Luleå HF

Att Apans backar är komplett undermåliga och att Hanses är värdelös vet numera alla och det är allmänt erkänt.

Men samtidigt menar Apan att de har vassa forwards.

Har de?

Jag såg jävligt lite, förutom misstag av spelare som Pesonen m fl igår.

Däremot imponerade Pungens forwards när spelare som Broc Little, Rhett Rakhshani, Garret Roe, Andrew Gordon, Niklas Fogström m fl hade lekstuga med Apans värdelösa småttingförsvar. 

I tredje perioden, när Pungen leder med 5-0 i sin första träningsmatch, ser man en spelare som Rhett Rakhshani slänga sig raklång på isen för att med kroppen ta emot ett skott mot mål av en Apback.

När kommer vi att få se divan Pesonen slänga sig på isen för att ta puck på kropp?

He he. Osten lurade Brutus att lägga en halv miljon i månaden för Pesonen vars divalater sprider misstro och ovilja i egna laget.

Osten har ägt sönder Brutus som numera kan lika mycket om hockey som vinfyllot Ulf-Ture.

Luleå Hockey berör!

IFK Luleå bildades, som andra IFK-förening i landet, 1895, men insomnade med liten verksamhet och själva räknar man med 1900 som det år man bildades eftersom man då drog igång rejält. 

Luleå SK bildades på Lundgrens Café 2015, av ungdomar i IFK som år efter år bara fått rensa sparkbollsplanen från stenar när IFK skulle spela, men själva fick de aldrig vara med. Startmötet skedde i hemlighet då man på goda grunder misstänkte att de äldre IFK:arna annars skulle blanda sig i och stoppa föreningen.

De båda klubbarna tog upp hockeyn redan i början av trettiotalet och spelade distriskmästerskap för Norrbotten, vanligen mot varandra. 

Bandyklubben Skellefteå AIK ville lira hockey i slutet av andra världkriget men försöken fick inhiberas av naturliga skäl dvs eftersom det antingen blev för kallt för att spela eller så töade isarna. Efter världskriget kom man sent om sider omgång och eftersom den s k svenska hockeyn - som då bara bestod av lokalklubbar i Stockholmsomårdet - beslutat succesivt utvidga deltagandet - släpptes så småningom disktrikt allt längre från Fjollträsk in. Det innebar att Västerbotten så småningom fick chansen på femtiotalet och Skellefteå AIK halkade då in på en bananskal och fick plats i den norra av division 1-gruppena. 

Det gav Apklubben ett försprång och eftersom de kunde utnyttja det för att värva spelare från Luleå, Boden, Piteå, Kiruna och andra orter i Norrbotten höll AIK ställningen under 5-10 år medan Norrbotten dränerades på de bästa spelarna och inte kunde avancera till högsta nivån.

I Norrbotten var det Piteå, Boden och de båda Kirunaklubbarna som vanligen var bäst medan Luleå var uppslittrat på IFK och LSK och den konkurrensen innebar att inget av lagen blev riktigt bra, samtidigt som Luleås bästa spelare lurades ner till Skellefteå.

1974 bildades äntligen den för hela landet sportsligt rättvisande Elitserien. Skellefteå AIK som varit på dekis i mer än tio år, gått samman med den stora konkurrenten Skellefteå IF, bytt namn fram och tillbaka, slumpades att ha tur att avancera upp i Elitserien vid start och blev därefter kvar där några år och rönte fina framgångar ett par år, innan de successivt kollapsade och blev ett Allsvenskt lah som misslyckades i kval 23 säsonger i rad ungefär. I Västerbotten var det deta anrika IFK Umeå, som då böt namn till IF Björklöven, som tog över den ledande rollen som bästa hockeyklubb i Västerbotten.

Uppe i Luleå hade bildandet av Elitserien inneburit att man äntligen fick chansen till likvärdiga, rättvisa och sportsliga möjligheter som övriga landet och IFKs och LSKs hockeyspelare insåg att nu hade man chansen men måste bli starkare genom att förenas; samma organisatoriska och strukturella förändringar som redan genomförts nere i Skellefteå och i Umeå. Under 2-3 år pågick diskussionerna och därefter lyckades båda hockeysektionerna få fribrev av klubbarna att bilda en gemensam hockeyförening i Luleå, men det satt hårt inne. Både IFK och LSK ville behålla hockeyn, men hockeyspelarna lyckades genom att de värvade sponsorn Seward Åberg som lovade betala hockeyns skulder (både IFKs och LSKs hockeysektioner drogs med väldiga skulder) mot att laget döptes efter Åbergs företag GROKO. ATt ta namn efter ett företag var en tämiigen vanlig företeelse i hockey-Sverige med Atlas Copco, MoDo,   Boro m fl exempel. 

Sagt och gjort. GROKO bildades 1977 och strax senare lämnade man spornsringen och böt namn till Luleå Hockey.

