Ser att den alkoholiserade hatbrottslingen Ulf-Ture försöker lära sig hockeyhistoria och ställer frågan:
"Vem är egentligen Luleå Hockeys bästa export till hockeyn i Nordamerika?"
Ja, det är inte lätt att svara på. Det finns nämligen så många att välja på.
Själv skulle jag nog hålla på Tomas Holmström. Denne ansågs vara en oteknisk, bufflig och långsam typ men efter att ha lirat i Divisionon 1 för pite och boden bedömde Osten att det fanns en norrbottnisk urkraft som kunde utnyttjas och som nybliven 21-åring tog han in honom i Luleå Hockey mot alla experters inrådan. Och Tomas gjorde förstås succé hos oss och var en viktig spelare när vi gick fram till att bli svenska mästare. Fortfarande var han omstridd utanför Luleå, men Detroit hade bättre scouter än så och plockade över honom. Då skrattade media och menade att det var komplett otänkbart att han skulle fån spela - enligt den självutnämnde experten Wennertall eftersom NHL hade flera hundra gubbar som kunde vad Tomas kunde, och kunde det mycket bättre.
Men Tomas utvecklade en unik spelstil och blev i NHL bäst på det han var bäst på vilket innebar att han blev en viktig kugge i Detroit när de var som bäst med fyra ringar och 1207 NHL- och Stanley Cup-matcher som bevis på det.
Ja. För mig är Tomas vår bästa export. Som tvåa håller väl de flesta Mikael Renberg och han hade några år som stjärna med Eric Lindros och John LeClair i the Legion of Doom.
Å andra sidan ska man inte bortse från Mattias Öhlund som även han blev riktig stor, assisterande kapare av och till - som dominerande back i Vancouver hela 11 säsonger (12 om inte NHL-lockouten tagit bort ett år) - och sedan en lika stor back i Tampa Bay Lightning ytterligare 6 säsonger - men minnet solkas förstås av att knät gick sönder och senaste fem säsongerna är antalet spelade matcher 0,0. Men en riktgt stor spelare i NHL utan tvivel.
Å andra sidan kan "bäst" tolkas på olika sätt och på så vis skulle man kanske hävda att Linus Omark är vår bäste export? Tyvärr schabblade ju Oljan bort den fina NHL-karriär han skulle ha haft, men att han tillhört de absoluta topparna varhelst han spelat - KHL, SHA, SHL, AHL, VM - är oomkullrunkeliga bevis för just vilken storstjärna Linus Omark är.
Sedan ska man komma ihåg att "spela i NHL" är en varierande uppgift. Numera lirar ju med upp- och nedflyttningar till farmen runt tusen spelare där årligen. Men det finns en elit. Nämligen vakterna i NHL. Det svåraste uppdraget av dem alla, något som bara ett fåtal spelare i världen lyckas med. Där har vi förstås Luleåpojken Hardy Åström från Svartstan som lyckades ta sig in och få NHL-spade redan på sjuttiotalet - då det var betydligt färre lag och betydligt färre spadar och dessutom inga svenskar före honom hällt en NHL-spade - faktum är att knappt några svenskar alls spelade i NHL då. Naturligtvis är det en fantastisk prestation. Sedan har vi haft f d Luleå juniorspelaren Daniel Larsson och Luleås Mattias Modig över där, men bara på NHL-kontrakt utan att nå fram till NHL-spade. Men Luleåpojken Victor Fasth från Kalix - utbildad på hockeygymnasiet i Luleå av Luleå Hockeys målvaktstränare med Luleåspade i Brooklyn under tiden tog sig in och etablerade sig som definitiv förstavakt i NHL under ett tag men hade sedan oturen att drabbas av skador och tappade. Senast fick han ta plats i KHL, i slutspelstvåorna CSKA Mocka.
Och slutligen Anders Grizzly Nilsson, Luleåpojken som haft spade i hela tre NHL-klubbar, vid sidan om att han lirade en säsong i KHL och förstås passade på att bli bäste vakt i KHL inklusive satte rekord i ryska slutspelsnollor för AK Bars Kazan slutspelstvåorna. Mot alla odds kämpade sig Anders fram till en förstaspade för Oilers och etablerat sig som en fantastisk vakt med >92% räddningar samt hela fem vinster i rad för det kroniska bottenlaget Oljan - då han drabbades av Oljans mystiska ledning som tackade Anders genom att på alla sätt markera att han inte skulle få fortsätta, varpå Anders tappade självförtroende de få matcher han fick hoppa in och lämnade. I vilket fall som helst med tanke på hur svårt det är att ta plats som best of the best, vakter i NHL, en fantastisk prestation av Anders och han är så ung att han har fortfarande har utmärkta chanser att slå sig in till en förstaspade i många år.
Alkoholisten i pite, hatbrottslingen Ulf-Ture sitter och ljuger sig grön av avund och hävdar att Anders har näst sämsta stats i NHL eftersom han är skotträdd; påståenden som förstås är tagna ur luften för att inte säga rena lögner, men det är ju allt vad nämnde vinfyllo orkar med.
