Luleå HF

Riktiga karlar äter inte paté!

Fanns det en bok som hette. Häromåret firade jag nyår i Paris, bjuden på en rejäl fest med väsentligen bara fransmän och fransyskor. Jag trivs ju ypperligt i Frankrike så det var naturligtvis riktigt kul. Men så var det en efterhängsen liten typ som ideligen kom och stack patébrickan under näsan på mig och ville bjuda. Tydligen var det ett urval av unika och speciellt uppskattade sorter, men jag blev inte sugen eftersom de såg ut att vara antingen direkt snittade från obehandlade inre organ alternativt hämtade ur hård mylla i någon stia. Till slut tänkte jag få tyst på dessa erbjudanden och förklarade att där jag kom ifrån hade vi uppfattningen att riktiga karlar äter inte paté. Det tog inte så bra, skulle man kunna säga. Resten av naten tittade han snett på mig och mumlade gång på gång att paté var ju livet!

Kom att tänka på det där nyss, det vill säga riktiga karlar.

Per Ledin åkte på en tackling mot knäet av Apsevc i matchen frra veckan och det var en identisk tackling som den som dåvarande Apan Lehtonen åkte på mot Sønderjyske i CHL-matchen i augusti.

Motståndarna tacklade med sitt knä mot dessa spelares knän, men det tilldrog sig i de lyckliga lägen där vare sig Ledin eller Lehtonen vilade kroppstyngden på de knän som blev tacklade - i så fall är risken stor för elaka korsbandskador plus ett och annat ledband som kan ryka samtidigt. Mycket obehagligt och ofta ledande till lång konvalescens. 

Nej, så illa var det inte. Både Ledin och Lehtonen lyckades lyfta det ben vars knä blev träffat och det innebär att risken för svåra skador med allra största sannolikhet är helt eliminerad. Däremot slängs de förstås i isen. När de balanserar på bara ett ben och det andra benet får en smäll snurrar de runt och tappar balansen.

Men det kan göra ont, bli en liten blödning där motståndarens knä träffar, och spelarna kliver vanligen av matchen eftersom man blir orolig när knäet träffas.

Så de hade alltså tur i oturen. Det fick bara varsitt blåmärke. 

Ledin spelade redan två dagar senare mot Trottoarkanten. Säkert gjorde det lite ont pga hans blåmärke men inte värre än att en riktigt karl pallar det. Speciellt som han nyss återkommit efter sex veckors frånvaro sedan monstret Tollefsen krossat hans armbåge. Nej, Ledin klev förstås in för att hjälpa sitt Luleå.

Lehtonen, däremot, agerade lite annorlunda. Direkt efter match förklarade han att han "var svårt skadad och skylle bli borta i sex-sjy matcher minst" och omedelbart behövde att Mamma kom med Bamse-plåster. Och så blev det också. Lehtonen VAR borta sex veckor för en skada som inte hindrade Ledin två dagar ens. 

Jag har en känsla av att Lehtonen är storkonsument av paté. Kan det var ett utmärkande drag för alla Apor?

Redigerad kommentar

Alltid intressant att ta del av Apans verksamhet direkt från källan. Jag brukar kolla upp klubbens egen hemsida då och då för att ta del av de nyheter de publicerar. Mest handlar det om skryt över nisse och kalle och andra som blivit NHL-stjärnor. Jag brukar kolla om sådan information på eliteprospects men där är de dåligt uppdaterade för nisse och kalle brukar som regel bara vara beskrivna för AHL-matcher.

Annars informerar Apan om andra viktiga hockeyhändelser. Typ ansiktsmålning, extrapris på Bert CryBurger eller autografskrivning av en brännvinsjournalist.

Lite intresserad av souvenirer kontrollerade jag souvenir-butiken och lurade faktiskt på att inhandla ett par handskar som var snygga. Jag fick då ge upp när jag upptäckte att jag inte hade tillräckligt många fingrar för handskarna. En annan vara jag funderade på var en hink med bananer, komplett med en instruktion om hur man skulle skala dessa. Dessutom lovades man pengarna tillbaka samt en T-shirt med inskriptionen Håll Käft Bert om man lyckades skala samtliga bananer utan att svimma.

Nyss hade man en tvävling för att utse historiens skickligaste Apmålvakt och den har nyss avslutats; ingen vann. Det visade sig att alla vakter som dök upp var köpevakter eftersom Apan aldrig utvecklat egna.

I stället beslutade man att det nu var dags att hissa en tröja, att pensionera ett nummer som en riktigt stor Apspelare burit. Tvävlingen är inte över ännu, men de flesta förslagen tycks gå i riktningen att man hissar #13. Troligen blir det också så och alla uppmanas förbereda sig till festen då det utlovas ansiktsmålning, banjomusik och fria Bert CryBurger då #13, komplett med Bamse-plåster, går upp i taket!

Redigerad kommentar