Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Efter finalen i Champions kommer jag ihåg en sekvens då vi vunnit, alla strålar som solar och då ser jag Robin Jonsson åka bakom bucklan, och han är ledsen.
Jag skrev "Robin Jonsson. Satt länge och kom först i slutet in. Tyckte också att han såg sorgsen ut. Min gissning är att han inte alls var spelduglig men även han gick in i Luleås svåra situation med många borta. Heder till en sådan insats och hoppas för allt i världen att Robin inte har alltför svårt utan att han kan komma tillbaka. "
Men det gjorde han inte. Det blev hans sista match och det var nog det han kände. Mitt i glädjen var också hans sorg för han insåg nog där och då att det var över.
Och Gudars skymning! Det är kotproteser han opererat in för att kunna evenetulet spela hockey. Kan låta som en liten skönhetsoperation bara men personligen har jag sett det som en extermt svår operation och jag skulle aldrig drömt om att han skulle kunnat spela hockey efter det. Men mannen med järnviljan kämpade ett helt år och försökte och mer än så kan ingen göra. Det känns trist att Robin blir tvungen att avsluta en fantastiskt fin karriär i förtid och allt hopp om att han trots ryggskadan kan leva ett 100% "vanligt" liv.
Såg intervjun på Luleå Hockey och det är en mycket ledsen Robin som inte kan hålla tårarna borta men samtidigt känns det fint att höra honom säga att han och fiamligen har trivts i Luleå och att de planerar att bo kvar hos oss. Fin grabb:-)
Och ett av de finaste minnen vi som håller på Luleå Hockey har i hjärtat för alltid - det är minnet av det vackraste tandlösa leende vi någonsin sett, leendet hos Robin Jonsson när han på övertid i sjunde och avgörande match pangar in 4-3 bakom Mark Owuya i Djurgården.
Tack för det och tack för allt, Robin Jonsson - en klippa i Luleå Hockeys lag vi aldrig kommer att glömma.