| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Bra av Nyström att ta upp ämnet och det låter förstås som ett svar riktat direkt till mig som gärna karakteriserar vissa hockeytyckare som "s k experter". Det kanske andra gör också förstås så det kan nog vara andra han läst.
Ändå tycker jag förhållandevis bra om Nyström. Jag vill nog mena att han tillhör de bästa, även om det beklagligt nog känns på en nivå långt under den som gäller för sparkbollens (s k) experter. Nyström är ofta bra, men jag beklagar speciellt hans vurm för Apan där han gärna drar till med Apsanningar, dvs lögner presenterade av Apan, för att förklara hur bra Apan är. Utöver det tycker jag han hamnat helt fel några gånger till, men för det mesta skriver han bra.
Mattias Ek i Sexpressen är också ganska ofta bra, men även han dundrar på med Apuppskattningar, vilka jag finner slöa och överdrivna.
Det är inte det att Apan inte är värd uppskattning, men då bör den vara genomtänkt och baserad och underbyggd av fakta snarare än rena tyckanden som i mångt och mycket synes hämtade från Apsektens egna påståenden som har den förutsättningen att Apan är bästigast på allt.
Mest vidrigt är att se hur de hyllar fläskberget Hollywood och förklarar att han är den bästigaste och viktigaste förstärkningen något lag skaffat sig. Vi talar om ett fläskberg med en misslyckad säsong senast, sämst produktion av samtliga forwards i SKA - vilket Apan förklarar "igen-kligen" betyder att fläskberget åkte över till SKA och ordnade ett KHL-Glud till dem, vilket förstås är en skär lögn (läs: Apsanning) och när de s k experterna sprider vidare den lögnen - ja, då förtjänar de inte epitetet experter. Senast han var här var han den spelare i hela j-a elitserien SHL som blev oftast utvisad och då ska man förstås komma ihåg att zebrorna missar det allra flesta av de regelbrott som fläskberget pysslar med. Vidare står han för en destruktiv förstörarhockey där han framför allt ställer sig framför motståndarmålet och slaskar, krokar, trippar, crosscheckar och sliter omkull motståndare och lägger sig på dem. Hur kan de sitta och se på sådant och hylla fläskberget och kalla sig "experter"? Vidare har fläskberget på bara några månader skämt ut sig rejält. Blivit matchutvisad flera gånger. Under en match av domarna TVÅ gånger blivit utvisad för icke respektfullt uppträdande mot domare - och då talar vi om en lagkapten! För att inte tala om hans fula våldsamma angrepp mot huvudet på en oförberedd motståndare som renderade fläskberget den näst längsta avstängningen för våld mot motståndare i Elitserien SHL:s hela historia.
Fläskberget är gammal, fet, ful och lat och så länge man hyllar denne heffaklump får man räkna med att man blir kallad "så kallad expert".
Men det finns värre speciellt i Aftontrasan där Wennergrön verkar mest slö, opåläst och ute efter att hjälpligt följa och hylla vad som händer i de Stockholmslag som f n finns i högsta serien. Dock uppskattar jag att denne Vennergul rejält visade upp och attackerade Warulfvsmyglande Peter Andersson. Det var starkt och det ska Wennervit ha bra cred för.
Aftontrasans Ros? Nej, där är det helt kört. Han är alldeles för insnöad på vissa vidriga för att inte säga komplett felaktiga spår för att man ska ha lust att ta något av honom på allvar.
När det gäller Rosen och Wennersvart har jag ett annat uttryck än så kallade experter: de är självutnämnda experter och med det menar jag att den enda expertkompetens de tycks besitta är den som de själva påstår att de har; själv har jag sökt men inte funnit spår av expertis hos dessa.
Men jag saknar Lasse Anrell, en skribent som kunde förstå och beskriva hockeyn på ett sätt som bättre stämde med den bild som vi många hockeyälskare, som ägnar stor del av vår tid åt hockey, känner och upplever. Kan nog tycka att Nyström faktiskt är den som kommer närmast Anrell numera, även om det är långt ifrån. Kanske eftersom Nyström från Eskilstuna inte riktigt kan väntas ha samma känsla för sparkboll eller hockey med modersmjölken. Från Rademachersmedjornas stad som tyvärr är så utslätad trist att inte ens ån genom staden kan rädda något kan man bara tro att de kan från grunden kunna armboll typ. Eller ickesporter som speedway alternativt individuella idrotter. Fast där är man ju inte längre så imponerad av Tomas Gustafsson och hans sommarspringande i Vilsta för att sedan utmärka sig i Mästarnas Mästare som århundradets tråkmåns; helt sagolikt utklassad av Patrik Sjöberg. Då talar vi förstås om vår fantastiske f d världsrekordsinnehavare i höjdhopp; inte om den mest misslyckade och patetiskt klena ursäkt för en ishockeydomare vi någonsin haft, en fjant som förstås av hockeyförbundet/ligan betraktas som "vår mest erfarne hockeydomare numera"...
Robert Pettersson brukar jag själv hylla. Men det är i första hand eftersom han är noggrann och kunnig med fakta, ett område där han krossar allt och alla. Samt att han på ett underhållande sätt driver med folk som inte kan hålla isär begrepp eller hantera språket korrekt. Men däremot finns inte riktigt känslan och förmågan att se och förstå hockeyn mer övergripande hos Robert. Absolut att han är en mästare på fakta - vilket är extremt viktigt för att man ska lita på vad folk skriver så att de bara tycker - men när det bara handlar om fakta blir det mer som en robot och visserligen alltid intressant eftersom det handlar om "facit" på något vis, men vid sidan av det skulle han behöva lite Anrell-känsla eller varför inte det som krävdes att man gjorde med Sexpressenartiklar förr i världen. Man Åhfaniserade dem. Dvs skrev dem på ett sådant sätt att Gunnar i Hökarängen, när han läste artiklarna, utbrast "Åh fan!"
Slutligen om f d hockeyspelare och hockeytränare, ett ämne som Nyström tar upp eftersom dessa ofta anses få kalla sig "experter" med rätta.
Nja. F d hockeyspelare är sällan bra. Ofta kan de inte lyfta sin kunskap att bli intressant för oss andra, ibland är de bara tråkiga och inte sällan tror de att de måste bli PK och måste pejla av stämningen i media - av s k experter och självutnämnda experter - för att leverera kommentarer som stämmer med dessas. Och då blir det bara skit.
Men det finns undantag. Sanny Lindström är det bästa. Första gången han kom i rutan hade han redan efter några minuter för alltid tagit sig upp på topp. Men när han sticker ut hakan hamnar han då och då helt snett, fast oftast är han lysande och övertalande. Vid sidan av dessa är det mest gamla hammarbyare från Djurgårn som imponerar. Hockey Södergren är lysande. Ärtan Blomsten är alltid värd att lyssna på och sådana som bröderna Johansson och Challe Berglund är underhållande vad det än handlar om, hockey eller annat.
Nu talar vi om uppskattning på en skala från lågt till högt. Då ska vi komma i håg att om vi passerar lågt och fortsätter den negativa riktningen långt, långt, långt vidare når vi till slut det mest vidriga vi kan tänka oss. Där finns en enda person. Jag talar om den fläskkotlettkammade brännvinsjournalisten Fehlman. Nej, fy fan, nu måste jag gå ut och kräkas. Usch!