Fortfarande 2-1 för HV, slutminut av andra. Frågan är om Pölsan kan veva upp nu - och ge fan i att kasta sig ur skottlinjer! - för om de förlorar vet de att i morgon lirar Djurgårn mot Trottoaren - en farlig match för Pölsan.
För om Djurgårn vinner är de 5 poäng före Pölsan och så har vi DIF-Pölsan på Hovet omgång 44. Så det betyder att Pölsan riskerar att inte kunna nå plats 9 och få Luleå i åttondelen.
Å andra sidan finns ju risken att Trottoaren vinner och i så fall är Trottoaren 4 poäng och målskillnad bakom Pölsan med 3 matcher kvar. Svårt, men inte omöjligt, och lite skrämmande för Pölsan.
Kan inte precis påstå att Pölsan gynnas på bortais av att det är den notoriske störste hemmazebran vår osynlige vän Molgan som "dömer". 15 sek före andra periodens slut dribblar sig Scott fram i friläge 3-4 meter framför HV-målet - ett perfekt läge för kvitteringen från giftige scottskottet. Då trippas han hel sonika omkull genom att en HVare sopar undan benen på honom, något som samtliga spelare, tränare, åskådare samt nät/TV-tittare ser. Men Molgan...blundar.
HV-Pölsan inne i början av andra perioden, 2-1 efter en tidig reducering i andra, HV hade 2-0 efter första.
En kommentator - Wikegård tror jag - visade dock upp några exempel på att det inte är helt lätt för Bulan att få hela Pölsan med på spåret hela tiden.
Dels slarviga onödiga utvisningar. Kommer ihåg när Rönken och Bulan tog över. Då var det extremt förbjudet att ta dumma utvisningar. Bottarna la av med att tjafsa. Ingen klagade på domarna. Och den som tog slarviga, slöa utvisningar i stället för att åka skridskor bänkades rakt av. Det var härligt att se:-) Här fick vi se en slötripping av en pölsa och säkert grät Bulan inom sig.
Ett annat trist exempel var när Karalahti står snett utifrån och laddar för ett mäktigt slagskott. Redan Börje Salming visade för 40 år sedan att menar man allvar i hockey tar man skotten på kroppen - han fick respekt i Toronto, och banade väg för alla europeiska importer efter honom, genom att t o m slänga sig i skottlinjen på träningar! Medspelarna var imponerade och publiken kom att älska honom!
En man inte kan älska för detsamma var den Pölsa som stod mellan Karalahti och målet. Denne visste mycket väl var skottet skulle komma och dessutom stod han redan bra placerade i skottlinjen och kunde valt att göra sig stor.
Men denne Pölsa ville inte ta ett blåmärke för att vinna match. I stället vred han sig i profil och åt sidan för att så lite som möjligt riskera att träffas och följden blev att Karalahtis skott visslade förbi - och efter den "eleganta" skymning som denne Pölsa i praktiken levererat för vakten hann nämnde vakt inte reagera och pucken satt i mål i bortre krysset.
Om Bulan grät efter det först nämnda grät han blod efter det andra...
Jag tänker på ett exempel för tjugo år sedan och Bulan spelade den matchen och Pölsan var inblandad. Luleå hade då Mika Nieminen - en sagolik forward och målskytt som säsong efter säsong pangade in >1 poäng per match för Luleå. Slutspelet 1995 och Luleå mötte Pölsan i semifinal.
Luleå vann två första matcherna stort - men Pölsan vann därefter tre matcher i rad på sudde death och vi var utslagna utan att ha förlorat en enda match! (Är det någon son undrar varför vi gärna slipper Pölsan i slutspel?)
Grejen är den att ett av dessa matchvinnande mål av Pölsan gjordes på ett slagskott då Mika Nieminen stod i vägen och skulle fått pucken på skridskon men lyfte på foten för att slippa bli träffad. Pucken seglade förbi och överraskade Jarmo Myllys i målet - ridå! Luleås dåvarande tränare Osten och Tomas Bäckström tittade på varandra och båda tänkte: Mikas kontrakt förlängs INTE! Nästa år tog Luleå SM-Glud...
MOBILT
· · 
