Luleå HF

SHL · 116875 inlägg · 890 ämnen

Inlägg: 1648317

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!

Läser på Hockeysverige att Säcken svarat på varför DIF förlorade mot Luleå: "De hade fler PP än vi".

Lite tunn förklaring, tycker jag, vad menar karln? Visst, Luleå hade fyra PP, Djurgården ett, men två av gårdarnas utvisningar var för puck ut respektive sex man för helvete. 

Jag tycker personligen att zebrorna missade en hel del. Dessutom var utvisningen på Abbott skandalös, om något borde gårdaren åkt för filmning.

Men det var en lite konstig match.

Första perioden totalägde Luleå fullständigt ganska länge men därefter satte gårdarna igång och tog ordentligt över.

Sedan har vi andra perioden - Luleå vinner skotten med 17-2, gårdarna åker på tre utvisningar. Där trodde man de var helt borta, men vi hade bara 2-1 med oss till tredje.

Tredje perioden vänder det helt. Djurgårn kör mer offensivt och lyckas pressa ned oss duktigt - vinner skotten med hela 6-17 men lyckas inte passera Lassi och då vinner vi.


Svarskommentarer

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!

Man menar att gårdarna är extra sura på att just pitefoppa avgjorde matchen med sitt kanonskott i bortre krysset, efter den armbåge som pitefoppa delade ut på Fernholm som fortfarande inte kommit tillbaka.

Visst kan jag förstå en sådan inställning - jag håller helt med om att det är fel att en spelare efter några matchers avstängning får komma tillbaka, samtidigt som deras offer är borta mycket längre. 

Samtidigt är det fortfarande obegripligt hur just pitefoppa som definitivt är en ärligt spelande lirare som också respekterar motståndare fysiskt och mentalt kunde lägga av den där armbågen. 

Nåja. Pitefoppa har definitivt blivit en viktig spelare för oss. Dels pga hans energi, dels pga att han då och då levererar sådana härliga instser som målskottet idag.


Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!

Allvarligt talat:jag tror att om inte Lassinantti stått senaste tre matcherna skulle vi haft 0 inte 8 poäng från dessa. Utespelarna kämpar utmärkt så gott de kan men vi har faktiskt nu haft 6-7 spelare borta och våra motståndare har varit bra. 

Men målvakten ÄR halva laget och det är många år sedan jag upplevde det i Luleå faktiskt - även om vi haft bra vakter som Anders Nilsson, JG och Berguven så har vi inte vunnit matcher då motståndarna varit bättre.

Men nu, med Lassi gör vi det! Det känns faktiskt som när vi hade Mannen, Myten, Legenden Jarmo Myllys i mål. Jag har undrat varför och de som känner mig vet att jag är så fokuserad på vakter att nog undrar jag.

Jag tror så här.
 
Under 2000-talet har vi sett väldiga förändringar för målvaktsstilarna speciellt i SHL. För det första större skydd, för det andra att fjärilsstill slagit igenom vilket inneburit att vakterna - även när de inte ser puck - blivit täta på tidigare svåraste luckorna efter isen invid stolpar.
 
Skyttarna lärde sig emellertid att när vakterna fjärilar sig ned så konsekvent blir de tvugna att skjuta högt och det fungerade. 
 
Men då kom nästa genombrott att vakterna blev två meter långa varvid de även när de gick ned täckte högt. Tidigare var vakter ALLTID små, rörliga, men nu slog de stora vakterna igenom. 
 
Under detta blev vakterna mer inriktade på att stå rätt, att läsa spelet, ställa sig där skotten skulle komma, och vara vägg.
 
Så var det många år, vakter som ställde sig rätt och stod stilla. Lite konstig hockey tyckte man, men det var fruktansvärt effektivt, antal mål gick ned och vakterna höll nollor.
 
Detta i kombination med att försvarsspelet genom Rönken blev oerhört mycket tätare och man släppte inte längre fram spelare till riktigt svåra lägen utan de fick ta skott från distans, nägon som passade de stående vakterna utmärkt. Och hela listan på elitserievakter levererade plötsligt resultat som var överlägsna tidigare tiders vakter.
 
Konstigt var ordet.
 
Men hockeyn har därefter ändrats och nu består den lite trist av styrningar, styrningar, styrningar, när det inte är skymningar eller både-och i kombination.
 
Tråkigt.
 
Men där kommer vi till Joel Lassinantti. Han går fram med en spelstil som passar den hockey vi har nu. Han är otroligt duktig på att läsa spelet och ta den position som behövs. När det kommer skott för styrning står han inte fastfrusen på mållinjen med luckor här och där utan är blixtsnabbt ute och står plötsligt precis framför den motståndare som ska styra och upptäcker att han inte har några luckor att styra i. Likadant när det gäller inspel från kanten för styrning - Joel läser detta, går ut och blockerar.
 
Han är för jäkla snabb med plocken - kommer skott han kan plocka sitter pucken. men kommer annat skott som bara kan pareras måste han inte välja mellan att lyckas styra åt sidan - vilket ofta är svårt när skytten drar på rakt på kroppen - eller få farliga returer. Även där går han ut och när puck är fri i målområdet fungerar han bra i kombination med kämpande backar att inte ge chans att peta in puckar.
 
Just detta att läsa spel och agera snabbt är imponerande och på skott och fria spelare kommer han ut snabbt och bra.
 
Jag har ju redan sagt det och visst är det så att Joel Lassinantti är den vakt vi utvecklat efter Myllys som mest av alla faktiskt liknar den store. Liten men oerhört snabb, placeringssäker och med en blixtsnabb plock. Men en stor skillnad mot Myllys är förstås att Joel är cool - har inte sett honom explodera med humör ännu medan Myllys gärna sökte upp elaka motståndare för att snacka allvar;-)
 
Fan, vad kul det blir att följa denne fine vakt i fortsättningen:-)