Luleå HF

Är Apklubben en "ond" klubb?

Själv brukar jag aldrig sitta och lägga in subjektiva, ostyrkta påståenden eftersom jag uppfattar dem som tämligen meningslösa. I stället analyserar jag kunskapsläget och informerar om fakta. 

Att hatbrottslingar som Ulf-Ture agerar annorlunda skiter jag i eftersom det är ett typiskt trollbeteende. Ulf-Ture är inte intresserad av objektiva fakta utan koncentrerar sig på att reta upp folk genom att gödsla med nedsättande och hånfulla kommentarer vilket förstås är helt meningslöst att reagera på. Men så agerar troll och så ger de sig när de blir nonchalerade och söker andra jaktmarker till de hittat ett forum där någon går i fällan och försöker svara med fakta vilket bara trimmar igång trollet att ösa på med hån och hat. 

Men ett troll av Ulf-Tures typ är elakartat eftersom han inte behöver någon stimulans utan nöjer sig med att skriva skit och för oss normala är det irriterande att se så mycket skit och hat läggas ut om den hockeyförening vi älskar.

Hur kommer det sig att han väljer en sådan livsuppgift, att han är beredd att slösa bort sin tid för att i stället för att syssla med meningsfulla saker i stället använda den tid han har bort sig innan han plockar ned skylten för att hata Luleå och andra?

Jag tror att det har med Piteå att göra. 

Redan på medeltiden fanns marknadsplatserna Luleå och Piteå vid älvarnas utlopp i bottenviken och platserna namngavs efter älvarnas samiska namn vilket innebar att på 1300-talet omskrivs de som Lulu och Pitu. Platserna växte långsamt och om än små fick båda 1621 stadsrättigheter. Då hade man redan ändrat namnen till Luleå och Piteå och de anlades i Gammelstad och Öjebyn. Redan tjugo år senare flyttade Luleå österut för att nå bättre förbindelse med havet och tjugo år senare följde Piteå efter.

Lulu-Luleå har hela tiden varit något större än Pitu-Piteå men det blev ändå Piteå som blev residensstad när vi förlorade Finland som tillhört Sverige >600 år till Ryssland 1809 och felaktigt importerade marskalk Bernadotte som ny konung för att återta Finland, men han sket i det och förhandlade i stället till sig Norge. I samband med dessa förändringar ritade man om kartan och av det norra Sverige som tidigare varit uppdelat i Västerbotten och Österbotten blev bara Västerbotten kvar vilket då delades upp i Västerbotten och Norrbotten, varvid Piteå blev residensstad för Norrbotten.

Men på 1860-talet såg man i Fjollträsk de strukturella ändringarna fram sig där järnmalmen skulle bli av stor ekonomisk betydelse för Sverige och järnvägen skulle anläggas varvid malmen skulle skeppas nedåt kusten och eftersom Luleå då hade bättre hamn att erbjuda flyttade Kunglig Majestät residensstaden från Piteå till Luleå och Luleås utveckling tog snabbt fart med anläggande av järnverk och Svatöstaden. 

Där förlorade Piteå makten i Norrbotten till Luleå för 150 år sedan och det har de aldrig förlåtit oss. Sedan dess har det funnits en grogrund för avund riktat mot Luleå från Pitbor och på något sätt har en grundläggande ilska levt kvar och nya generationer har uppfostrats med sådan. Inte alla - de flesta har förstås varit klokare än så - men tillräckligt många för att det har varit en karaktär som funnits inom Piteå.

Den bakgrunden är viktig att känna till för när hockeyn som funnits i Norrbotten sedan början av trettiotalet växte fram var Kirunalagen, Piteå och Boden ofta starkare än Luleålagen. Men när IFK Luleå och Luleå SK gick ihop om hockeyn i slutet av sjuttiotalet förändrades detta snabbt och Luleå blev omedelbart bäst i Norrbotten och etablerades som ett topplag i Sverige varvid talanger från övriga delar av Norrbotten gick till Luleå för att få spela hockey på elitnivå. I mitten av nittiotalet hade det lyckats såväl att Luleå Hockey blev svenska mästare.