Den nya föreningen blev en succé. För varje år lyckades man bättre och bättre och nådde högre upp i divisionerna och i kvalspelen. Efter några år hade man äntligen blivit bäst i Norrbotten och utveckligen fortsatte. Under första halvan av 80-talet - bara några år efter nybildningen - knackade man allt hårdare på dörren till Elitserien och kom allt närmare. En milstolpe var när man i kvalspelet slog ut upphaussade Örebro som förfogade över miljonkedjan - tre spelare köpta från Skellefteå - och framgånarna fortsatte för Luleå Hockey. 

Våren 1984 hade klubben blivit så bra att de utklassade allt motstånd och för första gången för ett Norrbottniskt lag avancerade till Elitserien.

Väl där fortsatte framgångarna. Luleå figjtades som regel bland topplagen redan från start och steg för steg förbättrade man resultaten och tog sig närmare topplatsen. 

Under den här tiden totaldominerades Luleå av Luleåpojkar. Man hade ett flertal gyllene generationer som tog plats i stadens lag och som regel blev kvar i stort sett hela sin karriär. Dessa kompletterades med enstaka spelare från övriga Norrbotten dvs Kiruna, Piteå och några från Boden. Så småningom tog man också in några fina finnar och senare tjecker.

Och hela landet tjusades av Luleås hockey. Det var full fart framåt med landets bästa skridskoåkare samt extremt skickliga målskyttar. Som regel öste man in fler mål än alla andra lag, men att anfallshockeyn prioriterades visades av att man inte bekymrade sig om man fick släppa in baljor bakåt - ett år kom man tre i serien med negativ målskillnad!

Luleåhockeyn beundrades och skrämde och få var de lag som trodde sig kunna få poäng uppe i den fruktade Delfinen med en yttermiljö av snövit vinter med -20-30°C i luften. När lagen kom ut på isen slocknade allt ljus i Delfinen följt av att publiken tände tomtebloss och värmde upp Luleå - en terror för motståndarna. Och sedan konstruerade man Björngapet, genom vilken Luleås spelare äntrade isen. Det var något helt nytt för Sverige och i övriga landet släntrade bara spelarna slött in för nedsläpp.

Redan 1993 hade Luleå nått fram till SM-final, efter en blygsam serieplacering sexa. I kvarten (bäst av tre) mötte man Warulfven. Förlorade första matchen borta. I returen i Delfinen ledde Warulfven med 0-4 inför sista perioden. En stor del av publiken rev säsongkorten och gick hem. Då! vaknade Luleå. Innan perioden var slut hade man kvitterat och vann sedan i sudd. Detta med att vinna sudd blev Luleås signum det året. Man fortsatte genom att vinna sudd i Karlstad och gick till semi, vann matcherna mot Djurgårn i sudd - vanligen vard et suddexperten Hurtig som avgjorde - och Vips var man i SM-final (bäst av fem). Då mötte man Pölsan och vann raskt två första matcherna. Inget lag hade fram till dess kunnat vända ett 0-2 underläge i slutspelet och Luleå åkte till match tre i Gävle med Champagnen på kylning. Men det gick åt helvete. Pölsan vann två nästa matcherna och så var det femte avgörande match i Gävle. En match som Luleå ledde med 0-1 till sista perioden då Pölsan vände.

Skitsamma. Luleå fortsatte utvecklingen och formerade ett fantastiskt lag med Myllys och med de största och starkaste samt tekniskt skickligaste spelarna i landet. Ett lag som skulle vunnit och blivit mästare de tre åren 1995-1997. Första året spöade man igen Warulfven och fick Pölsan. Luleå vann första två matcherna men sedan förlorade man tre matcher i rad mot den evinnerliga Pölsan - och i sudd varenda j-a gång. 1996 kunde man inte stoppas utan blev mästare som bekant. 1997 hade man ett nog ännu bättre lag och gick rent i slutspelet till man mötte Ulfven i final och överraskades i första matchen hemma då ett vilt kämpande Warulfven spelade oavgjort och vann sudden genom slumpmål. Därefter vann lagen sina hemmamatcher - hemmamatch var en enorm fördel på den tiden - och Ulfven lurade Luleå på SM-tecknet.

Hur som helst. Luleå Hockey hade på tjugo år tagit sig upp till den svenska toppen på ett fantastiskt sätt och laget beundrades i hela landet för en fin och effektiv hockey och för det härliga Go! som följde laget.

Då hamnade Luleå i ekonomiska problem som var nära driva klubben i konkurs. Men med små medel höll man ställningarna, väsentligen genom att laget dominerades av härliga Luleåspelare som vägrade ge sig. Och en sådan hjälte som Jarmo Myllys skrev självmant ned sig avtalade lön för att klubben skulle ha råd att ha kvar honom.

