Luleå HF

116706 inlägg · 888 ämnen

Inlägg #1704116

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
DansbandsWolf: Ser för övrigt att vinfyllot Ulf-Ture, som likt den gammelgubbe fast i forntiden han är genom att yra köpelag om alla lag han är rädd för, förklarar för oss andra - som hängt med i hockeyn på senare år och vet hur det är - att Pungen är minsann inget köpelag, sådeså!

Jahaja. Nu vet vi att de betalade knappt EN MILJON KRONOR I MÅNADSLÖN till en av sina tjecker för något år sedan.

Nejdå, inget köpelag inte, vinfyllot Ulf-Ture har järnkoll på verkligheten...
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
He he, alteregofyllot på Apsidan uppvisar en lika extremt stor brist på förankring i verkligheten som vanligt.

Läs bara vad eländet kläcker ur sig och tror på:

"En annan tankevurpa ... är att Linköping minsann fortfarande är en köpeklubb för att Hlinka hade extremt hög lön för några år sedan..."

Vi som varit med liiiite längre i den verklighet som elithockey innebär - medan Apan så länge någon kan minnas befunnit sig i träsket allsvenskan och misslyckats i kval - känner ju till att Pungen lagt stora pengar för att köpa spelare av andra.

Exempelvis tog vi i Luleå upp 21-årige Simon Hjalmarsson, som visserligen varit duktig i Rögle en säsong, till Luleå och utvecklade honom till landslagsspelare.

Detsamma gjorde vi med Per Arlbrandt, en spelare som testats med armbågen av HV och Tälje i Elitserien varefter de lagen och alla andra lag hade åsikten att "Per är duktig i Allsvenskan men i Elitserien duger han inte alls". Men Osten såg bättre och väl i Luleå blev Per en av Elitseriens allra bästa forwards och landslagsman.

Men båda lämnade Luleå och gick till Pungen. Varför? Jo, eftersom Pungen erbjöd dubbel lön och det kunde de inte motstå. Nu spelar båda utomlands, i Schweiz och i KHL och tjänar bra pengar på sin hockey och kan lägga undan för en trygg tid efter hockeykarriären och vem har de att tacka för det?

Osten och Luleå som gav dem chansen och utvecklade dem till de toppspelare de sedan dess varit.

Och Pungen öste ut pengar för att köpa över de båda.

Så har också Pungen plockat in fler spelare genom att ha en just rejäl Pung. När det gäller de topptjecker de inhandlat på artistkontrakt vet vi alltså att Hlinka fick en knapp miljon kronor varje månad i lön - helt unikt hög lön för svenska förhållanden (även om fläskberget Hollywoods nuvarande bortåt 300 000 i månaden förstås är ännu värre och skrattretande tillika löjeväckande överbetalning, om man ser till bristen på verkningsgrad).

Där har vi sådant vi vet och varför gick Carl Söderbergh till Pungen, tror ni? För det var så fin klubb att utvecklas i? Eller eftersom Pungen bjöd på högre lön än andra klubbar?

Svaret är givet.

Vi vet dessutom hur det kommer sig att Pungen hade så mycket stålar. Det handlade om den alkoholiserade arvingen till Jan Stenbeck, som också förklarade att han hade rätten att SMSa ned till båset under brinnande match för att styra vilka spelare Pungen skulle byta in.

Ja, vi vet nog hur det fungerat hos Pungen, men alteregofyllot på Apsidan tror att det bara handlat om egna utvecklade junisar. Lika korkat som han inbillar sig att det fungerar i Apsekten.
Kommentera