| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Zappaholic: Strålande! Du lyckades bättre än jag. En gång tog jag mod till mig och beslutade att besöka Apschtaan för att pp plats undersöka hur kommer sig Aporne.
Sagt och gjort. Jag satte mig i bilen och åkte söderut. 13 mil bara, där är jag om en dryg timme. Åkte E4 och la mil efter mil bakom mig.
Så började de dyka upp. Skyltarna som förklarade att jag snart var fram i Apschtaan. Spänningen ökade. Apschtaan 50, sa en skylt, nästa förkunnade Apschtaan 40, sedan kom Apschtaan 20, 20, 10......snart var jag där! Jag förberedde mig. Tog på mig skyddsdräkten, la fram skyddsvapen, mumlade ett antal böner jag lärt mig som liten: "Gud som haver barnern kär.....
Så upphörde skyltarna. Och jag förberedde mig för avfarten. men den dröjde. Och jag körde och körde. Strax kom där upp en skylt som meddelade Umea 50. Vad? Jag måste ha missat avfarten till Apschtaan. Vände på ekipaget. Åkte norrut. NU kom skyltar igen. Apschtaan 50, sa en skylt, nästa förkunnade Apschtaan 40, sedan kom Apschtaan 20, 20, 10..... den här gången skulle jag INTE missa avfarten. Men....det kom ingen avfart! I stället kom nya skyltar: Piteå 30. Och så vidare.
Denna skakande upplevelse har fått mig att dra slutsatsen att Apschtaan finns inte, fast bara lite. Av någon anledning har Aporne dragit sig bort från människorna och noggrant döljt spåren efter sig. Vars stack de? Och varför?
När vi var små brukade våra mammor varna oss för Aporna. Gå inte för långt hemifrån - då kommer aporna och tar dig! Man försökte alltid vara försiktig, hålla utkik efter apor som kunde ligga i bakhåll och sådant. Men det var svårt, för ingen visste hur de såg ut. De har svans och horn, sa en. Nej de ser ut som grisar, sa en annan. Jag tror de kan göra sig osynliga, gissade en tredje.
Hur det nu var med den saken kunde vi inte upptäcka aporna. Men de fanns ändå farligt nära. Någon dag hade ett hus brunnit upp. Se, där har aporna varit framme, sa folk.
Nej, aporna är ett mysterium som alltid skrämt. Jag funderar dock på att göra slag i saken. Utrusta en expedition med spejare, vapen och allt och ge mig ut på apjakt igen. Jag har nämligen fått ett oslagbart tips. Jag vet nu hur jag ska lyckas spåra upp aporna, jag har lärt mig aphemligheten. För att hitta aporna är det bara att följa spåren. Spåren av bananer, som kastats i vredesmod av hungriga apor som velat äta banan, men inte listat ut hur de ska skalas...