Men då exploderade avunden. Uppe i Kiruna brydde man sig inte så mycket. Man hade under alla tider inte brytt sig just i vad kustborna till vilka räknades Luleå-Piteå men också Boden-Älfsbyn etc sysslade med och Kiruna nöjde sig med stoltheten att under alla tider exporterat de bästa hockeyspelarna i landet. Men i Boden och Piteå var det värre. Boden hade nästan nått Elitserien nyss och misslyckats och drabbats av politiska förändringar som innebar att staden - som ändå bara var drygt sjuttio år gammal - började nedmonteras. 

Men i Piteå blev ilskan större än någon annanstans. Man hade fortfarande minnet av att ha varit residensstad för Norrbotten och dessutom ledande i hockeyn och såg nu hur Luleå drog ifrån och det accepterade man inte. 

Hockeyn blev en symbol för Pitbornas motstånd mot Luleå och man beslutade att göra allt man kunde för att motverka och förstöra för svenska mästarna från Luleå.

Först skrev pitborna avtal med AIK i Stockholm och lät sig bli farmarklubb med AIK. D v s precis detsamma som man naturligt skulle vara till Luleå 5-6 mil bort, men nu arrangerade man hellre att skicka sina talanger 95 mil ner i Sydbotten, för att säkra att de inte gick till Luleå.

Naturligtvis ett extremt korkat beslut som bara tydliggjorde det avund och hat som vissa pitbor hyste och det gick förstås åt helvete efter några års katastrofalt samarbete.

Men pitborna gav sig inte. Luleåhatet var fortfarande stort bland en del och dessa gjorde allt de kunde för att hitta nya vägar att sänka Luleå.

Några år senare var det dags igen. Nu myglade man i stället i lönndom in hos Skellefteå AIK och påbörjade i skymundan en infiltration som numera innebär att många från piteå nästlat sig in i ledningen för Apklubben och det tydligaste exemplet är förstås Lasse Johansson som fortfarande bor kvar i Piteå men är sportchef hos Apan. Detta samarbete Piteå-Skellefteå - som väsentligen baseras på en önslan att sänka Luleå - har senaste tio åren rullat på. De lömska pitborna i Skellefteå tänkte ut en klok och långsiktig strategi där de i hemlighet började ragga på 15-åringa talanger från alla delar av Norrbotten och Västerbotten. De blev snart skickliga på detta och duktiga på att övertala pojkar från andra orter att komma till Skellefteå för småpengar och med detta som bas lyckades de lyfta det Skellefteå som alltid misslyckats till att bli starkare och återkomsten till Elitserien syntes inom räckhåll.

Så fick man tur. Magnus Wernblom blev ilsken på Modo-ledningen och flyttade upp och med honom som härförare lyckades man ta det sista steget och blev åter ett Elitserielag. Väl där började det mångåriga arbetet att sno talanger från Norrbotten och Västerbotten att bära frukt och med ytterligare tur lyckades man importera ytterligare en Öviksgrabb - hedersmannen ANders Forsberg - som i den historiskt låga konkurrensen i Elitserien (som följd av att så många svenska hockeyspelare drog utomlands) byggde upp ett lag som blev bäst i Sverige.

Väl där, på Sverigetopp, hade pitborna väntat tillräckligt länge. Igen-kligen skulle de önskat att ta av sig maskeringen och att Skellefteå AIK skulle ha bytt namn till Piteå AIK för att de igen-kliga hjältarna skulle ha lyfts fram men de insåg att det inte var möjligt. De passade ändå på att intrigera bort Anders Forsberg så att pitbon Lasse Johansson kunde stiga fram från mörkret till rampljuset och ta åt sig äran för framgångarna: äntligen hade Piteå fått sin revansch på Luleå!

Under några år lyckades man hålla sig kvar på topp, även om även Luleå genom Osten och Rönken lyckades utmärkt, men ändå bara nått position 2-3 medan Skellefteå (läs: Piteå) var etta. 

Och detta blev nu chansen för alla avundsjuka pitbor att efter 30 år sedan man förlorat slaget om hockeyn i Norrbotten och 145 år sedan man förlorat slaget om den politiska makten i Norrbotten - båda förlusterna till Luleå - att låta hatet föda!

En sådan vinalkis som Ulf-Ture är alltså en produkt av detta hat och oj, vad han tagit chansen att hata medan Apklubben varit på topp. Ulf-Ture framställde sig själv som supporter till Skellefteå AIK. Han visste ju förstås att det geniala var att det var PITEÅ AIK men att Luleå inte sett faran komma och hindrat detta. Och som låtsad Skelleftå-supporter klev han ut på nätet för att agera som sådan.

