Luleå HF

Så vi förbereder oss på att säsongen snart kan vara över för Luleå Hockey. Alla belackare utanför Norrbotten får då vatten på sin kvarn, Real Luleå som skulle vinna allt, målade väggarna i Gludfärg, gör fiasko....eller?

Tvärtom.

Luleå Hockeys damlag vann riksserien och vann SM, satte fantastiska publikrekord och lyfte damhockeyn i landet till en nivå där den tidigare inte varit inklusive att Luleå Hockey promoverade damerna lika starkt som herrarna och visade vägen till framtiden: det är ännu inte samma drag kring damhockeyn som herrhockeyn någonstans i världen men i Luleå ger vi båda lagen lika förutsättningar så långt det är möjligt och publiken och supporterklubben i Luleå samt Norrbotten (och i viss mån Västerbotten som hängt på draget kring damhockey i Luleå) har visat att det är möjligt! Dessutom har Luleå Hockey initierat att nu bildas en motsvarande sammanslutning kring damhockeyn som Hockeyligan för herrhockeyn i landet, för att ena och förstärka kampen för seriös nationell damhockeyorganisation med lika förutsättningar. Luleås initiativ och vilja att gå före kommer att få betydelse för alla andra klubbar, för att motverka den oordning som varit, där finallag får gå ut och skramla bössa för att resa till matcher eller där riksserielag fått finna att deras förening plötsligt lägger ned dem, för att föreningen ska kunna satsa motsvarande kostnad att under bordet smörja en köpspelare de vill ha till herrhockeyn, trots att föreningen samlar minst tio gånger så mycket årligen på ett sparkonto, faktiskt samma summa som de årligen får ett kommunalt dopingstöd för motsvarande summa, dvs 10 x kostnaden för damhockeyn.

Luleå Hockeys insatser för damhockeyn i Norrbotten och i landet innebär att säsongen för Luleå Hockey är en formidabel succé!

Herrhockeyn då?

Låt oss först rekapitulera vad vi uppnått.

Champions Hockey League
Luleå gavs orättvisa sportsliga förutsättningar. Som regerande mästare skulle vi förstås ha rankats som #1, precis som det görs för sparkbollens Champions League. I stället blev vi rankade #32 eller något sådant och följden blev att vi fick en fruktansvärt svår resa med tuffast tänkbara motstånd gång efter gång efter gång. Ändå lyckades vi ta oss vidare varje gång men föll till slut mot blivande suveräna Europamästarna Värsta Köplustan. Vi mötte Köplustan i ett läge när Köplustan var överlägset starkast av lagen i Elitserien SHL i höstas men ändå kämpade väl och det var först efter straffläggning efter två matcher och förlängning som vi föll. Lustan blev alltså Europamästare, men det i särklass svåraste motståndet för Lustan på vägen tid var när de mötte dåvarande regerande Europamästarna Luleå Hockey. Alla, som begriper saker, begriper att Luleå Hockey i princip var näst bäst i Europamästerskapet, men att vi inte nådde final som följd av ett administrativt misslyckande för CHL-organisationen som innebar att vi fick en sportsligt extremt orättvis ranking och resa i turneringen.

Knappast ett fiasko, eller?

Elitserien SHL
Med så många nya spelare, som dessutom inte bara var att plocka in för en förutbestämd enkel position, utan ett lag som måste utveckla en för alla förändrad ny spelidé var det självklart att det skulle ta tid. Dessutom hade all uppmärksamhet om Luleås satsning inneburit att det inte fanns något lag som alla så gärna ville slå, inget lag vars motståndare kraftsamlade sig så väldigt när de skulle möta som Luleå Hockey.

Det innebar att det blev en mycket svår resa inledningsvis och Luleå förlorade många matcher. 18 omgångar in på säsongen låg vi på plats 11, och det pekade mot att vi var på väg ned till kvalplats.

Hur skulle andra lag ha hanterat sådant? Ja, det behöver vi knappast spekulera om eftersom vi vet, med erfarenhet av hur det sett ut för lag efter lag i liknande sits, och hur klubbarna hanterat det varje år. Tränare har sparkats! Spelare har sparkats! Nya och riktigt dyra spelare har inköpts! Det har skett överallt där klubbar hamnat i liknande läge. Och media ansatte Luleå för ett hårt tryck: Sparka tränaren! Sparka spelarna! Köp, köp och köp!

Men vad gjorde Luleå? Ledningen med Osten, Fagervall och spelarna gick till botten av problemen och löste dem. Osten själv djupintervjuare varenda spelare, tränare och övriga inblandade gång efter gång. Man analyserade allas bedömningar och kom fram till en väg till framgång och genomförde den!

