Man kan ha känslor för olika typer av hockeyspelare men för mig och för de flesta är naturligtvis målvakterna det som tjusar och intresserar allra mest!
Inte så konstigt att dessa enskilda spelare betäckas som "halva laget" för så är det verkligen.
Utespelarna kan leverera små misstag och dåliga bedömningar hela tiden och gör också så, utan att det påverkar så väldigt mycket. Ja, t o m riktiga grodor kan räddas av andra och falla i glömska. Och även när supportrar, medspelare och tränare vrider sig i plågor kan misstagen glömmas bort för på det stora hela försvarar ändå spelaren sin plats i truppen.
En målvakt befinner sig i en helt annan nivå. Hans uppgift är enormt mycket mer betydelsefullt och även om han under en hel match med undantag för några felaktiga beslut i komplicerade situationer sammanlagt under några sekunder av sextio minuter...få helt avgörande konsekvenser och dessutom hos andra fastna i omdömen som "Sil!", "Såll!" för att inte säga "Jävla svikare!"
Och det är klart att eftersom vi i Luleå haft förmånen att i vår klubb ha den yppersta av yppersta vakter - Mannen, Myten, Legenden Jarmo Myllys #35 - är det klart att vi för alltid med en särskild känsla kommer att uppskatta vakterna. Och där har vi naturligtvis orsaken till att vi efter Myllys fått fram så många egna vakter; småpojkar som följde honom, beundrade honom och själv ville bli vakter.
Vi har förstås haft vakter före Myllys. Vakter av olika slag men främst av dessa lyfter vi Mats "För vi har Blomman i målet" Blomqvist; en härlig grabb från Skurholmen som chockade motståndraforwards och fick supportrarna att jubla när han visade upp den egna "Pajalafinten" som utfördes så att Mats låtsades ha nollkoll och ställa sig fel så att han lämnade halva målet öppet (hela målet, enligt de friserade legenderna) varpå attackerande forward trodde sig få ett gratismål och avlossade ett slagskott mitt i den fria öppningen bara för att överraskas av Blommans magiska plock, en av de skickligaste man skådat:-)
Och efter Myllys också. Först var det ju Hento som tog över; brorsan till Hentos brorsa, som år efter år betraktats som ett såll och ingen trodde på honom när han fick ta över spaden efter Myllys - men han hade sett och lärt sig och gick bara in och blev en av seriens absolut bästa vakter; med en helt annan stil som byggde mer på att läsa spelet och stå vägen medan Myllys var mycket mer rörlig, men det fungerade också. Och sedan har Myllys arvtagare från Luleå kommit fram den ene efter den andre: Gusten Törnqvist, David Rautio Berguv, Mattias Modig, Anders Nilsson, Joel Lassinantti och fler ändå. Alla dessa har haft egen stil efter egen personlighet men i unge Lassi tycker jag själv att vi funnit den nye Myllys med ett vaktspel som påminner om #35 på väldigt många sätt: liten och snabb med en underbar känsla och blick för spelet som får honom att veta var passen och skotten ska komma innan motståndarna ens vet det själva: en rörlighet som gör att farliga ja omöjliga chanser inte ens uppfattas som chanser eftersom Myllys/Lassi med överlägsen spelintelligens redan är inte ett men två steg före och hindrar att det ens blir farligt. Detta i kombination med blixtsnabba reaktioner och en härlig rörlighet.
Jag har gillat alla våra målvakter efter deras olika spelstil. Berguven som junis trodde jag skulle följa Myllys i stilen - han har talangen - men Rautio hängde på och utvecklades i den "stå i vägen"-stil inklusive fjärilsspagaten som så många målvakter utrustade mer enorma skydd satsade på med stor framgång och med bättre stats än äldre vakter, som dock var roligare att se på även när de silade mer. Men jag vet att Rautio har talangen att vara "gammal vakt" inom sig och tyckte att han år efter år i Luleå utvecklades att kombinera den nya stilen med den gamla när det behövdes och hoppas han fortsätter den vägen för att bli t o m ännu bättre än han är idag. Jag påpekar det ibland men stolt som en tupp gör jag det gärna igen: jag tror att jag har samtliga utom en av de matchtröjor som #1 Rautio burit för Luleå Hockey och de hänger på väggen i mitt arbetsrum:-)
Anders Nilly Nils Grizzly Nilsson har ju eftersom han är så stor en fördel för stå i vägen-vaktandet men han har också gjort extremt imponerande tigersprångsräddningar och sådant och det är extra vackert att ske. I KHL hamnade han en gång flera meter vid sidan av målet när en motståndarforwards fick puck precis framför motsatta delen av målet och bara pangade in pucken. Trodde han, för Nilly kastade sig som värste Ravelli 4-5 meter och tog pucken i plocken:-)
Längre tillbaka alltså Mattias Modig som hade det mesta men på något vis inte fick ihop det och blev stabil på den nivå han kunde ha nått - ofta utmärkt och flera gånger toppande målvakternas liga i elitserien men på något sätt med en osäkerhet som fick honom att ibland tappa känslan - en helt omöjlig position för en hockeyvakt, och då kunde han gå från toppen till botten snabbt.
