Luleå HF

Jahaja. Efter vår senaste vinst, då vi tog ledningen med 3-1 i matcher mot Warulfven, har man lycklig över det laget hittills åstadkommit funderat på vad som händer fortsättningsvis i semifinalerna.

Det var då det.

Och för oss optimistiskt pessimistiskt lagda norrbottningar inträffar nu eftertankens kranka blekhet...

Sanningen är ju den att det varit riktigt jämna matcher och resultat (Luleås siffror först): 4*-2, 1-4*, 3*-1, 2-1 (*sista målet i tom bur). Målmässigt således 8-7 till Luleå, mål i tomma burar borträknade; och utan tomburmålen har vi vunnit våra tre segrar bara med uddamålet; matcher där Ulfvarne med flyt kunde ha kvitterat och ofta var nära att göra just det.

Så vi har nu 3-1 genom att vi haft den flyt vi behövt; hade det varit Ulfvarne som haft flytet skulle läget kunnat vara det exakt motsatta.

Och mitt i allt detta har ingen av oss glömt hur Warulfven spöade oss samtliga matcher under serien.

Det är alltså oerhört lite som skiljer och det innebär att det snabbt kan vända om vi inte når 100% eller om vi drabbas av oflyt. Skulle Warulfven få med sig spelet och eller flytet ikväll blir ställningen 3-2 och i sådan motgång är det troligt att Ulfven kan komma att tvåla till oss i Karlstad, och Vips! har vi ställningen 3-3 i matcher och en sista avgörande.

Vi var ju med om detta senast i fjol då vi tragiskt överraskande tappade 3-1 mot Köplustan:-( Men då hade vi 2 av 3 sista borta i Scandal-i-analium; nu har vi sista matchen hemma i alla fall.

Nej, det här är riktigt nervöst nu och all trygghet man känt efter att vi tog en match i Karlstad och nådde 3-1, allt detta är nu borta och har ersatts av en smygande känsla av att nu kommer det att gå åt helvete.

Fy tusan. Nu är det slutspel. Nu är det vinna eller försvinna. Och efter att ha försvunnit ungefär 29 gånger av 30 slutspel vet vi vad som väntar oss. Och det är så ini helvete tragiskt och deprimerande och fruktansvärt och...alldeles underbart!

Jahaja.

Aporganet Norran förnekar sig inte. När det är schlutspel blir det nervösa i brallan och speciellt rädda är de för Luleå. Och letar efter skamgrepp för att hoppa på oss.

Typexempel skriver de i Norran om domarnivåer och fulspel under slutspelet. Och räknar upp och diskuterar ett antal fula saker som hänt – och som vi vet har Luleå inte varit inblandade i något sådant. Men hur illustrerar de artikeln? Naturligtvis med en bild på en lulespelare som ansiktstvättar en motståndare. Och nere i artikeln skriver de att de väntar på att Osten ”som alltid” ska börja överklaga beslut och konstra.

Ja, fy fan. En klubb – Apan – och en klubbtidning – Norran – som primärt har som ambition att hata och antingen är det Burkölen eller så är det Luleå; och eftersom det just nu är vi som är konkurrenter så fokuserar de allt hat på Luleå.

Ytterligare en tradition för Apbladet Norran är att angripa Osten under slutspel, med den fläskkotlettkammade brännvinsjournalisten Fehlman som det mest vidrigaste exemplet när han ljög sig igenom artikel efter artikel för att hata Luleå i den semifinal mot Apan då vi hade 2-0 i matcher.

Och redan nu drar Norrans köpta nyttiga idioter igång. Det finns ju en chans/risk för Apan att åka på Luleå redan i semifinal – om Luleå slår Ulfven och Pungen slår Läjkers – så nu är Aporna rädda och nu startar de upp attackerna på Luleå och på Osten i något förebyggande syfte.

De drar upp gammal skåpmat i form av att intervjua Jonte. De snackar runt lite om hans karriär men letar sig osökt fram till att få hata. Och att hata Osten förstås.

Jag kommer mycket väl ihåg den tiden, när Jonte var helt värdelös på isen. Stannade alltid 30 cm framför motståndaren när han skulle in i man-mot-man-situationer; tappade alltså allt som var Jonte som hockeyspelare. Och skotten var välriktade på så sätt att de aldrig gick i mål utan på vakten eller utanför målet. Osten satte press på Jonte för att få honom att lämna.

Det var, tror jag, enda gången jag och Herr Hamster hade olika uppfattningar. Själv uppfattade jag Jonte som sjuk och önskade att Luleå och andra klubbar inte bara inom hockey skulle ha en beredskap för att hantera spelare som drabbas, och ville gärna se att Luleå skulle gå före för att visa andra hur man bör agera medan Hamstern var mer realistisk och ansåg att i Ostens ställning som arbetsgivare och ansvarig för sportsliga resultat måste det komma i första hand. Sakläget var alltså att Jonte hade 180 000 i månaden och levererade inte alls. I efterhand tror jag nog att vi båda hade rätt, på något vis;-)

Så då kommer de ledande frågorna av journalisterna, om vi nu ska kalla norran
”Micke Renberg ansågs ju ha blivit sviken av Luleå under OBOL-affären.”

”I boken skriver du (det är brännvinsjournalisten som skriver igen-kligen) att du blev illa behandlad av Luleå?”

”Det är som pennalism, han sa att du skulle få städa toaletter?”

”Jag är mest betagen av den pennalism som sker.”

”Att du blir behandlad som om det vore 1850-talet är skrämmande, denna pennalism.”

” Sedan har de Jonte att förklara att det fanns fler spelare som blev illa behandlade, t ex Oscar Sundh, som blev utfrusen och placerad att träna med juniorerna.”

Det där med Sundh har jag alltid undrat om. Han sågs som en perfekt värvning, men kom aldrig in i laget? Tio matcher totalt, lämnade för Pungen i mitten av november. Men varför fungerade det inte? Mycket konstigt.

Ja, det är bara att tacka och ta emot. Känns fint att veta på förhand att Apan är så j-a nervösa för oss att i stället för att skriva hockey och om de matcher Apan spelar så fokuserar de på att hata Luleå Hockey. Typiskt Apan☺

Och nu lägger jag Apmegafonen Norran åt sidan. Och går över till hockey.

FYRA TIMMAR TILL NEDSLÄPP I DELFINEN!

Luleå mot Warulfven!