Luleå HF

Forsberg 1978: Stort tack för grattis! Hoppas ni nu får en vändning och lycka med Bulan och Petter och att det leder till att ni håller Trottoarkanten under strecket in i kaklet vid 55 omgångar! Kan ni bara få ihop ett tryggare försvar där gubbarna vet vad de ska göra kan ni bli farliga för vilket annat lag som helst, tror jag.

Hockeyn är inte längre vad den varit.

Gå 5-10 år tillbaka och det var ett annat spel, en hockey där det var OK att vissa lirare från pojkåren ställde in sig på att de slapp jobba med övriga laget utan kunde tillåtas hänga uppe vid bortre blå för att ta chansen vid ett snabbt uppspel att komma till skott, måla, vinna matcher och blir hjältar. Jag talar om vingarna. 2 i varje femma som accepterades komma in för byte trots att tröjan inte var blöt, som när deras femma släppt in ett mål menade att det var backarnas fel trots att de själva skitit i att hjälpa till.

Rönken ändrade på det där för alltid. Han krävde att varje spelare - även vingarna - gick in och körde Ledinhockey: gav allt i varje byte och fr a deltog ordentligt i försvarsspelet för att bilda ett komplett försvar med hela fem spelare och vidare gick in i skottlinjer, slängde sig och åt puck för att försvara målet; något som tidigare säsongers vingar skulle ha ansett sig själva för "fina" för att skita ned sig med.

Den förste som såg och hängde på Rönkenhockeyn var Melin, som med detta fick ett annars mediokert Gnaget att bli så svåra att de två år i rad spelade bort seriesegrarna - HV och Luleå - redan i kvart. 

De andra som skådade ljuset var Warulfven som förklarade att för första gången någonsin skulle de anpassa sig efter motståndarna och möte Rönkens Luleå med Luleåhockey eftersom de annars var chanslösa.

Och sedan beslutade Anders Forsberg och Stefan Klockare att de skulle komplettera målglada och offensiva Apan med ett fungerande försvar och plockade in Rönkens assistent CryBert för att få hjälp med detta.

Men därefter har i stort sett alla lag som vill hänga med fått hänga på. Läjkrarna, som Luleå med Rönkenhockeyn spöade >10 matcher i rad, kopierade och nådde så småningom i kapp och spöade oss då i kvarten senast.

Det där är fakta och alla som begriper hockey vet om det. Men tar man Apsupportrar är vissa så stöddigt avundsjuka att de vägrar inse faktum, om de nu är kompetenta nog att göra det. I deras ögon handlar det om sargutmedley och 0-0-dyrkan men inget kunde vara felaktigare och det begriper alla som begriper något. 

Luleå var först och Luleå kan detta men i år har Fagervall kommit med nya impulser med vilka han kompletterar Rönkenhockeyn. Nu har backarna fått order om att inte i första hand arbeta på säkerhet att få puck ur vår zon utan att prioritera puckkontroll och etablera ett samspel som törs och kan spela oss ur situationerna för att äga puck och attackera och på så sätt kunna äga mer offensiv. Det är OK att det blir misstag från början, det är utbildning, men framåt våren ska vi vara framme. Nu ser vi ett Luleåförsvar som lyckats, som kan detta nu och känner trygghet att man kan hantera attackerande pressande forwards. Dessutom har han arbetat in ett mittförsvar som är oerhört svårt för motståndare att tränga in i inklusive att snabbt pressa fast de motståndare som väljer den enklare vägen efter sargerna vilket tvingar mindre kompetenta lag att satsa på dump-and-chase vilket vanligen ger oss puck och initiativ.

Framåt har han inte heller bestämt sig oinnan säsong och sedan kört på no matter what och testat och testat till han fått ihop lämpliga linor. I detta nu har vi F-linan som är ett gissel för motståndarna och sedan han hittade in Emil med Abbottarna har även den linan blivit svår. Till det växer nu Lennart och Granström fram som svåra att hantera för motståndarna och så har vi att också formulera ihop en fjärde lina vilket är på G, speciellt som Ledin är på väg in snart och sådana som Bryggman blir allt bättre, Zarr bröjar hitta rätt, kanske Cehlarik och Wallmark hittar sin högsta nivå också.

Nej, vi är inte längre lika strikt försvarsprioriterande utan har nu ett spel som när det fungerar kan göra oss svåra att möta över hela isen.

Och innan råttet är mågat har vi en alldeles ypperlig Lassinantti i mål. Nu ska man tydligen testa Hovinen mot Köplustan, det blir intressant. Under tiden börjar Daniel Larsson förstå vartåt det klämtar och det låter ju som att han när som helst blir klar för Malmoe. Tänk, hur det kan gå.