Från detta bottenläge ändrades allt från och med seriens omgång 19. Om man sätter ihop en serietabell baserad på de 34 omgångarna 19-52 finner man att det lag som tagit flest poäng är...Luleå Hockey! I sluttabellen klättrade Luleå hela vägen upp till plats 3, även om man i slutminuterna av serien tappade till plats 4 då en framrusande Pung passerade, därtill hjälpta av att lag som Malmö och Apan lade sig under slutomgångarna. Men Luleå tog sig upp till en fin slutplacering.

Knappast ett fiasko, eller?

SM-slutspelet
Luleå drabbas av oflyt och konsekvens av att Apan och Malmö lägger sig i slutet av serien och får en mycket svår resa. I kvartsfinal ställs vi mot svårast tänkbara motstånd; Warulfven, som under säsongen opassat Luleå rejält och slagit oss i varje match. Men Luleå gör en utmärkt kvart och vinner imponerande med 4-1 mot starka Warulfven, som var det lag som inför säsongen av de flesta tippades bli mästare.

Därefter fortsatt oflyt genom att vi får Köplustan i semifinal. Det finns inget lag i serien som senaste året, när de varit på topp, kunnat köra över Luleå på det sätt som Köplustan gjort. I perioder och delar av matcher har vi varit fullständigt chanslösa mot det samspelta Köplustan som under flera år utvecklats till en formidabel motståndare, en som Luleå krossats av spelmässigt.

Och i semifinalen lyckas Köplustan upprepa det igen. Men trots allt lyckas vi mobilisera oss så pass att vi ändå vunnit våra hemmamatcher. Nu senast tog vi oss dessutom samman så pass att vi nere i Göteborg nådde förlängning, och även om vi då var kraftigt utspelade hade vi ändå en chans att stjäla den matchen, men misslyckades då Micflikier i bra läge lade skottet i kryssribban fast han hade en relativt stor öppning där i övre vänstra målet och JG hann inte reagera alls. Så nära var vi att ta en bortamatch och ta ledningen i matchserien. I stället förlorade vi och nu, i matchläget 2-3, måste vi vinna två matcher i rad, annars är säsongen över. Det mesta pekar förstås på att vi inte lyckas och risken är stor att vi redan ikväll, hemma i Delfinen, inte lyckas upprepa bedrifterna hittills att vinna hemma. Kanske blir vi ikväll utslagna, men faller bara med 2-4 och, anser jag, går under ytan med flaggan i topp.

Knappast ett fiasko, eller?

Om det nu slutar så här; varför har Luleå inte vunnit på herrsidan? Var det genom dålig ledning och planering? Ska vi skälla på de ansvariga?

Nej.

Framför allt ska Luleå hyllas för att man var kalla och gjorde allt rätt när läget under hösten var prekärt och man var hårt pressade av oss supportrar och av media.

Hade Luleå valt att - som andra lag t ex HV och Warulfven - när de varit pressade senaste åren, slängt upp fem millar ytterligare för att köpa in jättedyra spetsspelare kunde det ha gått vägen. Hade Luleå skitit i damhockeyn och lagt pengarna på herrhockeyn kunde det ha gått vägen. Men ledningen valde att satsa på damerna och valde att fullfölja sin strategi och det kunde definitivt ha hållit.

Men vi har drabbats av förutsebart oflyt. Inledningsvis under hösten var Lassi skadad och kunde inte prestera på Lassinivå. Till slut fick han ge upp, opereras, och först efter post-operativ konvalescens komma tillbaka. När han väl var åter, har han varit seriens klart bäste vakt. Men problemen under hösten innebar förstås att många poäng som han kunde ha stulit till oss gick förlorade. Annars kunde vi mycket väl ha tagit åtminstone andraplatsen.

Bill Sweatt gick sönder. Under hela karriären oskadad, drabbades han plötsligt av en av de värsta skador man kan tänka sig. Han kunde bara spela ett fåtal matcher och under många av dessa var han oklart skadad och kunde inte prestera. Bill hade ju kapacitet och var tänkt att bli en strålande matchvinnare för oss; en poäng- och målspruta som skulle bli vårt farligaste vapen framåt. Av det blev det ingenting alls och orsaken är inget annat än otur.

Att Sweatt försvann innebar inte bara att vi förlorade en toppspelare. Sweatt var också planerad att ingå i en farlig förstalina - som han tidigare gjort med bravur, ingått i linor som tävlat att vara seriens mest framgångsrika - och med honom borta har det inte varit möjligt att ta fram ett sådant vapen som en grym förstalina, ett verktyg med vilket de flesta klubbar baserar vinster på. Frånvaron av Sweatt har inneburit att många andra spelare inte kunnat utnyttjas och nå den nivå de annars kunnat. Det har varit svårt att få ihop fyra välfungerande linor och andra potentiella matchvinnare som Rajala har fått spela i omgivningar där de inte fått det messpel och de möjligheter de annars fått.

