Luleå HF

Förresten. När Grana kom från utvisningsbåset och aporna missade det så att han fick pass på bortre blå och friläge skulle hans skott ha suttit i "sållets" klubbhandskryss men pucken råkade träffa yttersta spetsen på spadskaftet. Det skulle ha blivit ett vackert mål och Grana gjorde allt rätt - att den inte gick in hade "sållet" inget med att göra det var ren och skär flyt. Men skulle Luleå där fått 3-3 är jag övertygad om att Apan skulle ha krisat ihop. Så där har vi piskat Apan några gånger, när de trott sig ha vunnit och plötsligt är vi i kapp.

Skitsamma ändå. Bra att vi fick tydliggjort var våra problem finns. Nu har vi gott om tid att rätta till dem. Framåt slutspelet hoppas jag vi får Apan så vi kan spöa dem. Gärna redan i kvarten:-)

Hmm, helgens snackis i hockey-Sverige är förstås Jere Karalahtis "tackling" på Pölsans Vrana.

När desperata kaos-HV värvade Karalahti i fjol var det mycket snack om att han hade missbruks- och andra personliga problem men i grund och botten var han en mycket tuff och stark hockeyspelare, rejält tuff att möta etc.

Jag googlade honom och fann en massa på youtube där man kunde se att han satt in många monstertacklingar på spelare som blivit skadade och det handlade i stort sett om samma typ av situation: en motståndare som finns nära sarg och inte ser Karalahti komma och när Karalahti kommer koncentrerar han sig enbart på att träffa huvudet på motståndaren för att krossa det mot sarg/plexi.

Det var vidrigt att se, och en kavalkad av hjärnskakningar och en spelare som tycktes ha som målsättning att orsaka hjärnskador på motståndare, fullständigt hämningslös och helt utan respekt för andra människors hälsa.

Karalahti kändes inte som en person som överhuvudtaget hade på en hockeyis att göra och att HV köpte in honom berodde säkert endast på att ingen aning ville ha honom så han var billig och HV var desperata.

Nu blev han alltså avstängd i sista matchen i våras, avtjänar avstängningen i säsongens inledning nu och är åter i spel igår igen. Och då begår han omedelbart en ny försyndelse; tacklar en spelare som inte är puckförande och, sin vana trogen, riktar tacklingen mot huvudet/ansiktet. Lyckas ge offret en käkfraktur med följd att denne blir borta 6-8 veckor.

Det är bakgrunden.

Jag kan inte tänka mig annat än att det nu är dags att utdöma det längsta straffet någonsin och jag räknar med att Karalahti nu försvinner från HV och försvinner från SHL och förhoppningsvis försvinner han från hockeyisar överhuvudtaget.

Här har man två extrema situationer. För det första som den mest extrema återfallsförbrytare vi sett. I samma match som han kommer tillbaka från avstängning begår han omedelbart nästa svåra brott, efter att bara ha spelat några minuter. För det andra att det är dags att markera att på riktigt använda möjligheten att låta konsekvensen av brottet styra straffet. Vrana blir borta 6-8 veckor och det är stötande för vårt rättsmedvetande att se Karalahti på is efter 2-4 veckor.

Grejen är den att en massa matchers avstängning inte kommer att ha någon effekt för nu räknar jag med att Karalahti försvinner så jag hoppas att en massa av ett hiskeligt antal matcher omvandlas till böter så att det verkligen blir ett straff som drabbar Karalahti. Det som irriterar mig är att - eftersom jag räknar med att HV släpper Karalahti nu - HV kommer undan och inte drabbas. Jag tycker allvarligt talat att HV bör straffas på något kännbart sätt för att ha släppt ut en sådan tidsinställd bomb på SHL-isar.

Här har vi ett riktigt exempel på något som hockeyns rättskipning måste hantera med kraft. Igår var det vidrigt att se hur den j-a nollan höjdhopparen skulle visa kraft genom att visa ut Ilari Melart i stort sett så snart han blev inbytt och var inblandad i något. Först åkte Melart för en "holding" vid sargen som var jävligt tveksam. När han kommit in igen åkte han omedelbart för en roughing när han vid sargen försökte få loss en puck som en Apa krypande på isen försökte blockera samtidigt som Apan försökte slå sig fri och klättra upp. Och sedan har vi en situation då en galen Apa kastar sig in i en situation där denne Apa delar ut en armbåge i ansiktet på Foppa och Melart bara bultar Apan lätt i ryggen i stället för att dra på Apan den smäll han gjort sig förtjänt av (Melart utvisad, Apan ostraffad).

Där var det parodi på rättskipning av landets mest misslyckade domare höjdhopparen. Det här är en svensk tradition faktiskt med domare som i förväg bestämt sig för att stora spelare alltid ska bli utvisade när det är situationer och vissa spelare visas konsekvent ut även när de inte felar. Det uppfattar jag som ett brott mot spelets idé. I samtliga de tre nämnda situationerna jag räknar upp är jag fullständigt övertygad om att hade Melart vägt 74 kg skulle han aldrig ha blivit utvisad för en enda av dessa. Faktum är att Melart, stor och stark, imponerat under hösten genom att spela en juste hockey. Visst, eftersom det kommer att dröja innan Luleås spelare fått grunderna att sitta blir vi ofta avslöjade av samspelta kvicka lag och då kan det se ut som att Melart är långsam och seg, men det ordnar sig nog. Han håller inte alls på med skitspel och fula överfall utan anstränger sig för att göra sitt bästa.

Ska man ta fram en ful spelare antar jag att alla såg reprisen i TV där Alexander Urbom utsätter Jonathan Granström för ungefär tio våldsamma crosscheckingar på 5-10 sekunder t o m på en sänkt Grana som försöker kliva upp och därefter vill en rasande Urbom slåss med Grana som hämnd för att han kom upp igen. Det hela utspelades i slutet av matchen när Luleå tryckte på för kvittering och liksom fläskberget gång efter gång stod framför vårt mål tidigare har Grana all rätt att stå framför Apmålet och tar den otacksamma uppgiften med bravur. Men Urbom svarar med det våldsamma påhoppet - vad skulle höjdhopparen ha gjort om Melart utsatt fläskberget för något liknande?

Där har vi en spelare med extremt fult och våldsamt spel som borde ha åkt på ett väldigt straff men han var ostraffad matchen igenom. Höjdhopparen såg aldrig något Urbom gjorde, eftersom han var upptagen med att spana på Melart om han fanns på is, eller på Luleås bås, ifall Melart skulle ha bytts in.

Allvarligt talat. Visst såg kollisionen mellan Schira och höjdhopparen oavsiktlig ut. Men med tanke på hur extremt illa höjdhopparen uppfört sig under matchen undrar jag om det inte var medvetet från Schiras sida? I så fall det bästa som Schira uträttat för Luleå Hockey sedan han kom hit. Och fyran vilken fjolla höjdhopparen visade sig vara efter dem minst sagt lindriga kollisionen. Satt och grinade på isen i åratal, ömkade sig och fjantade sig. Det enda som fattades var att han bett om telefonen för att ringa mamma.