Sven.Savage:Så sant så sant Sven, kunde inte sagt det bättre själv. Tror med stor säkerhet matchvideon från när vi plockade saik i CHL gått varm i Växjö. Vi visade noll respekt för Marklundarna en bedräglit överdriven respekt från seriens klenare lag som till sist gav saik oförtjänt stor serievinst. Nej saik är inga övermäniskor och det visste Luleå och det visste också Växjö som även hade verktygen att rättvist sno Le Mans från schtaaaan.
Blir intressant att beskåda hur gemene saikfan hanterar det faktum att den oavbrutna framgången med bättre och bättre resultat sedan man gick upp i Elitserien/SHL nu är bruten. Bryter man ihop och tar till orden som blivit synonymt med Skellefteå och befolkningens mentalitet "he lönch int" eller är silvret bara ett gupp på vägen? Jag tror på det tidigare, apan har pikat och nya lag som öret, växjö och på sikt Malmö och Luleå passerar Lasses byggen. Kom ihåg att saiks fundament, sno småpojkar från Norrbotten och Ume är stoppade. Alla de senaste tv-puckande norrbottenskillarna hatar västerbotten mer än vad som lämpas i skrift. Umeboysen drar helre till MooDoo om de inte stannar i Ume och frodas i det gröngula nu topplaget i allsvenskan. Nej gruvan i saik håller på att sina och därmed tynar dynastin, bara en tidsfråga innan apan tvingas kvala för sin existens. Tro mig jag är synsk, någonting jag ärvt av min mormor :)
Kommer fira basketguldet och apsilvret med en nyinköpt låda flask-Staropramen. Skål ta mig fan Hammarbyvän, nu skiter vi i hockeyn tills augusti.
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· · 
Blister Brigade: Nog en chock för Apfans att inse att det till slut tog just slut. Du har all heder av ditt eget uppträdande och din person under tiden fram till att det nu var över. Till skillnad från någon vi avstår att nämna som använt perioden till att förnedra, hånha och förfölja de lag och supportrar som inte var vinnare.
Och det är klart.
Semifinal i Europamästerskapet.
Final i svenska mästerskapet.
Vinnare av SHL.
Det är naturligtvis ett resultat för en säsong som för nästan alla lag skulle betyda en fantastiskt lyckad säsong.
Men för de flesta apor är det nog inte så.
Vinnare av grundserien, ja. Men förlorare när det gällde som mest. För att bli mästare, i Europa och i Sverige.
De flesta apor har lyft upp hybrisnivån till den grad att deras intryck är att säsongen blev ett misslyckande. Ni har drabbats av Warulfvssyndromet - förbannelsen av att år efter år spela final vilket innebär att allt annat än vinst är misslyckanden, ja inte ens vinst är någon framgång - för det var ju bara det man räknade med. Ni blev ett lag som hade inget att vinna men allt att förlora. Warulfven i samma läge tappade 2-3 000 personer per match och är nu inte längre ekonomiskt starka, får sparka trotjänare på kansliet.
Om jag - utan att retas - objektivt bedömer Apans resultat denna säsong.
Ja, det är klart att det lag som slog Luleå i final och tog första Gludet på evigheter för Sctaan och som också var kvar nästa år och tog ett bekvänt Glud till - det laget innehöll en massa spelare som var beredda att sätta laget före jaget och ge allt för att vinna. Möjligen kanske Lindström och Möller och Bud inte hjälpte till i försvaret lika mycket som alla andra men det accepterade man eftersom de var så värdefulla framåt.
Men det laget har inte Apan haft i år. Var det rätt av Bagdad-Bob att handla så många spelare som inte hade den rätta viljan?
PÅ sikt kanske det var ett dåligt beslut. Kanske det varit klokare att acceptera att det skulle bli en mellansäsong och att Apan borde satsat på sikt i stället, jobbat på att spela ihop ett lag av solidariska spelare för framtiden och acceptera att hamna på plats typ 6-8 i år. För att behålla en värdegrund - nu är jag seriös.
Kunde man ha vunnit SM i år, med alla inköpta knektar som skulle slussas in?
Ja, absolut. Om de hade varit berätta att spela för laget och inte jaget. Men har de det?
Lehtonen till att börja med var ju en extremt usel värvning. Trots hans många poäng senast hos Apan var han en spelare med definitivt fel karaktär att ta in i laget. Tänk hur mycket han sänkte moralen under alla månader till han fick sparken.
Schremp en likadan. En lat diva som är så övertygad om sin egen förträfflighet och helt klart är en gudabenådat skicklig spelare, när han vill. Men med 0% lagkänsla. Ytterligare en energitjuv, en cancer i omlädningsrummet.
Pesonen? Rn suverän sniper, en målskytt av allra högsta klass. Men där tar det stopp. Jag tror faktiskt inte att Apan har råd med att ha en sådan diva i laget utan att det tar bort lagkänsla. Nu har man signat honom ett år till och hur ska det gå?
Widring? Nja, där är jag lite kluven. Ytterligare en spelare som vandrat runt med divatakter. Men jag tror faktiskt att han har velat och att han försökt men hans snabba skridskor och fina skott har inte hittat en roll hos Apan. Sammantaget trots allt även han en miss.
