Och så kommer HV ut ur kaosgarderoben. Assisterande Fredrikarna avgår och man fyller alla platser med Johan.
Man var ju tvungen att fatta beslut nu eftersom träningen drar igång om någon vecka och det blir liiite svårt att träna utan tränare.
Bakgrunden kan alla.
HV anställde överraskande Andreas Johansson - som fått sparken av Warulfven eftersom han var tuff och stenhård gentemot spelarna och inte drog sig för att bänka ikoner och ställa samma krav på dessa som för alla spelare.
Säsongen drog igång och HV imponerade stort. En bit in på höstkanten sågs laget som främste utmanare till Apan och Läjkers om SM-Gludet.
Men så började det hacka lite i maskineriet. Och Andreas överraskade genom att i live TV stå och förklara vilka av hans spelare som underlevererat och peka ut syndabockar. Så gör man i amerkat, förklarade Andreas, och så gör vi i HV numera.
Men han fick inte riktigt laget med sig och i fortsättningen av säsongen lyckades man inte alls lika bra som man gjort tidigare. I efterhand vet vi att det berodde på att det fanns några spelare som inte accepterade Andreas tuffa ledarstil och spjärnade emot.
Som utomstående hade man väl ändå trott att HV valt väg och att man inför nästa säsong skulle rensa upp i spelarleden och se till att truppen bestod av folk som var beredda att följa the new deal.
Men sedan kom kaos till Jönköping och det stormade på alla fronter och nu, när det s k lugnet efter stormen infaller, finner man att brickorna hamnat på alla möjliga och omöjliga platser.
Det har ju under sommaren rått komplett kaos i HV; en oordning som man aldrig tidigare sett i någon hockeyklubb och det sker dessutom i den föreningen som många av oss uppfattat som den, sedan många år, mest välskötta klubben av alla.
Ett litet axplock.
Anonyma spelare läcker i media om vuxenmobbing mot spelare av Andreas. Spelare efter spelare väljer att lämna klubben. HV knyter överraskande till sig nya spelare som inte känns som "normala HV-värvningar"; en sparkad vakt PeeWee från Ulfven, en besviken f d lulekapten Abbot från Luleå.
Det hela leder till att media drar igång drevet mot Andreas och menar att de nya sportcheferna Johan Hult och Davidsson förklarat att de ställt ultimatum antingen Andreas eller vi. Vilket HV kategoriskt förnekar, inklusive Andreas och Johanarna. Men några veckor senare förklarar Andreas och HV att Andreas lämnar.
Samtidigt förklarar Andreas assisterande, Fredrikarna Stillman och Olausson, att också de avgår. HV menar att de ska verka för att dessa ikoner stannar men nu i dagarna är det definitivt klart att de stiger av och de förklarar också varför: Deras uppfattning är att Andreas och deras insatser var exakt de som klubbens ledning beställt och det skedde hela tiden med ledningens aktiva gillande. När de således gjort precis vad de anställts för kändes det som kniv i ryggen från ledningen när man inte tog sitt ansvar för vad man beslutat om, utan föll till föga och offrade tränarna.
Men det stannade ju inte där. Sportchefen sedan massor av år Stillman hade alltså klivit av och nya sportchefer - nu en duo - i form av Johanarna hade tillträtt och helt uppenbart delade de inte synen på tränarskapet med det som tidigare beslutats. Och eftersom en av dessa Johan heter Davidsson i efternamn vilket innebär att han är den störste och i allas ögon ofelbare ikonen i HV innebar det förstås att det inte kunde sopas under mattan.
Samtidigt förklarade en annan trotjänare Petrasek, som ingått i truppen senaste säsongen, att det var ett j-a oskick som pågick i media och att "alla hade tolkat situationen fel" men förklarade inte vad han själv menade var sant o s v. Ett av de stora problemen och för utomstående överraskande scenariorna var förstås att mitt inne i stridens hetta deltog en j-a massa HV-ikoner, riktigt stora, legendariska namn. Samtliga dessa hade cred som innebar att deras åsikter vägde tungt, ja, närmast var ofelbara och självklara - men uppenbarligen var ikonerna inte överens.
Nu samlades supportrarna och utmanade själva klubbledningen. Den måste bort! förklarade man, och ställde sig bakom en ny konstellation och en helt ny ledning än valberedningen - som naturligtvis föreslog att sittande ledning skulle fortsätta - och visst lyckades supportrarna få ändring till stånd. Till det hörde att ett antal tunga sponsorer förklarade att man misstrodde ledningen och de personer som satt i den, samt att man ämnade dra in sitt sponsorstöd om inte ändringar kom till stånd. Vidare läckte folk med insyn i HVs affärer uppgifter om att den sittande ledningen sedan flera år hade fattat beslut som innebar att klubbledningen uppbar ersättningar och löner som betydde att de själva fick betalt som vore de SHL-stjärnor; en helt sjuk ordning som HV-hockeyn tydligen hade importerat från fläskkotlettkammade avgångsvederlagsjägare från 90-talets finanskriser.