Gusten dessförinnan, utbildad och kämpande med den gamla stilen med små extremt rörliga vakter, vilket när alla andra blivit storväxta murar innebar att han fick sämre stats och av många därför betraktades som inte så duktig. Men man ska komma ihåg att jämför man med gamla vaktstjärnor skulle Gusten ha tagit plats bland dessa och varit t o m bättre än sådana som hyllades storligen på nittiotalet. Och Gusten var extremt solidarisk med Luleå Hockey; han togs in och skickades bort och togs in och skickades bort och trofast kom han alltid när han kallades på för att rädda upp situationen. Min bedömning är den att utan Gustens insatser när de som bäst behövdes eftersom andra sviktade skulle vi ha fått kvala och kanske ramlat ur och lirat i Allsvenskan idag. En hjälte som är värd ännu mer uppskattning och hyllning än han fått!
Åter till dagen och Lassi. Om det finns en sak man gärna skulle se, något man inte sett sedan Myllys dagar vare sig i Luleå eller i andra klubbar, så är det Myllys underbara teknik med spaden. Helt fantastiskt hanterade han den likt ett trollspö och kunde med den bättre placera puckar än utespelare med deras mer hanterliga klubbor. På Myllys tid, menade finske förbundskaptenen, spelade Luleå alltid PP eftersom Myllys förutom att vara vakt också fungerade som tredjeback. Han såg och levererade så många målgörande pass själv att han i poängligan över Luleås samtliga spelare under alla tider faktiskt ligger före den absoluta majoriteten av våra spelare, Bara en sån sak! Och dessutom hade legenden gått och funderat över att göra mål också. Han ville länge lägga en straff, men hindrades av att målvakten förbjöds att passera mittlinjen, och trots att han erbjöd sig att skjuta med spaden från mittpunkten togs han tyvärr aldrig ut som straffläggare. Men då funderade han ut att lobba in mål när motståndarna tagit ut vakt för att kvittera. Och till slut fick han chansen - och gjorde det! Jävulen vad glad han var när han stod och hoppade av lycka över sitt mål. Och sedan gjorde han ett till!
Ja jäklar. Det låg ett skimmer över Myllys dagar. 24 mars 2001 förlorade vi semifinalen i Fjollbollen mot Djurgårn. Och Jarmo Myllys var färdig i Luleå Hockey. Snart femton år av saknad och vi glömmer honom aldrig.
Men det känns fint en dag som denna att vänta på match om en timme. När man vet att vi har den nye Myllys med spaden:-)
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
36% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
27% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Man kan ha känslor för olika typer av hockeyspelare men för mig och för de flesta är naturligtvis målvakterna det som tjusar och intresserar allra mest!
Inte så konstigt att dessa enskilda spelare betäckas som "halva laget" för så är det verkligen.
Utespelarna kan leverera små misstag och dåliga bedömningar hela tiden och gör också så, utan att det påverkar så väldigt mycket. Ja, t o m riktiga grodor kan räddas av andra och falla i glömska. Och även när supportrar, medspelare och tränare vrider sig i plågor kan misstagen glömmas bort för på det stora hela försvarar ändå spelaren sin plats i truppen.
En målvakt befinner sig i en helt annan nivå. Hans uppgift är enormt mycket mer betydelsefullt och även om han under en hel match med undantag för några felaktiga beslut i komplicerade situationer sammanlagt under några sekunder av sextio minuter...få helt avgörande konsekvenser och dessutom hos andra fastna i omdömen som "Sil!", "Såll!" för att inte säga "Jävla svikare!"
Och det är klart att eftersom vi i Luleå haft förmånen att i vår klubb ha den yppersta av yppersta vakter - Mannen, Myten, Legenden Jarmo Myllys #35 - är det klart att vi för alltid med en särskild känsla kommer att uppskatta vakterna. Och där har vi naturligtvis orsaken till att vi efter Myllys fått fram så många egna vakter; småpojkar som följde honom, beundrade honom och själv ville bli vakter.
Vi har förstås haft vakter före Myllys. Vakter av olika slag men främst av dessa lyfter vi Mats "För vi har Blomman i målet" Blomqvist; en härlig grabb från Skurholmen som chockade motståndraforwards och fick supportrarna att jubla när han visade upp den egna "Pajalafinten" som utfördes så att Mats låtsades ha nollkoll och ställa sig fel så att han lämnade halva målet öppet (hela målet, enligt de friserade legenderna) varpå attackerande forward trodde sig få ett gratismål och avlossade ett slagskott mitt i den fria öppningen bara för att överraskas av Blommans magiska plock, en av de skickligaste man skådat:-)
Och efter Myllys också. Först var det ju Hento som tog över; brorsan till Hentos brorsa, som år efter år betraktats som ett såll och ingen trodde på honom när han fick ta över spaden efter Myllys - men han hade sett och lärt sig och gick bara in och blev en av seriens absolut bästa vakter; med en helt annan stil som byggde mer på att läsa spelet och stå vägen medan Myllys var mycket mer rörlig, men det fungerade också. Och sedan har Myllys arvtagare från Luleå kommit fram den ene efter den andre: Gusten Törnqvist, David Rautio Berguv, Mattias Modig, Anders Nilsson, Joel Lassinantti och fler ändå. Alla dessa har haft egen stil efter egen personlighet men i unge Lassi tycker jag själv att vi funnit den nye Myllys med ett vaktspel som påminner om #35 på väldigt många sätt: liten och snabb med en underbar känsla och blick för spelet som får honom att veta var passen och skotten ska komma innan motståndarna ens vet det själva: en rörlighet som gör att farliga ja omöjliga chanser inte ens uppfattas som chanser eftersom Myllys/Lassi med överlägsen spelintelligens redan är inte ett men två steg före och hindrar att det ens blir farligt. Detta i kombination med blixtsnabba reaktioner och en härlig rörlighet.
