Luleå HF

mattias - 74: En konstig situation för Luleå Hockey. Så snart det finns bra spelare på marknaden säger rykten att Luleå äe med och bjuder.

Det finns väl viss sanning i detta på så sätt att Luleå - som i snart två decennier varit chanslösa när det gällt etablerade spelare som kostat - nu har muskler att vara med.

Fast samtidigt är det svårt att tro att en förening som så länge fått vara mycket försiktiga med pengarna och lägga stor energi för att hitta spelare som passar in i laget nu skulle bjuda på allt som andra vill ha. Ungefär som Apklubbens Lasse Bagdad-Bob J gjorde förra silly season med känt resultat: när mästerskapen skulle avgöras visades diva-fasonerna av de inköpta legoknektarna vars ambition i första hand handlade om att inte bli skadade när de skulle skriva lönsamma kontrakt med en ny klubb för nästa år.

Niklas Persson?

Kanske?

Dagens icke-nyhet.

I Sexpressen skriver man att "Kallas klubb tar hjälp av Skellefteå AIK".

Sist i icke-nyheten skriver "journalisten" att ordföranden för skidföreningen Kalla tillhör säger: – De har ju sin värdegrund som är jätte, jättetydlig. Jag berättade för åkarna att när jag kollade på finalen i hockey så fick man se bilder i pauserna inifrån omklädningsrummet. Då hade de en tavla med sig, någon sorts skylt, med deras värdegrund. Jag kommer inte ihåg vad det stod, men något som "Tillsammans jobbar vi, svettas vi, vinner vi." Jag blev imponerad och glad. Jag tror att det är en av nycklarna till att de är så framgångsrika, säger han. – Vi har inte haft någon dialog med dem, men förhoppningsvis ska vi våga ta steget och kontakta dem, kanske utbyta erfarenheter.

Ha ha ha ha ha ha! Tala om att göra en fågel av en fjäder. Det var det löjligaste jag har läst, men jag är säker på att okritiska apsupportrar inbillar sig att deras "värdegrunnnnnnnnd" nu är kvalitetsmärkt och hyllad.

Undrar om skidföreningen också är informerad om att Apklubben lagt ned sin damhockey för att a) kunna skyta om att de går plus ekonomiskt b) få lös ännu mer pengar för att köpa in divor till herrlaget för en halv miljon i månaden; samt blundade och "såg inget" under mer än ett år medan apsupportrarna förföljde en kvinnlig chefsredaktör och hennes barn med nattliga mordhot och skar sönder däcken på hennes bil vid fyra tillfällen till dess att hon och hennes barn tvingades lämna Apschtaan. För att inte tala om Apklubbens nära samarbete med en brännvinsjorunalist som a) spridit rykten om f d aptränare när klubben inte vill stå för det, samt b) i tidningen skrivit till besökande supportrar för bortalag "Stanna hemma, idioter!"

Det kallar jag värdegrunnnnnnnnd, det!

Nu när den svenska elithockey-säsongen 2014-2015 definitivt är över är det hög tid att analysera viktiga händelser. Sådana som hände innan och under säsongen, där folk kunde ha olika åsikter, men där vi nu har facit och kan visa vem som hade rätt och vem som hade fel. Vi börjar med en högintressant fråga:

Hur duktig är Apklubbens sportchef Lasse Bagdad-Bob J på att rekrytera spelare?

Mycket viktig fråga för att bedöma Apans framtid. Som alla vet var det ju hederesmannen Anders Forsberg som under tre år byggde upp Aplaget och tog det från en plats i skymundan till högsta nivå. Visserligen i en historiskt svag konkurrens i svensk hockey, sedan en väldig stor andel av svenska hockeyspelare flyttat utomlands varpå de flesta klubbar försvagats. Men Anders Forsberg värvade men van blick ihop ett slagkraftigt lag och identifierade också att Apan måste köpa in ett försvarsspel värt namnet, något man aldrig haft. Allt detta ordnade Forsberg och lyfte målmedvetet upp Apan till förstaplatsen i landet. Bara månader innan Forsbergs fina arbete skulle bära frukt intrigerade Brutus-Bob J bort honom för att själv ta åt sig äran. Men Forsbergs lag var ett självspelande piano och tog Gludet - och eftersom Forsbergs lag i princip fanns kvar ett år till, tog de ett andra Glud av bara farten.