Men Ulf-Ture - som påstod sig vara Skellefteåsupporter - skrev inget alls på Skelleftåesidor och Skellefteåforum. Allt han skrev var på Luleås hockeyforum och i media gärna Norrbottenstidningar och ibland också bland riksmedia.

Och han hatade och hatade och hatade Luleå. Hans egentliga inställning var förstås att Luleå skulle bäst jämnas med marken så att Piteå kunde återta sin ställning som Norrbottens ledande stad fastän nu 150 år gått. Och med den inställningen är det kanske inte konstigt att han beskriver Luleå som "ondingar", "undermänniskor", "de ondas rike" och så vidare och alla som företräder Luleå som spelare, som tränare, som ledare är "onda". 

Detta är naturligtvis alldeles främmande för oss som gillar hockey, men Ulf-Tures hat har inget alls med hockey att göra. Han är uppfödd och indoktrinerad med ett Luleåhat av pyskotisk valör och detta har format hans liv och hans inställning.

Naturligtvis är han en djupt tragisk existens och ett bortkastat liv. Någonstans inom sig har han nog förstått hur meningslöst han slösar bort sina dagar och det förklarar varför han självmedicinerar sig genom att hälla i sig lådvis av billigt rödvin. Tilld ess att han tar ned skylten, saknad av ingen. 

Han fick några år där han fick hata rejält men mu talar allt för att Luleå Hockey kommer att knuffa ned Piteå (Skellefteå) AIK igen och hur kommer han att klara detta?

Min prognos är att han inte fixar det. Efter Piteå (Skellefteå) AIKs två grandiosa misslyckanden denna säsongen och när han nu ser hur Osten bygger upp ett fantastiskt Luleå medan pitbon Lasse Johansson är helt paralyserad efter sina usla värvningar i fjol, förstår han att katastrofen närmar sig.

Ulf-Tures dagar är räknade.

Redigerad kommentar

Sven.Savage: Håller inte med om Piteå, många Pitebor är hängivna LHF:re. Det finns en del äldre Pitebor som häller på Marklundarna sedan lång tid tillbaka. Då Marklundarna kom tillbaka i storserien började den för all del kunniga journalisten Bosse Lundqvist skriva en massa pro Marklund i PT och även en del yngre började hålla på Marklundarna. Men trots det finns det fortfarande många pitbor som håller på LHF och åker till Luleå för att se hemma matcherna.

Marklundarna har haft en obehaglig strategi mot LHF. Då LHF hade det svårt gick de till offensev mot norrbottens klubbar. Det var inte en förening i länet som Skellefteå inte lånade någon junior till. Inför ett uppsnack i Norrbotten 24 inför ett derby (i Luleå) sade sig Skellefteå inte ha tid att komma till studion för att de hade ett möte med sponsorer. En klar markering att nu tar vi sponsorer även i er kommun. Marklundarnas strategi lyckades inte. LHF överlevde OBOL och annat och står idag starka. Brynäs må vara ett hatlag för mig men de har bara skadat LHF sportsligt, inte försökt skada föreningen strategiskt. 

Piteborna är lokalpatriotiska och jag är förvånad över att LHF och SkAIK rör upp deras känslor. Luleå hatet i Boden är inte lika starkt hos de yngre. Verkar som om det är på väg att klinga av. Länge sedan det pratades om bojkotter mot olika företag som sponsrade LHF. Jag tror Lulehatet är starkast i malmfälten och främst Kiruna. Inför SM-finalen 2013 var Kiruanborna rejält engagerade och höll på Marklundarna. Marklundarna har spelat fem fem raka finaler och då Brynäs, FBK eller Växjö stått för motståndet har engagemanget hos kirunaborna lyst med sin frånvaro. Att gå på lokal i malmfälten som Luleåbo är förenat med risk för att hamna i någon slagsmålsungn. 

Det är ett litet problem för LHF att många i länet utanför Luleå inte gillar och tom avskyr föreningen. Stödet blir inte  lika massivt som exempelvis Marklundarna som har hela byggden i ryggen. Å andra sidan har LHF fått maximal utdelning i malmfälten i och med att LKAB gått in och sponsrat.