Luleå HF

Hmm, ser att Åslin för en månad sedan blev tacklad med axel mot ansikte och det var då Läjkrarnas Gustaf Rydahl som delade ut axeln och han blev avstängd sex matcher. Med tanke på att David Åslins pappa Peter avled för några år sedan bara 49 år gammal, i sviterna efter hjärnblödning, känns allt detta förstås extremt obehagligt och tragiskt. Inte bara för David utan också för hans släkt.

Hoppas du repar dig så snart som möjligt, David.

Anmälan på Sylvegård, min avslutande bedömning

Nu har jag granskat detta även från en annan vinkel. Den var inte rakt men snett bakifrån Åslin och ger en ganska bra sikt på Emil framifrån.

Länk enligt nedan tidpunkt 53.47-53-55.

Kolla också för den andra vinkeln:

twitter.com/moritzdaniel/status/552538730402435072.

Man ser att Emil kommer ut från båset och ställer upp sig att möta Åslin. 

Inledningsvis har inte Emil bestämt sig om han ska försöka ta puck eller spelare, tror jag, men när Åslin spelar pucken till vänster om Emil satsar han på bröstvärmare.

Det man inledningsvis ser är att Emil har höger överarm stäckt nästan rakt ut från axeln, armbågen är alltså en dryg halvmeter ut från axeln/kroppen. Han håller klubban så medan vänstra handen håller klubban närmare bladet.

När Åslin närmar sig sänker Emil sin högra arm mot kroppen! Det är hur klart och tydligt som helst.

Når han t o m att klistra armbågen mot kroppen? 

Nej, det tror jag inte, även om jag inte kan utesluta det från bilderna. Men han håller ju i klubban, han skulle nästan behövt släppa klubban för att klistra armen dict-an. 

Han drar alltså ned armbågen rejält innan Åslin når fram!

I sekvensen efter försöker jag se om han höjer armbågen igen och först vill jag nästan tro det - att han alltså sticker ut den för att åstadkomma en armbågstackling i ansiktet på Åslin. Men ju mer jag ser på det, desto mer tror jag att det faktiskt inte är så utan att Emil reser på sig för att ta emot bröstvärmaren från Åslin, den som inte blir av eftersom Åslin kastar sig åt sidan. 

Emil reser sig alltså bara upp för att ta emot tacklingen.

Ja just det. För att ta emot tacklingen! För Emil står still. Kolla mot röda linjen i filmerna så syns det tydligt att Emil bara står där och det är Åslin som åker på honom. Ganska intressant, eller hur?

I samband med att han reser sig sker kollisionen och efter träffen på Emils arm rör den sig från kroppen och då kan man få intrycket att den var där ute men det är således väsentligen något som inträffar efter och som följd av kollisionen. Ett förlopp som fick den inte så kunnige kommentatorn på Cmore att yra om att "Emil hade handsken uppe i ansiktet på Åslin".

Det väsentliga förloppet är alltså detta:

1. Emil går ut och ställer sig på isen. Åslin kommer åkande mot honom. När Åslin är nära spelar han pucken till höger om Emil och försöker själv byta åkriktning för att passera Emil på vänster sida.

2. När Åslin närmar sig och risken blir allt mer uppenbar att han kommer att tackla Emil (just det, Emil står still, det är Åslin som åker in honom och således snarare han som kommer att tackla Emil) drar Emil ned sin högra armbåge mot kroppen (*).

3. Åslin hinner nästan förbi inte helt. Den enda del av kroppen som han inte hinner dra tillräckligt åt vänster är högra kinden och med den träffar (tacklar) han Emil. Eftersom Åslin åker så lågt, och när han försöker hoppa åt vänster går ännu lägre är det i armbågshöjd hans kind inte hinner förbi Emil.

Sammantaget: allt det där är solklart och det friar Emil.

