| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Monno: Håller med. Spångagrabben Oscar Möller kom in i Djurgårn som 16-åring men valde rean ett år senare att gå till nordamerikanska junisligor för att inom det systemet utvecklas till NHL.
Så har ju ett antal unga grabbar valt att göra under 2000-talet och flera har lyckats, illustrerande hur mycket det betyder att man är målmedveten och beredd att göra det som krävs.
Möller lyckades och blev draftad redan i andrarundan av Kings som 18-åring ett år senare och fick chansen i NHL-laget redan som 19-åring.
Sedan följde tre år hos Los Angeles Kings där han fick utmärkta chanser men med tiden allt mer förpassades över till farmarlaget Manchester Monarchs och som 22-åring verkade han bli fast nere på AHL-nivån.
Men Anders Forsberg, Aptränare sedan ett år tillbaka, hade med erfarna scoutögon identifierat den talangfulle och målmedvetne 22-årige Spångagrabben som fastnat i karriären och tog in honom i Aplaget. Inom parentes sagt imponerande hur Forsberg med stöd av kommunaldopingen så strategiskt byggde upp Aplaget under de tre åren.
Möller blev kvar hos Apan i tre år och växte till sig. Aphockeyn passade honom perfekt, duktig på att söka lägen och kompetent sniper som han var: i Aphockeyn som byggde på fullt ös framåt och alla pangar på passade förstås Möller perfekt.
Som 25-åring var det dags att dra vidare. Hälften av spelarna i det lag som Forberg byggt upp drog och det var dags för Möller, en av de verkliga juvelerna i Apkronan att också söka sig till bättre jaktmarker. Huvudspåret var ju NHL igen men det sket sig av blandade anledningar och till slut blev det AK Bars Kazan för Möller. Där gick det inledningsvis så där. Tog lite tid för honom att förstå laget och KHL-hockeyn men mot slutet av säsongen hade han funnit sig tillrätta och kunde då visa upp sig från sin bästa sida.
När man ser över hela Möllers karriär senaste tio åren får man känslan av att det inte är någon speciell klubb som haft den största betydelsen för hans utveckling utan snarare att det är i högsta grad han själv och hans personliga egenskaper som tagit honom dit han nått.
Aporna vill ju gärna påstå sig vara en bästigaste plantskola som utvecklar talanger till färdiga spelare med möjlighet att bli stora stjärnor och vill ju slå sig för bröstet över de Möllerska framgångarna, men det är bara fånigt.
Lasse Bagdad-Bob J skrev ju ett megalångt kontrakt med Möller, men det gällde bara att säkra att Möller inte gick till andra SHL-klubbar och hade ju kompletta klausuler för att Möller kunde gå utomlands när han fick chansen.
När det nu var dags att dra vidare till nya utmaningar, bättre ligor och högre inkomster försökte Bagdad-Bob ändå stoppa Möller, eftersom Bagdad var desperat sedan så många apor övergivit klubben. Det gick förstås inte, men Bagdad hade Möller att skriva på att spärren mot att spela i andra SHL-klubbar gällde några år längre. Något som Bagdad lurade i apsupportrarna betydde att "Möller kommer hem om några år och spelar då massor av år för oss". Vi andra insåg ju att det betydde ingenting eftersom vi räknade med att Möller skulle lyckas och bli kvar i utlandet, särskilt som han visat att han hade så mycket egen styrka att han kunde fixa nya förhållanden överallt. Och så ser det också ut att bli.