Luleå HF

Nu meddelar hockeyförbundet att de kommer att skärpa straffen för tacklingar mot huvudet. Det är ett beslut som är helt korrekt och bara att beklaga att det tog förbundet hela sex år att inse det Luleå Hockey först insåg och därefter beslutade helt korrekt om. Historien är som följer.

Luleå Hockeys läkare Yelverton Tegnér hade blivit innan 2009 klar över att utvecklingen till en allt snabbare hockey i kombination med förbundets usla PK-baserade beslut att kraftigt straffa spelare som slogs - vilket hade varit viktigt för att förebygga hjärnskador eftersom de spelare som utdelade farliga tacklingar mot huvudet kunde räkna med att få rejält med stryk - lett till att allt fler hockeyspelare utsattes för våld mot huvudet med hjärnskakningar och risk för hjärnskadesyndrom som följd.

Tegnér slog larm om förhållandena men talade för döva öron. Dock inte i Luleå Hockey som beslutade om en värdegrund som innebar att Luleås spelare skulle ta hänsyn till hälsan för motståndarlagens spelare genom att konsekvent undvika att utdela våld mot dessas huvuden: genom att inte utdela tacklingar som riskerade träffa huvuden och dessutom genom att undvika att tackla spelare som hamnat i lägen där de riskerade våld mot huvud genom att de befann sig i situationer där de inte kunde försvara sig mot farligt våld.

Under säsongerna 2009-2010 och 2010-2011 innebar det att Luleå Hockey spelare aldrig någonsin orsakade hjärnskakning hos motståndare. Ett vilktigt arbete som försigick i det tysta för övriga hockey-Sverige sket i detta.

2010 tog Rönken över Luleå Hockey. Han gav order om att Luleås spelare inte heller fick ta onödiga utvisningar. Spelarna belv rejält förbjudna att pyssla med skit som slashing, tripping, hooking och annat elände för att de var lata och inte iddes åka skridskor; ej heller göra andra fula saker för att de var frustrerade över något, utan bara spela hockey. Och vare sig spelarna eller tränarna klagade och gnällde på domarna utan accepterade omedelbart alla domarbeslut, om än de var felaktiga och Luleå drabbades. 

Följden blev förstås att Luleå fick spela mer PP och mindre box och ett relativt mediokert Luleå Hockey som året innan missat slutspel och bara som 10a undvikit kvalspel med en hårsmån, växte och gick upp i serieledning länge innan de slutade på plats 4.

I slutspelet mötte man fjolårsfinalisterna Djurgården, som alla experter tippade nu skulle vinna SM.

Men Djurgården var chanslösa mot Luleå som tog ledningen med 1-0 i matcher, 2-0 i matcher, 3-0 i matcher.

Nu var goda råd dyra och Djurgårdsbossen, den rutinerade ex-Apan, äcklet Hardy Nilsson gav order om en ny taktik.

Först gick Hardy och utvalda spelare ut i media och förklarade att det var så svårt att möta Luleå eftersom de "filmade så jävligt". Arlbrandt och Abbottarna slängde sig så fort någon tittade på dem, påstod Hardy och DIF-äckel som fimpen. 

Sanningen var ju den att Luleå fick PP/box-överläge eftersom man presterade den mest justa hockey som landet någonsin sett. Men svin-Hardy ljög om detta och Stockholms-baserad "expertis" i tidningar och TV köpte det hela rakt av och öste på med infomation som skulle stödja Djurgården (eftersom de önskade att "deras" lag skulle vinna), pressade domare "hur kan ni gå på Luleås filmningar" m m. 

Det hela fick den effekt som Hardy eftersträvat och nu började Djurgårdarna en klappjakt på Luleås spelare. Äckel som Ölvestad och Markus Nillson tog alla chanser att utdela brutala tacklingar mot Luleåspelare genom att överfalla dessa, ofta från blindside, och med förkärleken att lyfta armar och klubba i tacklingsögonblicket så att de gick över axlarna på lulespelarna och kunde träffa huvudet så vidrigt hårt som möjligt. Ölwestad som var lite kort lade dessutom till specialaren att hoppa upp från isen innan tacklingen så att han kunde träffa lulespelarens huvud på "önskat", av Hardy beordrat, sätt.

Det fungerade. Domarna var skrämda att hängas ut av media och åtgärdade inte DIFs brutala mördarhockey och lulespelare efter lulespelare släpades av isen, skadade efter tacklingar direkt inriktade mot huvuden. Djurgårdsspelarna fortsatta med att uttala sig om "de filmande systrarna Abbott" vilket media gladeligen hängde på och därefter också DIF-supportrarna som fyllde läktarna med hånfulla hatattacker på ABbotts.

Och Djurgården vann och reducerade till 1-3, till 2-3 och till 3-3. Allt medan Luleå Hockey höll käft och bara spelade hockey men gnällde inte till domarna och gnällde inte mot Djurgårn och media. 

