| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Frågan är: Hur kommer sig Apan?
Som utomstående men med ett varmt hjärta för Apan kan man inte annat än att glädjas att laget äntligen tog sig tillbaka till finrummet för svensk hockey. Och dessutom tagit sig upp i toppen; en riktigt fin prestation och ljuvligt för oss från norra Sverige att Apan och inte något lag nerifrån sydbotten dominerat den nationella hockeyn under många år nu.
Men, hur har det blivit så?
Jag har ju själv påpekat att en viktig förklaring är att lagen i Elitserien SHL generellt försvagades och det gavs utrymme till lag som fick ihop spelet att fightas om toppen. Och den självklara orsaken är förstås den exploderande exporten av de bästa svenska spelarna utomlands, något som raderade ut slagstyrkan säsong för säsong hos de bästa lagen. Nu när vi har bortåt tvåhundra av våra bästa spelare i NHL, AHL, KHL, NLA och så vidare är förutsättningarna för alltid förändrade. Den strategi som tidigare fungerat finns inte längre eller åtminstone - räcker inte till.
Luleå, som gick in med lag som varit nere bland strecken kom med en ny hockey under Rönken och tog sig upp till fight om toppositionen. Vann i Europa, vann en serieseger, nådde en semi och en final i slutspelet, och var nära - men nådde inte riktigt ända fram till att bli #1 under dessa år; genomsnittligt blev vi #2 efter Apan under många år.
Apan däremot lyckades hela vägen. År efter år lyckades man bättre: tog sig till slutspel, kvart ett år blev semi nästa år och därefter har man prenumererat på final i hela fem år; detta inklusive en lång lista på seriesegrar. I den minskade konkurrensen tog Apan chansen och blev bäst och uppskattningarna och hyllningarna är de väl värda.
Men varför lyckades Apan? Vad gjorde de bättre än andra?
I legenden anges en massa skäl som vi som utomstående hockeytyckare inte köper och jag har tidigare irriterats över den historieskrivning som okritiskt förklarar Apan bäst på allt, något som s k experter köper och får det till, i Vennerstigs fall, att förklara Apan för historiskt bäst, något jag aldrig för en sekund trott på. Jag har sett lag i vår hockeyhistoria som jag uppfattar skulle ha krossat senaste årens Apa faktiskt; lag som på varje punkt haft stjärnspelare eller näst intill, och som i tuffa slutspel gjort precis allt för att vinna. Jag tror INTE att Apan skulle ha vunnit mot dessa lag. Så bra har de inte varit.
Med detta sagt vill jag ändå gladeligen erkänna att Apan varit utomordentligt bra och detta av 2-4 skäl.
1. De har plockat fram spelare efter spelare och lyft upp dessa att redan som unga fungera imponerande bra på SHL-nivå. Detta har förstås utgått från en fin junisverksamhet som kunnat producera så många dugliga spelare. En avgörande anledning är att Apan identifierade en nisch och utnyttjade den maximalt: man kontaktade talanger tidigt och värvade över dessa till Apans hockeygymnasium och egen junisverksamhet. På det viset säkrade man tillgång till unga talanger i tillräcklig omfattning att bli självförsörjande. Smart, men när andra klubbar i fr a Västerbotten och Norrbotten förstått läget och själva förstärkt sina insatser där kommer den vägen inte att hålla för evigt.
2. Man spelar samma hockey från 15-åringar upp till A-laget vilket innebär att de alla blir välbekanta med systemet och enklare kan gå in på högre nivå. Jag är själv inte övertygad om att man av något skäl insett den ultimata hockeyn; jag kan nog tycka att det finns mycket som jag sett andra lag göra bättre. Men viktigt som fan att laget fungerar; att de har spelare som kan jobbet redan från start.
3. Man har dominerats av spelare som är "födda med en het önskan att ta Apan till topp". I den första final de vann av de senaste mötte Apan Luleå och den dominerande anledningen till att Apan vann var att man ville vinna betydligt hetare än Luleå; något som syntes vid sargdueller och varje en mot en kamp. Apan var villiga att ge mer än vi och då vinner man. Nu HAR Apan lyckats, blivit av med "egna" spelare och jag tror att denna heta önskan väsentligen tappat sin betydelse.
