Luleå HF

Lögn, förbannad lögn och Apsanningar

Ja, man brukar ju av tradition sklija på lögner och förbannade lögner där de sistnämnda representerar särskilt vidrigt ljug. Och sedan har man den tredje nivån, den där de allra värsta formerna av svinaktigt användande av osanningar förekommer.

Jag talar om "Apsanningar".

Vi föreningar som funnits med i svensk elithockey senaste trettio åren vet ju hur villkoren för klubbarna dramatiskt förändrats under tiden som följd av att NHL/AHL, KHL och klubbarna på kontinenten i en stigande sprial köpt våra svenska spelare och nu lirar bortåt 200 svenskar i utlandet. Bland dessa förstås alla våra största stjärnor. De klubbar som går bäst i landet blir numera sönderköpta snabbt och det omkastar förstås det svenska hockeylandskapet.

Ta t ex Djurgårn som gick bra några år, nådde final - och blev sönderköpt. Bara något år senare åkte man ur Elitserien. Ta Timrå som höll sig kvar enbart som följd av sin egna spelare Zäta men när den världsstjärnan drog åkte man ur. Ta Pölsan som med Bäckström, Markström, Silverberg, Järnkrok och Karlsson förstås kulle ha fortsatt vinna SM efter SM men just genom att leverera sådana fantatsiska spelare ointe har en chans att få behålla dem. Och uppräkningen kan fortsätta i många andra klubbar.

Det förändrade landskapet banade plats för Apklubben som lyckades nå topp i landet. Sedan tappade även de spelare och misslyckades omedelbart i de båda mästerskap man ställde upp i. Men grejen är den att några världsstjärnor levererade man inte och det har man för övrigt aldrig någonsin gjort. Från Aklubben har bara mediokra spelare kommit och sämst är det på målvaktsfronten där Apklubben aldrig lyckats utbilda någon Skellefteågrabb att ens få vara reserv i Apans lag i Elitserien SHL.

Men de förändrade villkoren för svenska elitklubbar har inneburit att den tidigare försörjningen av A-lagsspelare från egna hemstaden för alltid är borta. Man måste kunna rekrytera ihop ett dugligt lag genom att söka spelare från fler platser. Ett tufft jobb för sportcheferna, men utan sådant går det helt enkelt åt helvete. Och det har det gjort även för lag med god ekonomi som inte hängt med utan köpt fel. Se på t ex Warulfven och HV som felhandlat och misslyckats.

Några rookielag har i den minskade konkurrensen men med ekonomiskt stöd från kommunen visat sig extremt duktiga att handla nordamerikaner. Se på Öret som snabbt etablerade sig på svensk toppnivå. Och se på Läjkrarna som varit överlägset "bäst i klassen" på detta.

Luleå har inte haft sådana ekonomiska möjligheter men genom otroligt kompetent jobb av Osten rekryterade man spelare från Allsvenskan som man sedan kunde lyfta till nationella stjärnor och tack vare detta fina jobb lade Luleå med billiga medel sig som klubb 2-3 i Sverige under 4-5 år.

Apklubben har gått en annan väg. Man har framför allt snott spelare från andra klubbar i Norrbotten och Västerbotten i 15-16-årsåldern. Innan dessa hade gått den naturliga vägen till t ex Björklöven, Luleå och andra klubbar var APklubben där och snodde pojkarna för billiga pengar.

Skickligt, får man ju säga, även om Apklubbens agerande lett till att flera pojkar drabbats hårt när de kommit till APschtaan och utsatts för den sektmentalitet som rått där. Flera obehagliga exempel på detta har kommit fram i tidningarna.

Men Apklubben hade funnit en nisch och med stöd av denna lyckades man ta sig upp till topp. Nu när deras agerande är känt stoppas de förstås, men det tar många år innan det hela normaliserats och Apklubbens rovdrift stoppats. Att de fått det svårt visas av hur desperat de nu agerar. Nyss ringde Brutus-Bobban en unge pojke som redan finns i Luleå Hockey och som är en av de största talangerna i sin årskull i landet. Komse, komse, komse lockade och pockade Brutus-Bobban men det där går inte längre. Alla vet hur Apan myglar och stjäl andras spelare och nu har man stoppat det.

Men - och nu kommer vi till "Apsanningen" - det där låtsas inte Apan om. I stället slår de sig för bröstet och påstår sig nästan bara spela med "egna spelare" medan de skäller andra för köpelag. Senast, när de fått spö av Läjkrarna om SM, spred de skitsnacket att Läjkrarnas vinst var ett "hot" mot svensk hockey. 

Gudars skymning. 

I värdegrunnnnnnden hos APan skriver man att >50% av lagets spelare ska komma från den "egna" verksamheten och det köper apsupportrarna med hull och hår och räknar ihop hur laget består av en massa spelare med "Skellefteåanknytning". En sådan anknytning kan vara hur bagatellartad som helst, och man slår sig för bröstet och berömmer sig som varandra "kreativa" när vi andra ser hur de ljuger sig gröna i ansiktet.

Ett exempel är ju sådana piulver som Ulf-Ture som i ambitionen att haaaata Luleå förklarar att vi inte har några "egna" spelare genom att förklarar att de saknar "anknytning".

T ex Jimmie Hollywood jätteanknytning till Apan; visserligen utbildad i Mariestad och andra klubbar medan han kom till Apschtaan i sen ålder. Jämförelsevis menar Ulf-Ture att Janne Sandström inte räknas som Luleåanknuten utan som en produkrt av Piteå, AIK och Skellefteå! Landslagsjanne är visserligen född i Luleå men utbildades i Piteå och genom dåvarande piteåfarmarklubbidioti försvann han några år men har nu spelat i Luleå längre än alla skellefteågrabbar tillsammans spelat i APklubben. Men Luleåanknuten, nej, inte enligt Ulf-Ture.

Liknande har vi med Jocke Lindström som flydde Apklubben som 15-åring, flyttade till Övik och utbildades av MooDoo och drog sedan runt i världen innan han efter tio år kom till Apklubben några säsonger. Vi kan ju med fog hävda att Linus Klasen är lika stor Luleanknuten produkt som Fiasko-Jocke är APprodukt. Med den skillnaden att Linus efter utbildningen i Luleå gjorde internationell pangsuccé medan Jocke åkte ut och gjorde fiasko som vanligt.

Nej, dessa Apsanningar är bättre att beskriva som de är för den som inte redan förstått det: mer förbannade lögner än förbannade lögner. URK!