Men sedan drog spelarna. Köpespelarna lämnade när kontrakten gick ut och en massa andra apspelare fick för sig att åka över till AHL för att bli "NHL-stjärnor", som det hette i Apschtaan. Sanningen är ju den att Apan inte lyckats producera några NHL-stjärnor någonsin och inte nu heller. Några har lyckats få fotfäste som kompletterande brunkare i NHL-klubbar men de flesta som trott på apsnacket har helt enkelt åkt över för tiden, fastnat i utvecklingen, och sannolikt förlorat en karriär de kanske kunde ha fått. Om de inte lurats av det uppblåsta apsnacket om Apan som världens historiskt bästigaste plantskola som levererade NHL-stjärnor i parti och minut. Sanningen är ju den att majoriteten av de "NHL-stjärnor" som Apan levererat sammanlagt inte spelat fler NHL-matcher än Per Ledin från Luleå.

Men Apspelarna drog alltså och nu kom sanningens minut. Fanns det kompetens i Apklubben att utan Anders Forsbergs kunniga ledning bygga upp ett lag?

Lasse Brutus-Bob J förklarade omedelbart att "Här i Apschtaan är ingen orolig. Vi bara lyfter upp junisar och så går vi för Glud igen. Påståenden som klenbegåvade apsupportrar och självutnämnda experter köpte.

Men att det var ett Bagdad-Bob-uttalande visades snart då Bagdad-Bob ställde till med tidernas köpfest och raskt köpte legoknektar från rekordantalet sju olika länder!

Nu misslyckades ju Apan. I januari kom första kallduschen. Luleå Hockey sparkade ut Apan ur Europamästerskapet. Och i april fullbordades fiaskot då Växjö Läjkers pulvriserade Apan i kampen om det svenska mästerskapet.

Med dessa resultat är det förstås hög tid att analysera Lasse Bagdad-Bobs facit som rekordinköpare. Hur betygsätter vi hans värvningar?

1. Köpespelaren finske Mikko Lehtonen.

Det absolut största fiaskot.

Lehtonen hade för några år sedan haft en säsong hos Apan och plockat amssor av poäng. Men därefter hade han gått från klubb till klubb och gjort fiasko. Varje klubb han kom till fick sparka honom och på slutet fick han sparken av 2-3 blåbärsklubbar nere på kontineten. Alla insåg att han var helt slut. Men inte Brutus-Bob.

Lehtonen visades snabbt vara en glaslirare och när han fått ett blåmärke efter en mild kollision förklarade han direkt att "nu blir jag borta sex veckor". Vilket han blev och latade sig till hög sjukpenning. När han sedan kom in vägrade hann ge sig in framför mål och fightas utan stod bara uppe vid bortre blå och väntade på pass. Divafasonerna var extrema och till slut fick Apan sparka Lehtonen under säsongen.

2. Köpespelaren danske Nick Sörenssen.

Nästa fiasko. När dansken dök upp informerade han snart Apklubben om att han var skadad i handleden, opererades och blev borta till efter nyår. När han sedan kom tillbaka var det ingen som märkte honom. Han gled mest runt och var osynlig och planerade nästa säsongs kontrakt till fortsatt hög lön i en ny klubb. Och nu har han dragit.

3. Köpespelaren svenske Daniel Widing

Fiaskoinköpen fortsätter. Widring hade ett liknande CV som Lehtonen. Hade lämnat Sverige för att tjäna pengar men oproducerade och sparkades medan hans marknadsvärde gick i botten. Men det hindrade inte Brutus-Bob som öppnade stora börsen och handlade in Widringen.

Det blev ju som väntat- Widring märktes mest genom att han uppträdde oförskämt mot bortaspelare och bortasupprotrar. Att gå in framför mål och ta strid var han inte intresserad av. Höll mest till efter sargen där han kunde vila som bäst. Fick han puck i bra läge där han stått och vilat kunde han visa sin snabba åkning och avlossa skott. Men produktionen hade han tappat och tillförde inget. Kommer förstås att sparkas nu men har ännu inte hittat någon klubb som vill ha honom.

4. Köpespelaren tjeckiske Martin Sevc

Ett inköp för vilket Brutus-Bob äntligen fick stöd från Apsupportrar. Sevc är ju en duktig back men han kostar därefter och tar en orimligt hög lön. I ett bra lag är Sevc en förstärkning. Men nu parades han ihop med en osannolikt svag backuppsättning hos Apan - Brutus-Bob köper ju bara forwards och tror att backsidan sköter sig själv. Så Apbackarna var i genomsnitt typ 178 cm, 79 kg, 22 år oerfarna och ansvaret för Sevc blev alltför stort. Det innebar att APsevc plockade fram hans mest karakterisktiska egenskap, starkare än hans spelstyrka: att spela fult och ojuste. Apsevcen blev raskt landets mest utvisade spelare och det blev bara värre och värre. Till slut kulimnerade detta när han i Europamästerskapssemifinalen mot Luleå Hockey på egen hand sänkte Apklubben genom oöverlagt hysteriskt och galet uppförande. 

