle de kunna tankas - motiv som haft oerhört stor betydelse för tidigare höga ranking av de båda Ingemar, eftersom hela landet var vakna vid radio Luxemburg fyratiden på morgonen 1959 när Ingo klev in i ringen på Yankee Stadium eller skoltimmar, arbetsplatser och regeringssammanträden gjorde avbrott när Stenis åkte. Ingen av de fyra vi nu kar kvar har den nivån. Nog var det många som följde Burkens åtminstone första Wimbledonfinaler och likaledes våra första Davis Cup-triumfer men jämförelsevis inte den nivå som Ingemarna aktiverade landet. Sparkbollen har förstås haft enormt stor publik men det är laget snarare än den individuella spelaren och Zlatans alla framgångar ligger lågt t o m extremt långt efter vad landet upplevde under VM-sommaren i USA i början av nittiotalet. J-O har haft framgångar överallt och under så lång tid och lirat en sådan härlig pingis - men tyvärr, inte är bordtennisen på den generella uppmärksamhetsnivå som många andra idrotter. Och Annika...hur många har igen-kligen suttit klistrade vid TV-rutan när hon spelat och vunnit?
Nja. När vi nu har DNs lista från #150 - #5 och ska gissa hur de - DN-sportcheferna, inte du eller jag - rankar #1, #2, #3 och #4 får man nog tänka lite annorlunda. I detta nu tippar jag:
#1 Zlatan Ibrahimovic
#2 Annika Sörenstam
#3 Jan-Ove Waldner
#4 Björn Borg
Jag erkänner att jag något kommer att njuta av att gatpojken från Rosengård numera miljardären Zlatan i så fall toppar, till stor del symboliskt för alla toppidrottsmän som invandringen givit oss t ex där Martin Dahlin och Henke fanns i sparkbollen redan i USA-VM och friidrotten flödat över och kommer att flöda över med mera.
Samtidigt: den här topplistan och placeingen för de 10-20 översta får mig att tänka på att Sveriges bästa skådespelerska någonsin heter Helena Bergström.