Luleå HF

Sven.Savage: Ah, låt mig förtydliga mig! Jag är en person som inte alls är bevandrad i poesi, har mycket litet intresse därav. Därav min "kritik",  dvs jag uppskattar din prosa mera då jag tror jag förstår den, även om jag inte samtycker till allt det du skriver. Om dina inlägg blir för mycket i versmått så bli jag nog ointresserad, okultiverad som jag är ;-) Därför tyckte jag att du inte skulle sluta med ditt "dagjobb", dvs din vanliga prosa. 

Du säger att du la ner några sekunder, och jag var nog i samma paritet. Har aldrig skrivit nån limerick nån gång förutom på nån svenskalektion en gång i tiden. Jag var tvungen Wikipedia fram versmåttet på limerick först och jag vet att det inte blev nått skolboksexempel på en bra uppbyggd limerick direkt... Men va tusan, lite kul var den tycker jag, speciellt med tanke på min orutin. 

Vilka limericktävlingar har du vunnit förresten?

Tranströmer har avlidit ser jag, var det någon du läste?

Kaiser: Tranströmer har jag inte läst ett ord av. Jag är mer TS Eliot-typen i så fall, men poesi är nog det minsta jag pysslat med. Dock förstår jag en del och de tvävlingar jag "skört" med var falsk skryt då jag spöade inkompetenta. I ena fallet handlade det om att alla besökare till ett berömt turistmål under ett år inbjöds att tvävla med en limerick och vinnare vann en fri vecka på målet. I andra hand en avgörande sluttvävling på ett universitet där deltagarna var internationell toppklass - men inom något helt annat än litteratur. I båda fallen insåg jag att konkurrensen var begränsade, satsade, och vann. Men det var förstås "falsk skryt" från min sida, konkurrensen skulle ha varit svårare i valfri by på västra Irland.

Alltnog och medan. Det positiva med din limerick var innehållet med knorr. Men du åstadkom ingen rytm. En uppläst limerick ska vara som musik där rytmen blir naturlig och ger ett musikaliskt intryck och eftersom du inte ansträngt dig blev det mer falska än korrekta toner. Rimflätningen är ju en viktig del av detta och kreativiteten att åstadkomma oväntade rimskapelser är i sig ett viktigt inslag för en limerick att locka till jubel och skratt. Du stannade vid å-å-i-i-å vilket nog är det magraste jag sett.

Vi tar ett exempel, en svensk skapelse av Hasse Alfredsson, ur Svea Hund, där han skapade en limerick varje revykväll för att passa något han läst i dagens tidning. Den här gången var det en nyhet om någon som skadat sig på en klocka, tillverkad i Omsk, där en hårt spänt fjäder, som drev urverket, hade lossnat och skadat någon:

Det berättas idag ifrån Omsk, hur en
urmakare där blev omskuren.
För när fjädern flög opp 
flög den rakt på hans snopp. 
Så hemska och lömska är Omsk-uren!

Enda kritiken är att man får betona urmakare som úrmakaré för att rädda satsmelodin men njut av det härliga löpande rimmet:-) Den där skulle man säkert snabbt kunna omformulera för en fin travesti där man i stället diskuterar de glappande klockorna i Scandal-I-Analium och Köplustaborg.

Nåja. 

När det gäller det jag skrev travesterade jag Fröding och tänkte att wermlänningen eltifoso kunde känna igen det, eller någon annan påläst, och därför upptäcka det stiliga och applådera. Du har nog hört nedanstående och när du ser travestin borde du snarare hylla än håna, speciellt den första. Jag är själv inte så onöjd av det skrivna speciellt utfört med vänsterhanden utan något funderande.

"En kärleksvisa" av Fröding
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå. 

Ingen kvinna älskade Fröding, som i stället nyttjade prostituerade och skitsnacket om honom var vida spritt. Då skrev han ovanstående som svar på tal. I bland valde han att byta ut "skorrande" till "gyllene" - och hade nog valt det som bättre passande i originalet om han kunnat, men det kan man ha olika uppfattningar om. I alla fall blir skorrande/gyllene fint anspelande på kattgludet i följande:

"Vaktvisan" av Bagdad-Bob
Jag köpte mig vakter för pengar.
För mig fanns ej andra att få.
De Le Mans-Glud som nu vårat gäng har
är ju Glud - om än kattglud - ändå.

När man travesterar något ligger det finurliga inte i att skapa något som står för sig själv utan i stället formulera ett nytt innehåll för ett nytt område men med eleganta kopplingar till originalet. För att bedöma hur lyckade de är måste kritikern bedöma det hela i relation till originalet.

Nästa iddes jag inte ens anstränga mig för utan tyckte det räckte att peta in Apan tillsammans med strunt:

"Idealism och realism" av Fröding
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

"Idealism och vaktköpetism" av Bagdad-Bob 
Och apor är apor och köpta är köpta,
om ock de tar Glud med Le Mans*,
men när man i EU får mästare döpta
de komma från norr när det vanns.

Den smällde jag som du ser bara ner men även om de språkliga formuleringarna och de grammatiska avstegen inte - som de bör i poesi - blir vackrare än det korrekt språkliga, är det ganska fin rytm i det hela (läs högt det jag producerade och det du producerade så känner du skillnaden) och faktamässiga välvalt för den som kan sin hockey.

Hur kom jag på att ödsla tid på något sådant?

Det var på gamla SvenskaFans. SS-apan hade för vana att "komponera" något litterärt genom att ta usla schlager från sin ungdom dvs 50- och 60-talen när han var 20-30 år gammal, och så byta ut några ord mot "Luleå" "Undermänniskor" "Gnetfinnar" varpå han med sitt alternativa nick FarbrudBarbrud gick in och applåderade sig själv och ropade på Nobelpris för det "underbara mästerverket".

Vilket jag brukade pulvrisera och utklassa med en nyskapad limerick eller liknande;-)

*Le Mans är något som man på Apsidor pratade om att vinna. Vi som vet mer visste förstås att det hette Le Mat.

Redigerad kommentar