Sedan har vi sådana som det kunde ha fungerat med men som havererat.
Kabanov. Strålande länge under hösten men efter de multipla revbensfrakturerna kom han inte igen. Mot slutet mer diskutabelt hur mycket han tillförde och hur mycket han sänkte.
Calof. En fantastisk värvning, ett riktigt lyckat fynd. Men så hände något under hösten och viljan fanns inte längre där. Jag vet inte varför men om han lurats hit för en skitlön och upptäckte att andra spelare i laget betalades tio gånger så mycket? Ja, då är det lätt att inse att man surna till. Så småningom fick han ett kontrakt för nästa år också, antagligen med betydligt bättre pröjs, och då försökte han komma tillbaka. Men det ville sig inte riktigt.
Apsevc. En riskspelare med tanke på hans vacklande pyske där han drar på sig onödiga utvisningar och hamnar i onödiga bråk. Men väldigt duktigt i såväl försvar som anfall. Men Sevcen ramlade ihop sista månaderna. När han behövdes som mest var han som sämst.
Shit pommes frites. Det är nog bara Zackrisson som dög på riktigt.
Nej. De spelare Bagdad-Bob köpte in fungerade inte riktigt. Dyra prislappar är ingen garanti för framgång. Med facit i hand är det mycket svårt att karakterisera Bagdad-Bobs köpfest som annat än ett misslyckande.
Samytidigt finns det ju ett enormt sprakapital i de egna spelare. De apspelare som fanns kvar var beredda att ge allt och in kom nya apor som gjorde succé. Hade spelare som Pesonen varit beredda att ta smällar och ge tänder för att laget skulle vinna - ja då hade Apan helt säkert vunnit igen. Men de karaktärerna köpte in Bagdad-Bob in och det blev till slut omöjligt för Apwallson och de andra att hantera.
När lagets huvudtränare under brinnande finalspel offentligt förklarar att han bara vill spy och att han är skitförbannad på spelare som inte hjälper laget i försvaret utan uppträder som de divor de är... Ja, det var peripetin. Det var ett ögonblick så extremt talande att varenda apsupporter borde ha vridit sig i plågor och insett att nu väntar nemesis. Nu väntar stryk mot ett Läjkers som fungerar perfekt.
Jag och andra hade ju påpekat risken och därefter symptomen på diva-laterna men få eller inga apsupportrar hade lyssnat. När nu aptränaren gick ut och se detsamma - och det under finalspelet - ja, då borde t o m de mest enögda aporna ha förstått att klockan var slagen.
Jag vill nog hävda att Apan kollapsade redan i januari. Under andra halvan av grundserien tog Läjkers fler poäng än Apan och folk borde redan då ha insett vad som var på gång. Men var blinda av att se Apan på #1 omgång efter omgång. Och trots att man många gånger var nära misslyckande i Europamästerskapet slog man sig fram till semifinal. Men väl där tog det slut. Och början till slutet var i första semimatchen hemma i Apschtaan där man hade ledningen i slutet av matchen mot ett Luleå som var saragt av en massa spelare man saknade. Och då, i matchens slutskede, får Markus "sållet" Svensson den goda idén att kasta sig ut och helt oprovocerad fälla Emil Sylvegård, och i det bråk som uppstår därefter blir Apsevc bindgalen, skämmer ut sig, visas ut. Och Luleå kvitterar.
När det inträffade anade man att något var på gång. Sedan kom Apan upp till Luleå för retur en vecka senare och var inte ens nära. Luleå ägde ner Apan och det gjorde vi därefter också när vi möttes i SHL. Luleå hade visat att man visste hur man fick stopp på divorna och Apan kunde inte fungera när de dyra köpespelarna vägrade ta smärtan för laget utan ballade ur.
Där började Apans kollaps. Och sedan var dte bara att vänta på reprisen i slutspelet om SM. Så snart Apan mötte ett tillräckligt farligt motstånd skulle man falla. det kunde ha blivit Öret, det kunde ha blivit Luleå, kanske t o m Köplustan. Det höll nästan på att bli Bulan Boys som, om de inte saknat en femma av sina bästa spelare säkert skulle ha vält Apan redan i kvarten. Men Apan flöt fram mot otillräckligt motstånd medan apsupportrarna blundade för att när det gällde som mest - i Europamästerskapet - sparkades man av Luleå eftersom man hade för dålig karaktär i laget. Och man blundade för fortsatta diva-later av Pesonen och andra.
Till dess att man åkte på riktigt motstånd i form av Läjkers. Då förlorade man finalen med 2-4 vilket rätteligen borde ha varit 1-4 och kunde t o m ha blivit 0-4.
Kan Apan hämta sig till nästa säsong?
Kanske, kanske inte. Jag är inte alls säker på att det som Bagdad-Bob nu raserat kan återuppbyggas. Det är inte en omöjlig uppgift. Men har de ledare med tillräcklig kompetens och insikt? Tveksamt faktiskt.
Till skillnad från då Läjkers där hela Sverige kan beundra en trio av extremt lyckade tränare, sportchef och ledare. Som är överlägsna det motsvarande i Apklubben.