Därefter blev han uppenbarligen utskälld av Apledningen men följden blev att han i fortsättningen sket i jobbet och var lika stor katastrof som övriga Apbackar under slutspelet. ATt det totalt skurit sig mellan Apsevc och Apklubben är tydligt och snart presenteras han av någon ny klubb men har än så länge inte hittat någon som är beredd att betala den överdrivna lön han önskar.

5. Köpespelaren kanadensiske Andrew Calof

Faktiskt en spelare som tidigt överraskade och såg ut att vara en lyckad värvning av Brutus-Bob. Calof öste in mål under första månaderna och kämpade som fan. 

Till dess att han insåg att Apan hade latmaskar till divor som fick 10-20 ggr bättre betalt och att Brutus-Bob lurat honom Big Time. Då la Calof av att lira och åkte bara omkring typ lika anonymt som Sörensen som till sitt försvar dock hade att han inte ens var med i laget, långtidssjukskriven som han var.

Brutus-Bob var tvungen att krypa till korset och skrev ett kontrakt emd Calof för kommande år där lönen höjdes rejält. Med detta i fickan försökte Calof spela igen, men magin var över. Den långa perioden då vantrivseln och besvikelsen drabbat honom innebar att han inte kunde ta sig samman och komma tillbaka och han fortsatte vara lika osynlig. Nu sitter Brutus-Bob dessutom med Calof fast ett år till och det är förstås tveksamt om Calof ids göra något vettigt nästa år.

6. Köpespelaren ryske Kirill Kabanov

Bra kille som MooDoo fixade till och där skulle han fortsätta. Men då klev Brutus-Bob in med jättebud och stal Kabanov. Ryssen lirade på ganska bra inledningsvis och hade köpt Apdoktrinen att Apan åkte skjortan av motståndarna. Så var det en motståndare som ledsnade på att stå och applådera Kabanov och gav honom en juste monstertackling med flera brutna revben som följd. Kabanov blev länge borta och när han kom tillbaka var också han osynlig. Han spelade bara av säsongen med huvusyftet att undvika skador för att få ett höglönekontrakt hemma i Ryssland och det är nu på gång.

7. Köpespelaren svenske Anton Karlsson

En junior med för hög uppfattning om sin egen betydelse. Anton skulle bli NHL-stjärna och åkte över men fick veta att han inte dög och då krävde han garantier för att få spela i moderföreningen Köplustans A-lag, vilket han inte fick utan i stället fick veta att om han var bra nog skulle han få plats.

Då gick Brutus-Bob in, förklarade att vi APor släpper upp junisar i A-laget och raskt blir de NHL-stjärnor. Blå dunster förstås, men ljuv musik i öronen på den uppblåste Karlsson som skrev kontrakt med Brutus.

Väl i Apschtaan vantrivdes Karlsson väldigt och på isen utmärktes han mest genom fult spel och dumma utvisningar och man blev tvungen plocka ned honom till junisarna. Då tröttnade han totalt och åkte hem till Göteborg.Där han mycket riktigt mest fick lira med junisarna.

8. Köpespelaren svenske Patrik Zachrisson 

En svensk spelare på hygglig nivå. Inte för NHL men en duglig spelare som kunde gå in i alla möjliga lag. Eftersom bortåt 200 svenskar lirade utomlands, fr a i nordamerika, var det många som ville fylla laget med Zacrisson. Det tolkade Brutus-Bob som att Zacrisson var en internationell storstjärna och gav honom det sannolikt dyraste kontrakt någon svensk klubb gjort. Sammantaget har Zacrisson runt en halv miljon i månaden och i det ingår en "sign-on" bonus på en miljon. D v s Zacrisson fick en miljon i handen bara genom att förklara att han skulle skriva på för Apan. Det här är förstås ett högst tvivelaktigt förfarande. Min gissning är att Apan betalt de pengarna till utlandet och skulle det skattemässigt granskas underar jag om det skulle godkännas. Snarare skulle det väl uppfattas som fördold lön. Men risken för granskning av det lokala skattekontoret i Apschtaan är fröstås liten...