Efter den sjätte matchen, då Djurgården vann tredje matchen i rad och hade reducerat till 3-3, intervjuades Djurgårdens ordförande i TV och förklarade då att han "krävde att Cam Abbott skulle bli avstängd" eftersom han påstod att i slutkurret - då många spelare från båda lagen var inblandade och en domare hade bultat bort Cam Abbott som höll på att tappa balansen och ena benet åkte upp i luften - hade Abbott försökt soarka Zibanejad over vaden för att skära sönder benet på denne med risk för livet!" 

Och mycket riktigt. Media nu uppeldade efter att Djurgårn, som de önskat nått ikapp till 3-3, köpte förstås detta och TV-"expertisen" med stavhopparkommentatorn Tommy Åström i främsta ledet, vevade repris gång på gång och fick det till att Abbott - som faktiskt inte gjort något alls - "säkert velat mörda Zibanejad" typ. Och Stockjolmstidningarna typ Sexpressen och speciellt Aftontrasan med Ros och Vennerluft hängde förstås på och blev förlängda armar för Djurgårdens "krav". De belägrade förbundets ansvarige - som inte hade sett matchen - med nattliga telefonsamtal ändå till dess att denne lydde och anmälde Abbott till DIFiplinnämnden för något som Abbott inte gjort, men enligt journalisterna "nog velat göra".

Det var så jävla vidrigt och skandalöst gjort av såväl Djurgårn som en Djurgårdsstyrd mediakår att man aldrig vare sig tidigare eller senare varit med om maken.

Men nu tröttnade Bulan och Osten. Man gick ut på en presskonferens och förklarade att nu fick det ta mig fan räcka! De påpekade att under matcherna hade Djurgårdarna ostraffat fått utdela våld mot huvuden och hjärnskakningar mot lulespelare efter lulespelare medan domare och media blundat och snarare applåderat. Och från senaste matchen visade Luleå upp sekvenser där otroligt fula överfall utförts bakifrån av djurgårdarna Ölwestad och Nilsson mot lulespelares huvuden. Och anmälde dessa till DIFiplinnämnden.

Varpå DIF gnydde som fan att "Luleå bryter gentlemens agreement. Vi klubbar ska ju inte anmäla." Sagt och gjort. Sanningen var ju den att Abbott skulle ha friats medan gårdarna borde haft 10 matchers avstängning vardera, men den pressade DIFiplinnämnden tog ett OK-beslut om 1 match avstängning vardera för Abbott och Ölwestad.

Sedan vann Luleå avgörande matchen och Djurgårn var utslagna. 

I den offentliga debatt som följde skände en stor del av hockeyexperter och media ut sig. Tegnér förklarade Luleås filosofi och påpekade att Luleås Hockeys spelare inte orsakat en enda hjärnskakning på motståndare senaste två åren vilket Tommy Åström fnissande bevsrade med att citera äcklet Ros och förklara att "se Luleå spela hockey är lika spännande som att se målarfärg torka". Och "experter" av olika slag, vanligen med DIF-förtecken förklarade att alla hjärnskakningar skulle vara den tacklades fel eftersom denne inte förvsrat sig. Heads-up! var det ord "experterna" gav de som låg skadade med hjärnskakningar och "experterna" förklarade att om man inte lät alla dessa hjärnskakningar ske skulle vi få "damhockey" utan tacklingar.

Fy fan.

Djurgårdsbefläckade media fick dock sin revansch i semifinalen. Luleå mötte Aplaget och Luleå vann match 1, Luleå vann match 2, och Luleå hade ledningen i slutet av match 3 men Apan kvitterade och vann i sudd. Otroligt nära att Luleå tagit ledning i matcher med 3-0 igen.

Men nu skickade Apan fram hovleverantören, den förljugne brännvinsjournalisten Fehlman, som hittade på en historia om att Osten var rasist och media hängde omedelbart på. Luleå belägrades av media och Fehlman kom med uppföljde skitsnack och dravel flera gånger dagligen som media körde ut som sanningar. I normala fall skulle media förstås ha avstått eftersom det handlade om så tydligt apförgat ljug vilket Fehlman pysslat emd i åratal och fått sparken från tidning efter tidning. Men nu skulle man "hämnas" för att gullegrisarna Djurgården - som media korat till svenska mästare i förhand - blivit uslagna och man gjorde en "Ostengate" av det hela. 

I efterhand friades Osten av samtliga som grundligt utrett saken och Fehlman blev beslagen med lögn efter lögn, men detta har inte speciellt noggrannt informerats om av media. Förstås....

Men det tog fokus och koncentration från Luleå. Apan vann sudd efter sudd och lyckades kvitter i matcher och vinna en oerhört jämn semifinal med 4-2. (Något som vinfyllot i efterhand beskriver som utklassning och krossat Luleå på "skamgränsen").