4. Man har en trygg ekonomi i botten och kan utan vidare förstärka som man önskar. Själva menar ju Apan att det beror på kloka ledare. Vi andra vill nog påpeka att den avgörande insatsen är den att de säkrat upp ett uttalat ekonomiskt stöd av kommunen - illustrerat av att kommunen fortsätter att pumpa in 8-siffriga belopp varje år, trots att Apan sätter in samma åttasiffriga belopp på sparkontot samma år. Men v b, t ex när en stor del av laget sökte lyckan i utlandet efter andra SM-tecknet, har man ekonomi att förstärka. Helt klart är att många rekryteringar inte alls lyckas, men med den ekonomiska slagstyrkan orkar man med dessa missar och kan behålla de lyckade inköpen.
Hur bra lyckas egentligen Apan?
Ja på nationell nivå vet vi ju redan. Apan har under ett halvt decennium etablerat sig som landets #1 och det kommer alltid att finnas kvar, även om de skulle lyckas sämre framöver. Apans tid på tronen är, förvisso inte i klass med Warulfens nyligen, men kan helt klart tävla med vad Pölsan och Djurgårn lyckats med tidigare under perioder.
Men hur bra spelare har de tagit fram?
Det är faktiskt slående att Apans spelare inte lyckas lika bra någon annanstans.
Nu sitter man på Hockeysverige och drar fram lista efter lista över vilka spelare som kan tänkas platsa i Tre Kronor för nästa års World Cup. Och ingen plockar med någon spelare från Apan. Det finns helt enkelt ingen Apa eller ex-Apa som kan ta plats bland landets 30-40 bästa spelare.
Likaledes är det svårt för någon ex-Apa att bli framträdande i andra ligor. De har många exporter till Nordamerika och flera dessutom draftade på väldigt framstående plats, sedan agenterna sett dem spela i Apan. Men slående att de har så svårt att ta sig fram när de väl är där. Många hade svårt att ta sig in från AHL, andra som startat i NHL devalverades senare till AHL-spelare. Senaste året har flera lyckats slå sig fram till NHL-kontrakt men knappast som stjärnor utan eftersom de genom eget slit visat vad som behövts för att de ska ta position som komplementspelare i NHL-lagen. Just nu mest lyckade är väl oväntat nog Melker Karlsson, Melkman, som när han får chansen i NHL är klart bättre än han någonsin varit hos Apan. Men de flesta har inte alls det som farbror Melker tydligen har.
Varför blir det så? Varför lyckas ex-aporna inte i andra lag som de lyckats hos Apan?
Kanske är förklaringen den att den utveckling och utbildning av spelare som man får hos Apan fungerar för att spela hos Apan - men fungerar inte alls på samma sätt i andra sammanhang. Kan den vara hockeyn de spelar, systemet de följer? Eller förutsättningen att alla i laget kämpar för laget vilket man inte på samma sätt kan räkna med i andra lag och andra ligor.
Det är kanske så det är: Apan har under många år varit överlägset bäst i landet på att ta fram spelare efter spelare som kan ta Apan till svensk topp och de har gjort det fantastiskt bra. Men några storstjärnor har man inte kunnat leverera till andra och större ligor. Apspelarna blir bra på att vara bra i Apan just, men inte mycket mer. Kanske har de haft otur, att de helt enkelt inte hittat några riktigt stora talanger? Eller kan det vara så att den hockey de lär sig hos Apan försvårar för spelarna, när de går till andra ligor?
Det är en intressant fråga och man tycker att den vore värd att studeras ordentligt.
En annan intressant fråga är den hur länge Apan kan hålla sig kvar på svensk toppnivå. De av mig anförda skälen 1-4 har ju delvis försvagats och jag hade nog väntat mig att de skulle ha tappat nu. Men de imponerar vidare lite överraskande och fortsätter att vinna matcher på löpande band i SHL. Mycket starkt att kunnat tappa så många spelare, ersätta många genom rekryteringar och köp men ändå hålla sig kvar. Nu tävlar man i serietopp igen - som man gjorde år efter år - men håller det hela vägen? Och kan något hungrigare lag som Läjkers i fjol ta ifrån Apan SM?
Frågor utan svar, än så länge.