Trots allt lyckades man som regel nå slutspel och ta sig till semi och några år runt 2000-skiftet var man nära ytterligare SM men sparkades ut i semi av blivande mästarna Djurgårn, vanligen genom småmygel från gårdarnas sida. 

Men de ekonomiskt svåra förhållandena innebar att köpelag som Warulfven, Köplustan och Pungen vanligen stal våra bästa spelare och Luleå fick det svårt hela första decenniet efter 2000 och nådde då bara kvartsfinaler i slutspelet, även om man nästan kontinuerligt abbonnerade på slutspelsplats. Innan 2010 såg det ut som att tiden höll på att rinna ut för Luleå. Man kom att missa slutspel och man kom nära att hamna i kval men räddades.

Sedan inträffade Rönken. Med små medel och spelare som året innan med ett nödrop undkommit kvalspel, genomförde Rönken en banbrytande förändring av hockeyn och tog laget återigen till Sverigetopp. Under de kommande åren tog han Luleå till en serieseger, en semi och en final samt till två tredjeplatser och ett mästerskap i Europa.

Efter Rönken fick vi det något tuffare men med nya spelare och ny tränare lyckades vi hålla en position starx under toppen men åkte ut i kvarten mot serietvåan Köplustan, trots ledning med 3-1 i matcher, sedan Köplustan i vanligenordning intrigerat och myglat bort våra båda Abbottar. Men vi blev Europamästare igen!

Det har varit en kamp med mycket olycka och mycket lycka dessa år. Det vet vi själva och vi är stolta över vårt lag och vår klubb. 

Min uppfattning är att Luleå också beundrats hela tiden av övriga delar av landet, även om en del lag och deras supportrar något färgats av rädslan att åka upp till Delfinen och möta Luleå:-) Men vi har varit respekterade och uppskattade och har all anledning att vara det. Sedan vi gick upp i Elitserien 1984 har vi aldrig behövt kvala oss kvar, nått slutspel de allra flesta åren och desutom är vi det lag som tagit näst mest* poäng under dessa mer än trettio år (om inte HV passerade oss med några pinnar efter senaste säsongen).

Jag är stolt över att vara medlem i Luleå Hockey och det har glatt mig att träffa supportrar av andra lag; också de har respekterat Luleå, vår hockey och våra framgångar.

Detta om detta.

Så dyker då upp den förbannade Apan och deras huliganer till supportrar. Senaste drygt fem åren har vi fått utstå en brännvinsjournalist som ljugit och hittat på och förföljt Luleå i media och i böcker i åratal. Till det en Apledning och Aptränare som också de är färgade av någon sorts hat mot andra klubbar vilket i första hand drabbat Luleå eftersom vi konkurrerat i Sverigetopp på samma marknad = norra Sverige. Slutligen kompletterat med en uppsjö dårar, varav vinfyllot Ulf-Ture är den värste, som framför allt på nätet ägnat allt intresse till att hata, håna och förfölja Luleå och Luleå Hockeys ledare, tränare, spelare och supportrar.

I många år låtsades jag som inget alls.

Men senaste året har kag givit tillbaka och givit tillbaka med kraft! Så snart Apan och dess gelikar försöker tysta ned mygel, skitsnack och trollerier är jag framme och river ned Apmasken för att blotta myglarna i all sin unkenhet. Er tid kommer, har jag sagt och snart är vi helt och hållet där. Apan har hela tiden haft osportsliga fördelar genom landets värsta kommunala doping och Mammon*-dyrkarna i Apschtaan har fyllt sina bankkonton utan ansträngning. samtidigt som Luleå fått kämpa med en av elitlagens minsta spelarbudgetar och endast genom överlägsen hockeykompetens kunnat konkurrera.

Men nu är vi med på banan på riktigt. Nu har en äkta supporter som nått ekonomisk framgång förklarat att han ger stöd till Luleå Hockey och många företag och privatpersoner i Norrbotten har hängt på. Nu har vi fått medel att - inte köpa vad vi vill - men att konkurrera på rättvisa villkor med köpeklubbar som Apklubben och d andra i Sydbotten. 

Nu kommer vår revansch och Gudars Skymning vad härligt segern ska smaka. Nu längtar jag till omgång 3 och 4 i SHL då vi under två dagar på varandra möter Apan först i Delfinen och därefter i Aparenan. 

Nu får vårt lag, vackert komponerat med såväl teknisk skicklighet som kraftfull fysik, chansen på riktigt att tävla med Apan. En Apa som oimponerat rejält i säsonginledningen och i vilken det dräller av klena småttingar samtidigt som ett i Apschtaan hyllat fläskberg försöker visa hur modig och stark han är - men blir fullkomligt massakrerad.

Nu är det dags att vinfyllot Ulf-Ture får betala för allt han gjort mot oss under många år.

Vi har fina dagar framför oss... 

Redigerad kommentar