Jag har gillat alla våra målvakter efter deras olika spelstil. Berguven som junis trodde jag skulle följa Myllys i stilen - han har talangen - men Rautio hängde på och utvecklades i den "stå i vägen"-stil inklusive fjärilsspagaten som så många målvakter utrustade mer enorma skydd satsade på med stor framgång och med bättre stats än äldre vakter, som dock var roligare att se på även när de silade mer. Men jag vet att Rautio har talangen att vara "gammal vakt" inom sig och tyckte att han år efter år i Luleå utvecklades att kombinera den nya stilen med den gamla när det behövdes och hoppas han fortsätter den vägen för att bli t o m ännu bättre än han är idag. Jag påpekar det ibland men stolt som en tupp gör jag det gärna igen: jag tror att jag har samtliga utom en av de matchtröjor som #1 Rautio burit för Luleå Hockey och de hänger på väggen i mitt arbetsrum:-)
Anders Nilly Nils Grizzly Nilsson har ju eftersom han är så stor en fördel för stå i vägen-vaktandet men han har också gjort extremt imponerande tigersprångsräddningar och sådant och det är extra vackert att ske. I KHL hamnade han en gång flera meter vid sidan av målet när en motståndarforwards fick puck precis framför motsatta delen av målet och bara pangade in pucken. Trodde han, för Nilly kastade sig som värste Ravelli 4-5 meter och tog pucken i plocken:-)
Längre tillbaka alltså Mattias Modig som hade det mesta men på något vis inte fick ihop det och blev stabil på den nivå han kunde ha nått - ofta utmärkt och flera gånger toppande målvakternas liga i elitserien men på något sätt med en osäkerhet som fick honom att ibland tappa känslan - en helt omöjlig position för en hockeyvakt, och då kunde han gå från toppen till botten snabbt.
Gusten dessförinnan, utbildad och kämpande med den gamla stilen med små extremt rörliga vakter, vilket när alla andra blivit storväxta murar innebar att han fick sämre stats och av många därför betraktades som inte så duktig. Men man ska komma ihåg att jämför man med gamla vaktstjärnor skulle Gusten ha tagit plats bland dessa och varit t o m bättre än sådana som hyllades storligen på nittiotalet. Och Gusten var extremt solidarisk med Luleå Hockey; han togs in och skickades bort och togs in och skickades bort och trofast kom han alltid när han kallades på för att rädda upp situationen. Min bedömning är den att utan Gustens insatser när de som bäst behövdes eftersom andra sviktade skulle vi ha fått kvala och kanske ramlat ur och lirat i Allsvenskan idag. En hjälte som är värd ännu mer uppskattning och hyllning än han fått!
Åter till dagen och Lassi. Om det finns en sak man gärna skulle se, något man inte sett sedan Myllys dagar vare sig i Luleå eller i andra klubbar, så är det Myllys underbara teknik med spaden. Helt fantastiskt hanterade han den likt ett trollspö och kunde med den bättre placera puckar än utespelare med deras mer hanterliga klubbor. På Myllys tid, menade finske förbundskaptenen, spelade Luleå alltid PP eftersom Myllys förutom att vara vakt också fungerade som tredjeback. Han såg och levererade så många målgörande pass själv att han i poängligan över Luleås samtliga spelare under alla tider faktiskt ligger före den absoluta majoriteten av våra spelare, Bara en sån sak! Och dessutom hade legenden gått och funderat över att göra mål också. Han ville länge lägga en straff, men hindrades av att målvakten förbjöds att passera mittlinjen, och trots att han erbjöd sig att skjuta med spaden från mittpunkten togs han tyvärr aldrig ut som straffläggare. Men då funderade han ut att lobba in mål när motståndarna tagit ut vakt för att kvittera. Och till slut fick han chansen - och gjorde det! Jävulen vad glad han var när han stod och hoppade av lycka över sitt mål. Och sedan gjorde han ett till!
Ja jäklar. Det låg ett skimmer över Myllys dagar. 24 mars 2001 förlorade vi semifinalen i Fjollbollen mot Djurgårn. Och Jarmo Myllys var färdig i Luleå Hockey. Snart femton år av saknad och vi glömmer honom aldrig.
Men det känns fint en dag som denna att vänta på match om en timme. När man vet att vi har den nye Myllys med spaden:-)