Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Apsupportrarnas förföljelse och gallstärkta hån av alla andra lag som "köpelag" påminner mig om en gråsugga som lyckats krypa brotta ned en annan gråsugga och förklarar att "nu är jag starkast i världen".
Man får ju uppfattningen att de i Apschtaan varit avskurna från civilisationen sedan urminnes tider och därför inte har någon aning om vad som hänt och händer. Och det är väl så det är, eftersom de inte existerat inom elithockeyn på lverskådlig tid, men nu, när de kommit upp en tid igen, inbillar de sig vara bästigast och kunnigast på allt.
Varje klubb har ansvar för att med befintliga medel ställa bästa möjliga lag på isen. I första hand önskar alla att fylla laget med egna spelare. Det är billigast och dessutom innebär det en lokal förankring där supportrarna ser vänner, bekanta och släktingar spela.
Men kan man inte fylla laget med tillräckligt bra spelare måste man rekrytera sådana, eller acceptera att spela i lägre divisioner. I stort sett alla klubbar väljer förstås det förstnämnda, men eftersom ingen har obegränsat med pengar blir det ett problem som sportcheferna får lösa på bästa möjliga sätt. Den förändrade internationella hockeyvärlden har inneburit att 150-200 svenska spelare lirar utomlands och vanligen gäller det förstås de bästa spelarna. Denna massmigration har ökat konkurrensen om de inhemska spelarna och varje klubb får finna nya vägar att förstärka laget.
Ser man på några lyckade vägar som sportchefer valt och som lett till framgång för klubben har vi exemplet Luleå där Osten under ett antal år varit skickligare än andra på att identifiera och locka till sig spelare från Allsvenskan som kunnat utvecklats till utmärkta Elitseriespelare och blivande landslagsmän. Apan å sin sida hittade en annan nisch: i lönndom snodde de till sig andra klubbars talanger i 15-årsåldern och dammsög norra Sverige på bästa pojkarna. Växjö var överlägset bäst på att finna nya nordamerikaner som passade utmärkt ihop. Och när det gäller de tre exemplen vet vi att Läjkers och Apan haft överlägset med stålar för sina satsningar: Apan har t ex betalt dyrt för att köpa in utvalda stjärnor och detta har möjliggjort genom landets mest uttalade kommunala doping. Osten har jämförelsevis haft extremt liten kassa men lyckats bra eftersom han varit skickligare än andra. Nu har ju Luleås kassa förstärkts och därmed kan Osten konkurrera med de andra lagen.
Och det är hela saken.
Men epitetet köpeklubb tillhör klubbar som inte gjort som ovan beskrivits. Där har vi Värsta Köplustan som tydligaste exemplet. Köplustan var ensam klubb i stora VG region och hade år efter år landets bästa juniorer. Men de släppte sällan upp dessa i A-laget utan köpte i stället de bästa spelarna från andra klubbar. Ett år hade de hela fem femmor på långtidskontrakt i början av september när de valde att sparka en femma som antingen fick betalt för att göra inget eller söka sig till nya klubbar.
Warulfven har varit likadan: genom att erbjuda höga löner har de stulit bästa spelarna från andra klubbar. Ulfven lade t o m ned sina A-junisar. Pungen har betett sig likadant - köpt av övriga klubbar deras bästa spelare. Och HV detsamma men i mindre omfattning.
Där har vi köpeklubbar - klubbar som medvetet skitit i att söka fylla laget med egna spelare utan bara köpt färdiga stjärnor av andra. Ungefär som Apan i alla tider uppfört sig när det gäller halva laget dvs målvakterna.
Allt ovanstående vet vi alla- Men inte Ulf-Ture. Det övergår hans begränsade intellektuella kapacitet men det begriper han förstås inte eftersom han är omgiven av slödder som inte vet bättre än han själv.
Gråsuggornas sammansvärjning alltså.