Detta om detta. Luleå lärde sig och skaffade spelare som Fredrik Svensson m fl för att se till att vi inte blev så osportsligt rentav skandalöst behandlade igen. Året efter vann vi serien och skulle gå för Guld men åkte ut redan i kvarten mot AIK, sedan Hjalmarsson och Harju uppträtt som divor och sänkt kämpaglädjen hos Luleå. Men nästa år tog vi oss fram till final och i kvarten försökte Köplustan göra en Djurgårn och började inrikta våld mot Luleåspelares huvuden. Men då spöade Fredrik Svensson upp en Köplsutan och förklarade sedan för överstegrisen Joel Lundquist att överfaller du en Lulespelare till spöar jag dig, varpå Köplustan vek ned sig. I semi mötte vi en Warulfv som hade många vilda bråkstakar men de tordes inte sätta igång emd något eftersom de sett Luleås matcher mot Köplustan och visste vad de riskerade. Vi gick till final mot Apan men väl där hade vi inte tillräcklig ork kvar efter två synnerligen hårda uppgörelser i kvart och semi och en imponerande kämpande Apan slog oss med 4-0 även om Luleå haft god chans att vinna de tre första matcherna och dessutom var klart bättre i match 2 och 3. (Vilket vinfyllot Ulf-Ture återigen beskriver som utklassning och fiasko av ett Luleå "som inte passerat skamgränsen".) Fjärde året för Rönken kunde det ha varit dags för oss, men vi tappade säkerheten då vi fick in Omark på slutet och Rönken hann inte hitta fram en lämplig stil för Luleå med stjärnorna Linusarna Omark och Klasen, vilka Växjö Lakers enkelt markerade bort och slog oss.

Nåja. 

Under de sista fem åren har Luleå fortsatt att spela en juste hockey där man respekterar motståndarna och inte äventyrar deras hälsa men några misstag har skett. Anton Hedman levererade en tackling "på gränsen" mot en AIK-junis som olyckligtvis innebar att denne skadade sig. Landslagsjanne skulle ge en crosschecking mot bröstet mot Bellemare framför Luleås mål men klubban gled upp och träffade Bella på haken och sedan slog han i målribban. Slutligen satte PiteFoppa en armbåge i huvudet på djurgårdaren Fernholm. Det sistnämnda är oförklarligt eftersom Foppa inte alls spelar fult. Han kom i fart för att tackla gårdaren som stod med puck mot sarg och i bråkdelen av en sekund innan han träffade lyfte Foppa armbågen och träffade Fernholm i huvudet? Varför? Vet inte, men jag tror Foppa blev rädd när han skulle träffa 104 kg Fernholm och helt obegripligt lyfte armen. Jag kommer ihåg att vi såg det live och Apsupportern BigGuyJ först menade att det var en korrekt tackling medan jag själv omedelbart erkände att det var ruggigt fult och skulle straffas med lång avstängning. Nu blev det 7 matcher, men jag hade gärna sett betydligt längre. Å andra sidan utdelade Djurgårn >10 sådana på Luleå i den famösa kvarten, vanligen utan att ens få två minuters utvisning...

En lång bakgrund, men där har vi den. I år har Luleå skaffat ett lag med stora och starka spelare vilket innebär att vi är förberedda på fysisk hockey. Inte enbart så, vi har ju i främsta hand förvärvat skickliga målfarliga spelare, men vi har lärt oss läxan att när Luleå dominerar matcherna riskerar vi att de kommer att svara med våld och med dessa stora spelare har vi effektivt neutraliserat den risken.

Och vad händer nu? Jo, det dyker upp "tyckare", som vinfyllot Ulf-Ture, som menar att Luleås "brutalhockey" måste stoppas...

Vilken brutalhockey? Vi har ju inte gjort något. Snarare är förhållandet det motsatta att Luleå borde hyllas rejält för att vi varit föregångare för en hockey där spelare inte riskerar hjärnskador och så har vi också fortsatt, även om de tre nämna misstagen skett, dvs i genomsnitt ett misstag vartannat år. Jämför med vilke annan klubb som helst och inse att vi fortfarande har cred som det justaste laget att möta när det gäller den saken.

Men oavsett allt detta är det ett helt riktigt beslut av förbundet att förstärka kampen mot hjärnskadoräven om det är pinsamt och tragiskt att det tog 6-7 år efter att Luleå slagit larm och agerat, innan förbundet reagerade. Innan dess var det väsentligen slagsmål man dömde straff för, därefter har det varit några år när man börjat uppmärksamma farligt spel och nu kommer man äntligen in bättre på banan. fast man borde reagerat redan när Luleå agerade och sedan dess varit det gyllene exemplet på juste och respektfull hockey.