Hmm, Mattias Ek skriver i Sexpressen om Frallan:
"Johan Fransson berättar att Rapperswil har till den 15 februari på sig att utnyttja optionen i uppgörelsen med Luleå.
– Förhoppningsvis tar de den och förlänger med ett år. De får lösa ut mig från Luleå, helt enkelt, säger Fransson."
Ett tag tänkte jag att tackar Rapperwill nej 15 februari är Frallan tillbaka i Luleå direkt? Men så är det förstås inte. Det måste handla om säsongen 2015-16 förstås; Rapperswill har väl option att lösa honom från det året också men måste göra det under veckan, annars är väl Frallan kvar i det långa kontrakt han hade med oss. Och kan således lira för oss nästa säsong, om nu inte något annat lag köper honom, av oss isf.
Lite intressant är det. Frallan tycks vilja lira utomlands nu, bl a pga den lön han får tror jag. Men han har läst om att det finns Luleåsupportrar med pengar som är villiga att stödja klubben:
"– Kul att de är Luleåfans och vill hjälpa klubben och laget. Det är generöst, säger Fransson.
Men han är helt inställd på att fortsätta spela i Schweiz och säger att han inte har funderat över hur han skulle ställa sig till ett jätteerbjudande från Luleå.
– Skulle det hända får man ta det då."
Spännande. Vi har ju inte så många duktiga spelare från Luleå ute i världen. Omark, Grizzly och Frallan bara.
Man blir glad, heter det.
Något jag blir riktigt glad över är Luleås målvakter.
Av någon anledning har vakter alltid varit något som varit Luleå. Eller kanske är det norrbotten, för historiskt har ju Kiruna producerat massor av duktiga vakter.
Historiskt hade vi ju Hardy Åström från Svartöstaden. En grabb som satt på ettans buss in till högstadiet på Östra innan han reste vidare till Apan, vars vakt han var större delen av deras tidigare Elitseriehistoria, innan han bussades över till ännhåäll.
För att inte tala om Pajalafintens uppfinnare, Mats Blomman Blomqvist, från Skurholmen, den kanske störste vi kommer ihåg.
Vi har haft många fler, men mellan Svartöstaden och Skurholmen har vi Lövskatan där jag som riktigt liten lärde mig vakta på den frysta Odengatan eller isen på malariaviken.
Och så kom Jarmo Myllys, som satte nivån för alltid och nu hänger #35 under Delfinens tak medan #12 och #4. Större än Mannen, Myten, Legenden finns inte.
Och alla som blev vakter sedan de växt upp med Myllys som inspiratör. Hento, Gusten, Viktor, Mattias, David, Daniel, Anders - förutom Hento från Övertorneå, Viktor från Kalix och Daniel från Boden - alla övriga från Luleå - och alla utbildade i Luleå, och som alla vakter från Luleå sedan Berguven blev först blir man ju med automatik vakt för småkronorna om man spelar i Luleå:-)
Hento just nu vilande efter fyra år som vakttränare i Luleå, Gusten nu vakttränare i Luleå, Mattias i Nottingham, David hos Pungen, Daniel i Luleå, samt de just nu mest framgångsrika Anders i KHL och Viktor i NHL.
Och så sist in i denna skara: Joel Lassinantti.
Jag hade inga överdrivna förväntningar på Joel. Han är förstås duktig, eftersom han kommer från Luleå, och fint med vårt samarbete med Asplöven så att han kan få bra träning när vi nu hade David och JG i Elitserien. Men först i år har jag på riktigt förstått hur bra Lassi är.
Jag brukar ju likna det med en saga:
Sagan om Spaden i Stenen
När Konungen Jarmo Myllys lämnade Luleå Hockey ställde han sig på en stor klippa utanför slottet Delfinen, lyfte sin spade Excalibur mot himlen, och med stor kraft drev han ned hela bladet av spaden i stenen.
Där har spaden sedan dess suttit djupt och hårt fast. Under årens lopp har riddare efter riddare klivit upp på klippan och fattat spaden för att dra den ur stenen och bli Myllys arvtagare. Men Excalibur har inte gått att rubba.
Den 11 november i nådens år, anno 2014 hade hela 4 980 dagar kommit och gått sedan den 24 mars 2001 då Konung Myllys förankrade spaden Excalibur i sten, efter slaget mot Styvben Starke utanför slottet Fjollbollen i Sydbottens fylke. Under den tiden hade Luleå Hockey varit försvagade och trots att man vunnit många slag hade man förlorat de årliga krigen.
