Luleå HF

Lindberg Råkkar: Har samma känsla som du, att det här kan inte hålla. Men jag hoppas bli överraskad.

Men snyggt anfallsspel är bara en del av hockeyn.

En egentligen viktigare del är ett bra försvarsspel och det har vi:
• en fantastisk målvakt
• en utomordentlig backuppsättning för försvarsspel. Schira underbar numera. Melart och Jaros fantastiskt bra. Landslagsjanne inte i sin prime, men fortfarande erfaret kompetent. Mikkelson och Sigalet som länge var klipporna tyvärr numera mindre starka än de var tidigare. Mest oroande på den fronten när och om någon back blir skadad för då kommer Oscarsson in och tyvärr är han fortsatt 1-2 nivåer under alla andra och blir en säkerhetsrisk.
• Linor där alla medverkar och bidrar utmärkt i försvaret, med undantag för en liten lätt finländare som emellanåt försöker ändå men som inte vet och förmår tillräckligt.
• Sedan Rönkenhockeyn och den totala backcheckingen kom in på alla isar förutsätts att alla lag kan köra så och det kan vi - men Luleå har dessutom en ytterligare fjäder i hatten genom förmågan att spela fysiskt vilket när det fungerar innebär att motståndarna blir fast vid sargerna och där får de slita ont. Det innebär att vi ofta inte ens behöver hamna i lägen där snabba motståndarlinor kan klapp-klapp-klapp ta kontroll i vår zon.
• Försvarsspelet, i form av hög checking där hårt jobb a la Fabbe-linan samt tunga tacklingar a la Hedman och Lennart är riktigt fina vapen. När det fungerar där, slipper vi överhuvudtaget få in motståndarna i vår zon; ett spel som inte fungerade i Göteborg men var utmärkt och effektivt igår.

Allt det ovanstående är ju strålande väl fungerande för Luleå, helt enkelt ypperligt när och om vi hindrar Lustan att få upp farten, kontra och i högre fart än vi förmår hänge med på, skär sömnader vårt försvar och etablerar spel i vår zon. Efter matchen i Göteborg trodde jag att Frölunda helt enkelt var för snabba, att vi inte hann med. Men igår gjorde vi det och då stängde vi ned allt det som är Köplustan.

Just detta senaste har ju varit det som varit den egentliga kampen mellan Luleå och Lustan i bortåt tjugo matcher under 1-2 år: Hinner vi inte med, vinner de. Hinner vi med, tappar de allt spel.

Detta om försvaret, vilket jag uppfattar som det avgörande och det mest viktiga för oss.

Nu över till det anfallsspel eller snarare brist på sådant som du tog upp.

Håller helt med. Luleå idag kan som regel bara anfalla med tyngd och vilja och det har vi rejält av genom starka fysiska spelare och starkt kämpande sådana.

Men detta skulle kompletteras av giftiga målinställda projektilspelare i form av Sweatt, Micflikier och Rajala. Med dessa tre välinspelade i laget skulle jag i detta nu vara övertygad om att vi skulle vara skyhöga favoriter till SM.

Men Sweatt har i princip varit borta hela året. Och Rajala har varit extremt osynlig extremt ofta. Det känns verkligen som att hela SHL vet om att när Rajala kommer finns det bara ett att göra: att tackla honom. Och Rajala undviker alla situationer som innebär att han kan bli tacklad; följden är den att han tappar nästan allt av sin potential. Så jag vill påstå att Rajala är precis lika borta som Sweatt.

Slutligen Micflikier. Att han i grund och botten är en utmärkt poängleverantör vet vi. Men i brist på bättre omgivning har han under året fått ta en annan roll som aggressiv hårt kämpande speciellt i närheten av motståndarmål. Och det menar jag att han gjort alldeles utmärkt, Mycket imponerande arbetsinsats hela året av Micflikier, högsta betyg! Men egentligen var det inte det vi köpte honom för, att vara en Fabbe 2 typ. Och att vi inte hittat ihop ett spel där Micflikiers målkänsla kunnat utnyttjats är vårt inte hans fel.

Så med allt detta sammantaget kommer jag till samma fråga som du, när det gäller de mål vi behöver göra för att vinna:

"Kan man vinna 4 matcher i en semifinal där enda taktiken för att göra mål bestå i att kasta iväg slumppuckar och hoppas på att trafik framför mål ska räcka för att målvakten ska missa att rädda."

"Enda taktiken" tror jag inte, men vilja är ju inte tillräckligt om man inte räcker till. Men vi har Wally, och Cehlarik, även Lagace´ och om han får chansen också Rajala, samt i viss mån övriga spelare också som KAN och VILL spela annan och vinnande anfallshockey. Om de får chansen. Bara det att den chansen får de sällan. De fixar inte att etablera sådant snabbt klapp-klapp som t ex Lustan, men de kan hitta snygga inspel till partner i slottet och sådant.

Igår var det ju i stort sett bara puck in på mål för skymning/styrning och Grana var ju outstanding som en Holmström i fornstora dagar på det. Men nu vet de ju det och antagligen sätter de den galne monsterdansken Lauritsen på honom nästa match; Lustan skulle ju vinn rejält på om Grana och Lauritsen blir bortplockade från match för slagsmål exempelvis.

Och vad har vi kvar då?

Hm, mycket oklar fortsättning. Å andra sidan är det tydligt att Joel Lundqvist är svårt hämmad av någon skada och i princip borta, vilket förbättrar vårt läge riktigt mycket. Och en sådan vilja, som präglade Luleå och hämmade Lustan, som uppvisades vid 3-1 då i princip halva vårt lag kastade sig fram utan att bry sig om de tappade ögon och tänder; med en sådan vilja a la gamla Pölsan kan man vinna matcher.

Vi får se. Tredje matchen i ett slutspel anses vara extremt viktig för fortsättningen. Så blir det säkert nu också. Gut feeling är att Lustan drar slutsatserna och utmanövrerar oss i morgon. Men skulle de inte lyckas, då...