Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Virus i mitten av 80-talet olyckades definitivt även om laget nådde rätt bra. Men värsta kollapsen stod nog Sakari Pietälä för 1993-94 och han om någon borde ha sparkats. Men vi höll ut och han fick säga upp sig efter säsongen. Sedan hade Uffe Taavola tuffa år men han lyfte alltid Luleå framåt våren, mycket beroende på att vi hade många tongivande spelare i laget sedan många år då. Vill nog mena att mest misslyckade vid sidan av Sakari var Rograrna; dvs Rönnberg, Kyrö och Åkerström fr a de först nämnda. Det var riktigt nära att de tog oss till kval men vi slapp och det var något av det största vi supportrar varit med om. Men det var inte Rograrnas förtjänst - tvärtom - och därefter kom Rönken och ordnade upp allt.
Men andra klubbar i liknande lägen sparkade tränare på löpande band. Som regel för att de var hotade - men där har vi också Warulfven som kickade Czarnecki som "misslyckats" eftersom Ulfven inte ledde serien...
Däremot kan jag hålla med dig om att Grana är mer kaparämne än Harju, som får ses som ett val eftersom alla andra föll ifrån. Vi beklagar nog alla att Chris inte är kvar och det skötte Osten inte så bra. Bästa alternativen just nu skulle nog varit Mikkelson eller Sigalet men man inser att det inte var lätt att välja dem av olika skäl. Och Fabbe vill och försöker och tillför men helt klart att var han inte från Luleå skulle han ha svårt att få bli kvar eftersom han har så förtvivlat svårt att hitta mål.