| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
1. Det står tämligen klart att Warulfven inte kommer åt oss genom att spela tuff, fysisk hockey. De är ligans näst tyngsta lag, efter oss, och är av tradition ett lag som gärna kör fysisk hockey mot motståndarna.
Nej, det lyckas de inte med. Vi har fler tunga killar som smäller på och vi kan inte bli skrämda. I första matchen testade Ulfven detta och har nu insett att den vägen är stängd för dem. Kör de så, gör de oss bara förbannade och bättre.
2. De undviker alltså renhårig fysisk man mot man eftersom de är tillräckligt smarta att inse att de inte vinner något på det. Men det innebär inte att de avstår från fysisk hockey, bara att de väljer att använda fysik när de behöver och då gärna i form av fulspel.
Typexempel i närheten av Ulfvens mål. Där kör de klassisk Ulfvaförsvar för att rensa framför egen målgård. Favoriten är crosschecking i ryggen och gärna genom att kasta lulespelaren in i målburen vilket, vid sidan av brutalitet att ta bort spelare också har fördelen att det kan ge flyttad målbur och avblåsning när motståndare har tryck.
Det här är förstås ett etablerat sätt att försvara eget mål och allt hänger på om zebrorna tillåter det. Ulfven är erfaren i spelet att lägga det på rätt nivå och sedan höja upp den nivån några centimeter i taget med följd att zebrorna får svårt att svara och till slut tillåts Ulfven full klubbfäktning mot motståndare. Lite obehagligt för Ulfven när zebrorna markerade efter 12 sek igår att nej, tack.
Dessutom lite sådant där utstuderat fulspel som t ex när Tollefsen omotiverad slår undan fötterna på Wally.
3. Ulfvens anfallspel har två viktiga inslag:
a) Att spela upp lägen där Nygren eller andra får klappa på med slagskott från blå. I matcherna har de lyckats med det hela tiden, och mot en vanlig vakt skulle det betytt många fler mål och vunna matcher. Men nu har vi Lassi i mål som tar nästan allt i den vägen. Bara om de lyckas med rejäl skymning, styrning eller returtagning kan det fungera, men spelet framför vårt mål äger vi själva. Våra backar och Lassi har väsentligen låst detta för Ulfven.
b) Snabbt samspel fram till bra målchanser i slottet eller gärna på plats nära målet. Men även det ser knapert ut. I första matchen körde vi hög press och tillät inte Ulfvarne att hinna starta kontringar. I andra matchen var de för snabba för oss och lyckades få till anfallsspelet. Men i tredje matchen var vi försiktigare att pressa för högt med för många spelare och därför lyckades Ulfven inte få till snabba vändningar för att skölja över oss med tillräckliga öppningar. I stället hamnade de i försök efter sarg där Luleås tyngd firade triumfer genom att gång efter gång tackla fast attackerande som ett häftplåster mot sarg. Och, när de väl kom in och lyckades etablera sig i vår zon hade vi ett tillräckligt väl samspelande lag som ägde området framför eget mål och slottet och eftersom de i stort sett aldrig kunde ta sig in - förutom vid sitt 2-1-mål - blev de tvungna satsa på distansskotten (punkt a alltså).
4. Ulfvens styrspel. I tidigare matcher har de lyckats väl att stoppa upp och styra ut oss men nu kör vi enklare linje genom att dumpa ned puck och satsa på snabba forwards att pressa långsammare Ulfvar, vilket lyckades bra. Ibland kom de undan, men när vi jagade tillbaka puck fick vi goda lägen att ta oss in i slott och framför mål. När det gällde den saken kunde inte Ulfven som vi äga det området så vi tog oss in på farlig mark många gånger. Det motvapen Ulfvarne egentligen besatt var det tämligen enkla att crosschecka motståndare i närheten av deras mål, men det var bara det. För övrigt var vi för tunga och för påhittiga och det känns som att det är svårt för Ulfvarne att hitta något vapen mot det.
5. I andra matchen fungerade ovanstående inte. För det första startade vi för offensivt och tillät farligare kontringar med följd att Ulfven etablerade sig i vår zon många gånger. För det andra var vi i det försvaret inte tillräckligt snabba och energiska och till råga på allt levererades misstag av flera spelare, misstag som Ulfven utnyttjade om omvandlade i 1-0, 2-0 och 3-0. För det tredje, när Ulfven väl hade fått sin eldning och därefter lade sig att styrspelande döda match försökte vi tröstlöst spela oss in vilket inte gick. Igår var vi tydligare där: dumpa, om vi måste och sedan pang på rödbetan.
Intrycket just nu är att hjärnornas kamp mellan Samuelsson och Fagervall har vi försprång i. Samuelsson hemfaller åt en hockey som tidigare var vinnande, medan Fagervall är mer modern och får laget att variera spelet efter läget. Och vid sidan av det har vi de stora fördelarna av att Lassi och backarna är utomordentligt duktiga på sina uppgifter, samt dessutom att den fysiska hockeyn klarar vi bättre.
Ser just nu inte hur Ulfven ska ta oss.
Men redan i morgon kväll har jag förstås fått en annan erfarenhet och kommer då att förklara att jag då inte ser hur vi ska kunna ta Ulfven...