Och nu landar alltså det hela. Fredrikarnas tid är över och upp på tronen kliver Johanarna; dvs i stort sett alla bland HVs sportschefer, tränare och assisterande tränare heter numera Johan. Man tror sig flyttad till stormaktstiderna och slagen om makten i skandinavien mellan danska och svenska kungar.
Johan Hult och Johan Davidsson ÄR sportchefer.
Johan Lindbom ny huvudtränare.
Johan Åkerman och Patrik Ross skulle bli assisterande, påstod Jönköpingsposten. Men glömde informera om att Patrik förstås skulle byta namn till Johan Ross.
Fast debaklet var inte över - vem hade trott det? och idag meddelas att Pungen, som hade kontrakt med Johan Åkerman som junistränare kommande säsong -, vägrar släppa Åkerman trots att HV erbjöd sig att köpa ut honom för 200.000. HV får hitta en annan Johan.
Så, vad säger nu de självutnämnda experterna i media? De, som körde drevet mot Andreas Johansson och lyckades så den split som innebar slutet för Fredrikarna och Andreas?
Ja, media har ju ägnat sommaren till att spekulera i att Rönken, Mårts, Bengt-Åke Gustafsson, Andreas Appelgren m fl skulle bli HV-tränare. Dessa har inte kommenterat saken förutom gnomen Mårts som påstår att han kommer att stanna som ansvarig för Tre Kronor ett år till - något vi verkligen hoppas inte kommer att ske utan att förbundet nu snarast tar det nödvändiga beslutet att sparka gnomen. För att en riktig ansvarig ska få ta rodret i tid med målsättningen att ställa ett riktigt bra Tre Kronor på isen i World Cup 2016.
Nja, media känner sig lurade på karamellen och fördömer förstås HV som beslutat på ett annat sätt än "expertisen" i media väntat sig. Johan Lindbom fixar inte detta, menar man, han har ju bara tränat på Division 1-nivå tidigare. Men alla s k experter med Vennermalm i spetsen förklarar förstås samtidigt att a) Lindbom klarar inte detta, samt b) det är möjligt att Lindbom klarar detta. För att man i efterhand, på s k experter, låt vara självutnämnda dylika, vis oberoende av hur det nu går för HV ska kunna förklara "Det var ju det jag sa!"
Spelare i den klubb Lindbom senast kommer ifrån - HVs farmarklubb Dalen i Jönköping - förklarar att Lindoms tränarstill är den rakt motsatta mot ANdreas och Fredrikarna. Lugn, snäll, försynt och höjer inte rösten.
Det är alltså nya tider i HV och hur det kommer att gå vet väl ingen, men som utomstående får man förstås uppfattningen att ett snällare tränarskap har beställts, beslutats och beordrats.
Det är förstås HV som äger att bestämma om hur det ska bli med HV men personligen tänker jag att hockeyspelare har bra betalt för att kunna tåla det ena och det andra och att den stil som ska gälla måste gälla även om enstaka spelare vägrar. Det känns som diva-fasoner helt enkelt, spelare som inte är med på tåget och ser mer till sin egen bekvämlighet än till klubbens och lagets bästa.
Fast med det kaos som rått är det en bedömning som kanske är käpprätt åt helvete och kanske sanningen är den att de genomförda förändringarna var nödvändiga?
Och ja, Johan Lindbom är förstås också en HV-ikon. Det var han som satte det avgörande målet i finalen på Pölsan 1995 när HV tog sitt första Glud, efter att ha slutat åtta i grundserien. En fantastiskt prestation som man följde i sportradion under kvartar, semi och finaler när HV, nederlagstippat varje gång, gick på vatten och jag tror att i radion upprepades frasen "OCH NU KOMMER HV!" tusentals gånger den våren.
Igen-kligen var det ju Luleå som skulle mött HV i final och då hade vi nog tagit VÅRT första Glud redan då; vi hade nämligen ett lag som opassade HV rejält och hade spöat HV enkelt, förlåt enklet, hela säsongen.
Men som de flesta vet drabbades vi av slutspelsspöket Pölsan i semifinalen när vi, efter 2-0 i matcher i bäst av fem, förlorade de avslutande tre matcherna mot Pölsan och samtliga i sudden death! FYFAN!
Men året efter gick vi ju hela vägen:-) I efterhand anser jag att Luleå skulle haft Glud 1995, 1996 och 1997. Men makterna var emot oss och det blev bara ett Glud den gången.
Nästa kommer till våren. Vi har ställt upp oss på vägen mot SM-gludet! Bucklan Ska Till Luleå!