När denna dag grydde förberedde man sig för det avgörande slaget mot Röda Tjuren från Sydbottens Östra Rike. Tjuren hade tidigare angripit Luleå uppe vid slottet Delfinen och gått segrande ur det slaget. Men nu skulle Luleå upp till kamp nere hos Röda Tjuren i en drabbing där Luleås framtid för alltid skulle beseglas. Leva eller dö?
Luleå leddes av Riddar Daniel som vid slagets början kämpade väldeliga men förgäves. Det stod tidigt klart att han inte skulle kunna motstå Tjurens vildsinta angrepp och Luleås hela här var svårt pressad och skulle i nästa stund slås av bryggan och för alltid slukas i den mörka vallgravens djup. Riddar Daniel var slagen och leddes ned till fältskären och hans plats intogs av den unge Riddar Joel.
Och plötsligt ändrades allt! Riddar Joel stod emot Röda Tjurens våldsamma angrepp och ingen kunde passera honom där han med lyft spade parerade angrepp efter angrepp. Inspirerade av honom började Luleås här vinna kamper överallt och trots att de strax innan varit helt slagna och bara inte skulle överleva, vann man allt mer och kämpade sig som genom ett mirakel ikapp och lyckades till slut kämpa ned fienden. När dagen var över, var vallgraven fylld av röda tjurar, medan det segerkransade Luleå Hockey stod kvar starkare än någonsin tillförne.
Soldaterna vände sig mot Riddar Joel. Alla visste att det var han som ensam vänt på krigslyckan, det var han som hade vänt på slaget och gjutit mot i Luleås hjärtan. Och när de närmade sig den unge riddaren upptäckte de att hans spade glödde. Det var ett skimmer av guld runt spaden. Vad är det för magisk spade? ropade någon. Var kommer spaden ifrån? sporte en annan.
Riddar Joel blygdes och slog ned ögonen. Förlåt mig, sade han, jag hittade inte min spade innan hären skulle dra söderut och jag hittade inte väpnare Greppa att fråga till råds. Men så upptäckte jag en spade på klippan utanför slottet Delfinen och lånade den. Förlåt mig!
Det blev alldeles tyst. Så viskade någon: det är Excalibur! Det är EXCALIBUR! hördes från allt fler strupar. Och samtliga krigare sjönk ned på knä, med avtagna hjämar och huvuden böjda mod marken i vördnad.
Endast en krigare stod fortfarande, med Exaclibur i fast grepp:Riddar Joel.
Konung Myllys Arvtagare.
Detta om detta
Jag har fantiserat om spaden i stenen tidigare och under många år var det "Riddar David" som för mig tagit den spaden, även om "Riddar Anders" klev in med stor styrka. Men David var av Myllys storlek och hade spelet i sig. Under några år blev han mest framgångsrik genom att läsa spelet och stå rätt, men han hade också talangen att kombinera det med att vara rörligare och hitta rätt. Och år för år blev han allt bättre och jag tror att han kan ta många steg till, men nu gör han det tyvärr hos Pungarne.
Joel ÄR så mycket Myllys redan nu, det är i delar av spelet som vore det Konung Myllys vid spaden. Och pojken är bara 21 år gammal! När Myllys kom till oss var han redan 30 år gammal! Hur bra kommer Lassi att vara när han är 30 år? Jag ser inga hinder för hur bra Joel kan bli och man kommer snart att få klia sig i ögonen för att inte tro att det är Mannen, Myten, Legenden bakom masken - bara Joel lär sig Excalibur så pass att han börjar lägga målgivande pass och göra egna mål + förstås att ilskna till och hoppa på även två meter stora 100 kg tunga motståndare om de jävlas med honom;-)
Tillägg: På Hockey Sverige hyllar de idag seriens bästa vakt. Se länk.
MOBILT
· · 
Satan så vackert och så symboliskt.
Jag hade hockeymatchen på ett fönster på en annan monitor, men den är tydligen över - 5-0 till Köplustan - och de intervjuade Andreas Johansson som såg sur ut.
Så jag stängde fönstret och får upp fönsterbilden med Luleå Hockey i omklädningsrummet efter Europamästerskapet med alla leenden speciellt Johan Forsberg som skiner som en sol:-)