Det är lätt att förstå hur Nemesis slog ned över Apan i våras och hur knäckta apsupportrarna måste vara allt sedan dess.
Efter Lasse Brutus J:s vilda köpfest under sommaren då han med miljoner i handtryckning under bordet inköpte legoknektar från S J U olika länder lyckades Apan med inköpta medel hålla skenet uppe i SHL och ledde serien i januari. Då hade de i Champions Hockey League med enormt flyt nått fram till semifinal där de mötte konkurrenten Luleå Hockey. Ett Luleå Hockey som dessutom inte fick använda de nödvändiga förstärkningar man rekryterat under hösten utan fick ställa upp emd ett reservbetonat lag.
Inledningsvis gick det som väntat och Apan ledde första semifinalmatchen som spelades nere i Apschtaan. Men ju längre matchen pågick, desto mer insåg Luleå att man kunde kämpa ned dessa Apor eftersom de var försvagade genom att ha fyllt upp laget med divor som inte var beredda ge allt för laget. Luleå tryckte på och till slut kunde Apan inte står emot längre. Det började med att "sållet" Svensson fick psykbryk och överföll en Luleåforward och därpå kastade sig galningen Apsevc ut från båset för att slåss. Det hela slutade med PP för Luleå som dunkade in kvitteringen.
Uppe i Luleå en vecka senare lirades returmatchen i semifinalen. Luleå fortfarande grymt reservbetonat men nu visste man hur man plockade Apan. Vilket man gjort mycket rättvist och kastade Apan ut ur Europamästerskapet - som Luleå sedan vann:-)
Men Apan var knäckt. Resten av SHL var de inte längre bäst utan klart övertrumfat av Växjö Läjkers. Apan dök upp i Delfinen senare för en ny match mot Luleå och fick återigen stryk. Och väl i slutspelet fick Apan bara de enklaste lagen fram till final, då de mötte Växjö, och blev utspelade.
Så är läget.
Luleå knäckte Apan i januari och därefter har de misslyckats. Misslyckades i Europamästerskapet, misslyckades i svenska mästerskapet.
Misslyckades när det gällde som mest.
Även om jag förstås i förväg insåg vilket lidande, för ett musiköra, det skulle bli att avlyssna Apans nypresenterade s k alster "Tillsammans" - som snarast för tankarna till hur misslyckade resultat reproduktiva insatser leder till i en by, avskild från omvärlden, där potentiella partner har samma efternamn - gjorde jag uppoffringen.
Visserligen kan ju "alstret" inhandlas i Ingers Kiosk, men spektaklet ska ju också kunna avlyssnas och beses på nätet från officiella apsidan, vilket jag gjorde.
När det gällde bilderna var det precis lika vämjeligt som man kunde tänka sig med fläskberget Hollywoods nuna gång på gång befläckande monitorn inklusive hans målbrottsstinna stämma kvidande meningslösa försök att räkna rätt på fingrarna, även utan att ha tillgäng till en hand med normalt antal.
Men ljudet och musiken måste det vara något fel på. Det jag fick höra var omisskänligt och helt tydligt det som man av misstag kan höra som Karioke på en Finlandsbåt mycket sent på natten, när random vinfyllo efter alltför många glas med dopat självförtroende äntrar scenen.
Pålagd fanns något som tydligen skulle vara musik, om än spelad på spruckna banjos, men nog är det konstigt att Apschtaan, som ändå bara ligger drygt tio mil söder om oss, inte på något sätt fått någon form av musikalisk känsla som spillöver från musikstaden Luleå.
Nej, det var tragiskt. Man beklagar de riktiga hockeysupportrar som om än i underskott säkerligen finns även för Apan; att behöva lyssna till ett sådant värdelöst tuggummialster, som möjligen skulle godkänts framfört på roliga timmen, i lågstadiets första klass.