En period spelad, 0-1 till Apan.
Jag hade tänkt titta på matchen men sitter faktiskt och arbetar med annat. Har dock matchen på, i en monitor vid sidan om, och tittar eventuellt dit när det hänt något speciellt. Såvitt jag förstått av kommentatorerna har Apan skärpt sig och jobbar hårdare. Ändå rätt jämnt och de få chanser som lagen släpper till har egentligen varit något fler för hemmalaget, fast Apan har haft ett stolpskott förutom målet.
NEJ?
Minst imponerande intervjun av Apspelare Zachrisson och Läjken Johansson i paus. Båda får c:a tio frågor och vi får lyssna på sammanlagt 20 svar som samtliga inleds med: -Nej,...
Jag förstår inte det där. Det nämnda nejeländet förekommer ingen annan stans i samhället. Själv skiter jag ju väsentligen i annan sport och idrott när det inte är OS eller liknande och koncentrerar mig på hockey. Och under senaste tio åren har bland hockeyspelare växt fram en rutin att besvara varje fråga med nej, hur j-a galet språket än blir, t ex:
- Är du glad att ni vann?
- Nej, visst är jag det.
Hur fan blev det så här? Vem hittade på att man måste inleda svar med "Nej,..."? Någon måste det ju ha varit och troligen någon inflytelserik, som andra hockeyspelare lyssnade till och undermedveten följde mer och mer till den totala verbala kollaps vi nu har det tvivelaktiga nöjet att ta del av.
Vem var den förste nejsägaren?
Jag tycker det vore en kulturellt viktig gärning att identifiera denne sabotör av det svenska språket och förse vederbörande med munkavel. Vem vet vad han annars kan ställa till med?
Det vi andra under tiden kan göra är att solidariskt ständigt och jämt formulera oss för att verka för en verkan hotet mot den mänskliga kommunikationen och därmed civilsationen: VÅGA VÄGRA NEJ!
Redigerad kommentar
MOBILT
· · 
· 
Blister Brigade: "Norrlands Guld" kanske blir symboliskt. Skulle ni vinna ikväll blir du förstås tvungen hålla dig till den drycken i fortsättningen. Annars förlorar ni förstås.
Det där med omen är inte lätt. En gång i ett slutspel råkade jag testa Lapin Kulta 7.0 till en match. Lapplands Guld alltså, men 7%. Och vi vann. Sedan fick jag förstås fortsätta med den drycken och vi fortsatte vinna. Jobbigt på så sätt att med några LK7 i kroppen blir det inte så lätt att uppfatta hockeyns finare detaljer. Men man är ju tvungen dra sitt strå till stacken för att hjälpa laget.
En klassiker var också att upptäcka en tax matchdagen. Kommer ihåg hur oron spred sig över nätet när nedsläpp närmade sig utan att någon av vi supportrar kunnat meddela att man fått syn på en tax. I nödfall fick någon ge sig ut och leta taxar, helt nödvändigt förstås, att gå till match utan tax vore lika förödande som om laget spelat utan klubbor.