Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Var det bara backarna? Måste man undra speciellt nu när försvarsspelet fungerat så utmärkt så länge därefter?
Visst var det backarnas extremt usla insatser som märktes mest, men eftersom de nu fungerar måste man undra om orsaken.
För jag menar: det var väl knappast så att Luleås totalförvandling från lag 11 fram till omgång 18, och därefter har vi tagit klart mest poäng av samtliga lag i SHL; att denna förvandling gick till så att någon sa till backarna:
-Skärp er!
-OK, sa backarna och skärpte sig.
Nej. Jag tror att ett kardinalfel var att backarna instruerats att "spela er ur situationerna i egen zon, det är OK om det blir misstag, det är vi villiga att betala för att ni ska bli som bäst mot slutet av säsongen". Men därmed lämnades backarna vind för våg. När de skulle försöka spela puck, fanns där ingen att spela till. Backkompisen var inte spelbar, forwards hade redan dragit uppåt i väntan på "det genomskärande passet som de skulle måla på". Följden blev att respektive back med puck fann sig övergiven utan möjligheter och utsattes av 1-2-3 motståndarforwards som pressade av honom pucken.
Och det var förstås Fagervall som ansvarade för att det såg ut på det viset, möjligen stödd av Skuggan och Burra, men det var Fagervalls ansvar.
Likaledes hade kompositionen av linor havererat. Man försökte sätta alla spetsspelare i samma linor, men de neutraliserades bort av motståndarna. Man försökte sätta alla tunga tacklare i samma lina för att skrämma motståndare, men dessa åkte bara runt vår "tacklingslina". Linorna blev oförmögna framåt och deras stöd bakåt var undermåligt.
När laget äntligen gav upp det där talade man om att man insamlat åsikter från var och en och med öppet i tak pratade man ihop sig.
Vem ska vi tacka för det? Tydligt är att man lät alla spelare komma med synpunkter och att dessa synpunkter fick stor betydelse för hur man ändrade spelet.
Försvarsmässigt gick man tillbaka till klassiskt styrspel i första hand och plötsligt var det ett system som alla förstod. Backarna visste exakt vad de skulle göra och linor och backar blev ett lag. Med den förändringen visade det sig snabbt att vi blev ett vinnande lag, eftersom vi dels presterade ett lagspel som var fungerande, dels hade extra skickliga spelare som kunde leverera avgörande insatser, dels tryggheten gjorde att femmorna började lyfta sig, fann nya möjligheter och vägar att utveckla sitt och lagets spel.
Numera har vi en mer flexibel hockey, där vi som grund förstås har ett enkelt spel a la styrspel och enkel attackhockey med dump-in puckar och sätta tryck att tillgå. Men med denna bas kan vi också växla och tillsammans växla för annan hockey när läget på isen medför sådant, t ex satsa på snabba uppspel och skölja över motståndarna, t ex samlad hög press mot motståndare som är försvagade eller satt sig i ett känsligt läge.
Visst finns det mycket ytterligare vi behöver förbättra t ex ta fram fungerande PP och så vidare. Men vi har tid på oss och sedan 17 omgångar tillbaka har det spel vi just nu har inneburit att vi tagit överlägset flest poäng av samtliga lag inklusive att vi spöat både Lustan och Apan senast vi möttes.
Men vem eller vilka ska vi alltså tacka för förändringen?
Jag har inte uppfattningen att det var "spelaruppror" och att spelarna själva krävde förändringar - även om jag är säker på att de förändringar som sedan kom, kom på initiativ från spelarna och de förslag de gav.
De åtgärder Luleå Hockey genomförde, genom djupintervjuer med spelarna, tränarna och ledarna är nog de vi har att tacka för denna förändring. Och sedan att Fagervall och de andra var lyhörda nog att förstå och agera.
Min gissning är att Fagervall hade stöd av Lars Osten Bergström för de åtgärder som vidtogs.
En sämre sportchef skulle ha "visat styrka" genom att sparka tränaren och köpa in någon ny nisse. Osten svarade på drevet, stormen och attackerande journalister att "vi i Luleå Hockey har aldrig sparkat en tränare".
Hur mycket var Ostens, Fagervalls, Skuggans och Burras eller spelarnas förtjänst?
Jag tror att det kan bara de närmast inblandade veta. Som utomstående kan man bara vara nöjd och tacksam över att klubben så fint hanterade detta. Fagervall? Ja, oberoende av hans fel eller rätt under säsongen kan man nog förutsätta att efter det han gått igenom är han idag en ännu bättre tränare än han var när säsongen började. Han har lärt sig något som många tränare och klubbar inte kan - att hantera ett extremt ofungerande spel och vända det till ett vinnande. Tänk alla de sportschefer och tränare i klubbar som hanterat sådana situationer som den vi var i genom att sparka, sparka, sparka för att bli av med mediadrevet som kräver spark, spark, spark! Vad har de lärt sig? Ingenting. I alla fall ingenting annat än att agera fel.
Så, om Fagervall. Jag fick nog samma känsla som du under hösten men nu vet jag inte. Kanske har vi Fagervall att tacka för mycket att det som hände, alternativt har Fagervall iaf blivit en bättre tränare idag än igår. De närmast inblandade och Osten vet förstås. Tror att Fagervalls kontrakt går ut till våren och skulle det vara så att Fagervall, även om vi inte vet om det, hade en stor betydelse till att spelet rättade till sig - då är det inte uteslutet att det blir förlängning. Om det å andra sidan är så att vi lyckades, trots Fagervall, då tränar han nog en annan klubb nästa säsong. Men som sagt då är han ändå en skickligare tränare än när han kom till Luleå.
Och...nej, jag har aldrig drömt om att uppfatta dig som medgångarsupporter. Tvärtom. Du är en motgångarsupporter, som vi andra som är med Luleå i vått och torrt. Finest kind!