Nåja. Zacrisson har väl gjort det jobb han kunde förväntas göra. Ganska duktig spelare som lirar den hockey han behärskar och insatsen under året måste betecknas som godkänd. En hel OK spelare väl värd en lön på ungefär 30-40% av vad Brutus-Bob betalade när han satt en ny nivå för överbetalda spelare i Sverige. Zacris är ju kvar av nästa år och naturligtvis till samma lön: en lön för vilken en duktig sportchef skulle köpt två spelare på samma nivå.

9. Köpespelaren amerikanske Rob Schremp 

Och här har vi nästa föredetting och diva. En talangfull spelare som dock inte ids ta i utan bara gör det om det är enkelt. En som förväntar sig att de andra i laget skall serva honom med smörpass och att hans egen insats begränsas till att stå och skjuta mål. Försvann naturligtvis under säsongen och var väl med på läktaren än i båset. Kommer förstås att försöka lura någon att överbetala honom igen men har inte hittat någon sådan klubb ännu.

10. Köpespelaren finske Janne Pesonen 

Slutligen Pesonen. En i grunden duktig spelare i slutet av sin karriär, som utvecklat egenskaper som inneburit att klubbarna ledsnar på honom och han får sparken. Men en spelare som media haussade upp när antalet tillgängliga inköp inför deadline var få och naturlgtvis öppnade Brutus-Bob stora brösen.

Pesonen gjorde inledningsvis succé. Märktes väldigt lite i matcherna, men fick han chansen small det och målet satt. 

Men ju längre tiden gick, desto mer framstod det att han var en diva som sänkte laget i övrigt. Gick inte in i några närkamper utan höll sig undan och väntade sig att bli servad av resten av laget. Blev han utsatt för regelrätta tacklingar exploderade han, la sig och filmade eller skällde ut domare på löpande band. Ju längre säsongen gick desto slöare blev han eftersom han hade lön iaf; troligen t o m värre än Zacrisson. När det började gälla som mest i finalspelet om SM förvsnn han helt och hållet då han inte var intresserade av den intensiva och fysiska hockey med krav på pressspel från varje deltagare som då gällde. 

I efterhand hittade han på att ljuga om att han "inte gjort något under finalen eftersom båda tummarna var brutna" och i Aplegenderna lyftes han omedelbart som hjälte. Att det bara var ljug visades en vecka senare då han obehindrad spelade "VM" för Finland.

En i grunden duktig spelare och fantastisk målskytt men i slutet av sin kattiär med allt mindre intresse för annat än att få bra betalt. När det gäller unga talangfulla spelare brukar man kunna hävda att nästa säsong är han "ett år bättre". Men när det gäller divan Pesonen är sanningen att nästa säsong är han "ett år sämre". Och nästa säsong är hos Apan för under köpfesten lurade han Brutus-Bob att skriva tvåårigt.

Jaha, vad kan man då säga om "almighty" Lasse Brutus-Bob J:s facit från århundradets största köpfest?

Jaaa. Jag tror inte ens att den rödtjutsindränkte Ulf-Ture, med hockeyvärldens mest enögda cykloputrustning, kan blunda för att Brutus-Bob har gjort fiasko - speciellt i jämförelse med sådana lyckade sportchefer som t ex Luleå, Växjö, Örebro m fl förfogar efter. 

Och nu ska alltså Brutus-Bob handla igen. Det kan ju bara gå åt helvete förstås.

Under brinnande finalspel förklarade APans huvudtränare efter flera av matcherna att han var skitförbannad över Brutus-Bobs inhandlade legoknektar och deras lata diva-beteenden. 

Det var förstås ett helgerån i sektschaan där första budordet är att Brutus-Bob alltid gör rätt och alla Apor alltid är bästigast; skulle de förlora ska man hävda att Apan blivit nehandlade med en fruktansvärd brist på respekt av domarna juh!

Nu synes Brutus-Bob paralyserad. De 13 andra elitserielagen har i genosnitt rekryteras sex spelare per lag och marknaden börjar bli tom.

Samtidigt har Brutus-Bob köpt in korsbandsskade Rit-Ola, ytterligare en talang med kraftig varning för glasspelare, diva och latmask. 

Hur ska det här gå?

Min prognos är att det går åt helvete och ska man se det positivt kan man förutse att vi blir av med medgångaren Ulf-Ture som förlorar det fotfäste från vilket han suttit och hatat allt och alla, fint illustrerat av sammanställningen nedan av "Ulf-Tures ord om hockey".

Redigerad kommentar