Oflytet med skadorna, fr a på Lassi under hösten samt Sweatt under hela året, har inneburit att Luleå inte kunnat nå den fulla potential vi gick in i säsongen med. Utan dessa två oturliga Jobbposter kunde det mycket väl ha gått hela vägen i såväl CHL, som SHL och i slutspelet om SM. Trots detta oflyt har vi lyckats nå stora framgångar i allt vi ställt upp i, och man kan inte annat än att hylla laget och ledningen för dessa framgångar.

Om vi nu skulle försvinna genom en förlust ikväll så har vi ändå gjort en utomordentlig säsong med våra fina damlag och herrlag och kan känna oss stolta för att ha lyft hockeyn och hockeyintresset i landet till denna nivå.

Knappast ett fiasko.

!

Sven.Savage: Intressant text du skriver om fiasko eller inte

För att göra en Sven Savage fast lite snällare så skulle man kunna säga så här!

Luleå Hockey kör 20års jubileum för ett guld. Och man har skaffat mer kapital än man någonsin haft, man skapar ett lag som har en sådan bred det sällan skådats i SHL och man går ut med att man ska ta en trippel med serievinst, SM vinnare samt vinna CHL och för att symbolisera det så bestiger man kebne på samma sätt som för 20 årsen men det räcker inte man bestiger ytterligare 2 toppar för att markera för alla vad som gäller. I media går man ut med att man sprayat guld färg i katakomberna i Coopen.

På papperet är det få lag (om något) som kan mäta sig med Luleå och man slutar 4 i serien och åker ut i semin i CHL.

Fiasko? kanske, men inte troligt

Vad är det som inte har fungerat? Laget? ledningen? helheten? Ödmjukhet?

kan det vara så att kontrakten från 14/15 hade lågt till medel låg lön jämfört med dom som kom till 15/16?

rätt typ av kapten? korta kontrakt med spelare som redan drömmer sig i väg till nästa ställe? ledning som inte talar samma språk?

Jag tror att Luleå har bara lite för bråttom, alltid sikta på guld men ha lite lägre profil utåt istället för den hajpen man hade i starten. Erat lag har en sån sjuk bred egentligen så ni borde ha kunnat spelat hem alltihop men papperet är en sak och verkligheten en annan och det tar tid att spela ihop ett lag och får ni bara behålla en stor del av laget nästa år samt städa bort lite spelare som inte håller måttet så kommer ni att vara ostoppbara nästa säsong.

Föreningen har inte gjort nåt fiasko, Skuthamn/Luleå damerna har gjort det förbannat bra och jag önskar själv att ske ska skaffa ett dam lag till riksserien vilket ligger helt rätt i tid, vafan det är 2016 där dom flest storklubbar borde ha ett damlag

Två timmar kvar nu till nedsläpp inför det som med stor sannolikhet blir sista matchen i Delfinen för den här säsongen. Hoppas verkligen att Luleå nu sluter upp mangrant och lyfter laget på samma sätt som man gjorde under förlängningen av matchen för fyra dagar sedan - en manifestation som gav laget extra styrka och som fick alla inklusive utomstående att rysa av att inse att just så här underbar kan hockey vara i den hetaste av landets hockeystäder på herr/damsidan numera.

Just nu auktioneras ut de tröjor som Luleå inledde första seriematchen i Delfinen för säsongen med; faktiskt mot Köplustan i omgång två, vilket blev förlust faktiskt och var inledningen till en brutal svit fram till omgång 18 innan Luleås lag började fungera.

Tröjorna är replikas, skriver man, men förstås riktiga matchtröjor burna under den nämnda matchen, men kopior av de tröjor som Luleå bar för 20 år sedan då vi vann Glud efter en oförglömlig final - den tuffaste som någonsin spelats - mot just Köplustan.

Jag tittade lite på tröjorna och slogs av hur många fantastiska spelare det gäller. T ex sådana som Pistol Pete Cehlarik Jonathanarna Grana Granström och Sigge Sigalet; spelare som ryktas inte spela i Luleå nästa säsong.

Detsamma gäller förstås Lukas "Linus" Wallmark, men det är lite förbryllande att hans tröja kan auktioneras ut som matchburen i hemmapremiären eftersom han då befann sig på andra sidan Atlanten för NHL-camp...

Men det finns flera häftiga namn på tröjorna: Ilari Melart, Anton Hedman, Fabbe, Harju samt vidare Mastomäki, Mikkelson, Lagacé, Sylvegård, Petrell, Ward, Själin och dessutom den minst utslitna som Bill Sweatt bar i hemmapremiären. Några har dessutom redan gått, således. Men den häftigaste av dem alla, #34 är fortfarande kvar...

Det slår mig att det finns faktiskt en imponerande samling namnkunniga spelare i detta Luleå Hockey. En uppsättning som skulle kunna bli legendarisk.

Kan de överraska oss i afton? Inför en jublande hemmapublik?