Det enda jag inte kan svära mig fri från är om Emil plötsligt i läget (*) sticker ut armbågen några decimter för att proppa Åslin. Jag tycker INTE att det ser ut som att han gör det men kan inte utesluta att situationsrummet haft betydligt bättre tekniskt kvalitativa ruta för ruta bilder som ger tydligare besked. 

Därför anser jag att situationsrummet ska publicera sitt bildmaterial. Från den noggranna bedömning jag gjort gör Emil alltså inte alls fel. 

Av det jag kunnat bedöma anser jag vidare att situationsrummets uttryck om att

Åslin "får en tackling" samt Emil "gör sig större med höger armbåge"

är misstänkt skandalöst felaktigt och tendensiöst beskrivet.

En korrekt beskrivning skulle såvitt jag kan bedöma bli om man böt ut orden och skrev att 

Åslin "åker på Emil som står stilla" samt "Emil har gjort sig mindre genom att dra armbågen mot kroppen"

Och då är det en j-a annan sak!

Slutligen. Det är en otroligt liten smäll det handlar om. Tidigare ifrågasatte jag bestämt att Åslin skulle ha fått en hjärnskakning av den situationen. Det är helt enkelt en alldeles för liten träff.

Jag menade då att han måste ha slagit huvudet i isen men vid granskningen nu ser jag att det gör han inte alls. Eftersom han är i sådan förflyttning har han ingen stabil balans alls när de kolliderar och åker ner men rätt lindrigt går han ned på alla fyra.

Hur ska man då förklara att han fått hjärnskakningssymptom efter detta?

Ja, när man nu har alla fakta på hand är det tämligen självklart vad som inträffat. 

För en månad sedan fick Åslin tydligen en axel i ansiktet med härnskakning som följd. En axel är något helt annat än en armbåge. Det är en stenhård kroppsdel under axelskyddet och en träff mot en stabiliserad axel är något som kan ha effekten av en frontalkollision med en trästock.

Efter en rejäl hjärnskakning är det nödvändigt att med stor försiktighet följa en rehabiliteringstrappa och att inte riskera ytterligare våld mot huvud. Varför? Eftersom hjärnan då är skadad och extremt mycket känsligare för upprepat våld. Man måste helt enkelt vänta så länge att den skadade, skakade hjärnan hinner läka ordentligt. Annars kan det gå illa och under läkningstiden kan t o m ett mycket begränsat väl mot huvudet/hjärnan orsaka ytterligare och svårare skador.

Med detta som bakgrund kan vi med stor sannolikhet anta att det som hänt är att Trottoarkantens IF inte låtit Åslin rehabiliteras på korrekt sätt efter den svårare hjärnskakning han ådrog sig för exakt en månad sedan.

Tyvärr kan man t o m undra om inte skadeläget med många spelare insjuknade i influensa kan ha lett till att man chansade med att låta Åslin gå på is i stället för att vila upp sig till dess att han var frisk. 

Obehagligt, men hur ska man annars bedöma den samlade bilden? Som Sherlock Holmes brukade säga: när man uteslutit alla möjliga orsaker utan en enda är denna sista orsak korrekt, hur osannolik den än tett sig från början.

Som sagt. Själv kan jag inte utesluta att Emil stack ut armbågen igen, även om jag inte kan se det och menar att då är det rummets ansvar att visa detta med de eventuellt bättre bildmaterial de kan ha haft tillgång till.

Annars anser jag att det skulle vara ett justitiemord om Emil fälls.

Cmores kommentator har redan gjort en inkompetent bedömning vilket tabloiderna därefter förstärlt genom att yra om "ful armbåge" följt av att situationsrummet talar om att Emil tacklat (utan att modifiera korrekt till att han stod still) samt att han gjorde sig stor med armbågen (utan att informera om att det vi tydligt sett är att han gjorde sig liten med armbågen).

Tyvärr kan det bli så illa att om vi ska söka skyldiga till hur Åslin just nu mår måste de sökas i Trottoarkantens egen organisation...