| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Dags för dagens hyllning.
Nej, det gäller inte Nylander, Pesonen eller någon annan uppmärksammad som stjärnljuset skiner på. Det gäller en vackare Askungesaga än så, en hyllning som alla som deltagit i sport och idrott kan förstå och identifiera sig med. En grabb som kämpat för framgångarna och som är alltigenom värd det han lyckas med.
Melker Karlsson!
Lyckselepojken som flyttade till Apschtaan för att satsa på en hockeykarriär men som aldrig lyfts fram som talang att bli stjärna utan snarare setts som ett komplement,. En sådan där som aldrig nämndes först utan snarare 10-15 cm ned i rapporterna med orden att "Melker Karlsson gjorde inte heller bort sig".
I åtta år spelade han för Apan men som sagt under horisonten på något sätt, utanför det rampljus som föll på stjärnorna. Men han arnetade på och steg för steg stabiliserades han och etablerades på en allt högre nivå.
Ingen som draftades förstås, ingen hade märkt hur han var på väg bakom framtidsnamnen. Och ingen som någon inbillade sig skulle uppmärksammas och ges bättre chanser i större sammanhang utan skulle spela sig igenom hela karriären hos Apan innan han åkte hem till Lycksele så småningom, ihågkommen som "ja just det Melker, han var också en i de vinnande kollektivet", nämnd efter 10-15 mer namnkunniga.
Och som en blixt från klar himmel kom beskedet i slutet av maj att San Jose tydligen sett något annat, trodde de, i Melker än en grabb som skulle bli kvar på den västerbittnande nivån. Stjärnorna Lindström och Ericsson hade skrivit på för NHL/KHL dagen innan och så kommer beskedet att Melker fått chansen och tagit den att söka slå sig in i San Jose.
Det går förstås inte tänkte nog de flesta. Han åker över. Hamnar i AHL. Kör kanske 1-2 år och kommer sedan tillbaka. Kul för honom att han får försöka drömmen men någon stjärna blir han inte.
Men han åkte över, körde campen och hamnade som vi "visste" nere i AHL för Worcester Sharks. Som vi räknat med och mer blir det inte, visste vi.
Men ibland svingar lyckans fe sitt spö över de som gjort sig värda det. Några skador kombinerat med att San Josés ansvariga kompetnet nog sett mer hos Melker än vi andra och han fick komma upp till San José och debutera i NHL.
Nu 11 matcher senare har Melker levererat 3 mål och 4 målgivande pass i NHL och alltså tagit den chans han fått betydligt bättre än de flesta svenskar i motsvarande situation.
Visst. Vi kommer ihåg sådana som Fabian Brunnström som efter snabbgenombrott hos Ulfven får NHL-chans och öser in mål, bara för att se karriären vända och därefter sjunka rakt ned som en sten.
Men så känns inte Melker. Skulle snarare påminna om Thomas Holmström, en annan som lokalt i Sverige uppfattades inte räcka till men som fyra Stanley Cup-ringar senare bevisat motsatsen. Om Melkers resa blir mer åt Thomas-hållet är det härligt och ett j-a fint exempel för andra pojkar som vill hockey i framtiden. Se på Melker! Gör det som behövs! Asbeta för framgång och den kan bli din!
Som den förhoppningsvis blir Melkers:-)