Jaaa... det tar verkligen lång tid att utreda vem som är Luleå Hockeys bästa export till NHL eftersom vi exporterat så många och så bra.
Det vore ju enklare att utreda Apans motsvarande. De har ju ett litet antal på sistone men dessa har ju inte etablerat sig ännu och dessutom tillhört de inget stjärngarde utan tillhör mer de sista påtänkta som scratched inför varje match, om de överhuvudtaget lirar i NHL, och då vanligen som brunkare.
Nej, Aplistan är lätt att lista, eftersom den bara innehåller ett namn. Brunkaren och dussinläraren Xet Erixon.
Om man nu inte ska räkna in superexporten Johan Backlund, född i Apschtaan och som efter sex säsonger för Trottoarkantens IF och Timrå fick NHL-chans och spade i en säger en match.
Som jämförelse till vad Målvaktsmeckat Luleå Hockey exporterat i fråga om vakter...
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
"Vem är egentligen Luleå Hockeys bästa export till hockeyn i Nordamerika?"
Ja, det är inte lätt att svara på. Det finns nämligen så många att välja på.
Själv skulle jag nog hålla på Tomas Holmström. Denne ansågs vara en oteknisk, bufflig och långsam typ men efter att ha lirat i Divisionon 1 för pite och boden bedömde Osten att det fanns en norrbottnisk urkraft som kunde utnyttjas och som nybliven 21-åring tog han in honom i Luleå Hockey mot alla experters inrådan. Och Tomas gjorde förstås succé hos oss och var en viktig spelare när vi gick fram till att bli svenska mästare. Fortfarande var han omstridd utanför Luleå, men Detroit hade bättre scouter än så och plockade över honom. Då skrattade media och menade att det var komplett otänkbart att han skulle fån spela - enligt den självutnämnde experten Wennertall eftersom NHL hade flera hundra gubbar som kunde vad Tomas kunde, och kunde det mycket bättre.
Men Tomas utvecklade en unik spelstil och blev i NHL bäst på det han var bäst på vilket innebar att han blev en viktig kugge i Detroit när de var som bäst med fyra ringar och 1207 NHL- och Stanley Cup-matcher som bevis på det.
Ja. För mig är Tomas vår bästa export. Som tvåa håller väl de flesta Mikael Renberg och han hade några år som stjärna med Eric Lindros och John LeClair i the Legion of Doom.
Å andra sidan ska man inte bortse från Mattias Öhlund som även han blev riktig stor, assisterande kapare av och till - som dominerande back i Vancouver hela 11 säsonger (12 om inte NHL-lockouten tagit bort ett år) - och sedan en lika stor back i Tampa Bay Lightning ytterligare 6 säsonger - men minnet solkas förstås av att knät gick sönder och senaste fem säsongerna är antalet spelade matcher 0,0. Men en riktgt stor spelare i NHL utan tvivel.
Å andra sidan kan "bäst" tolkas på olika sätt och på så vis skulle man kanske hävda att Linus Omark är vår bäste export? Tyvärr schabblade ju Oljan bort den fina NHL-karriär han skulle ha haft, men att han tillhört de absoluta topparna varhelst han spelat - KHL, SHA, SHL, AHL, VM - är oomkullrunkeliga bevis för just vilken storstjärna Linus Omark är.
Sedan ska man komma ihåg att "spela i NHL" är en varierande uppgift. Numera lirar ju med upp- och nedflyttningar till farmen runt tusen spelare där årligen. Men det finns en elit. Nämligen vakterna i NHL. Det svåraste uppdraget av dem alla, något som bara ett fåtal spelare i världen lyckas med. Där har vi förstås Luleåpojken Hardy Åström från Svartstan som lyckades ta sig in och få NHL-spade redan på sjuttiotalet - då det var betydligt färre lag och betydligt färre spadar och dessutom inga svenskar före honom hällt en NHL-spade - faktum är att knappt några svenskar alls spelade i NHL då. Naturligtvis är det en fantastisk prestation. Sedan har vi haft f d Luleå juniorspelaren Daniel Larsson och Luleås Mattias Modig över där, men bara på NHL-kontrakt utan att nå fram till NHL-spade. Men Luleåpojken Victor Fasth från Kalix - utbildad på hockeygymnasiet i Luleå av Luleå Hockeys målvaktstränare med Luleåspade i Brooklyn under tiden tog sig in och etablerade sig som definitiv förstavakt i NHL under ett tag men hade sedan oturen att drabbas av skador och tappade. Senast fick han ta plats i KHL, i slutspelstvåorna CSKA Mocka.
Och slutligen Anders Grizzly Nilsson, Luleåpojken som haft spade i hela tre NHL-klubbar, vid sidan om att han lirade en säsong i KHL och förstås passade på att bli bäste vakt i KHL inklusive satte rekord i ryska slutspelsnollor för AK Bars Kazan slutspelstvåorna. Mot alla odds kämpade sig Anders fram till en förstaspade för Oilers och etablerat sig som en fantastisk vakt med >92% räddningar samt hela fem vinster i rad för det kroniska bottenlaget Oljan - då han drabbades av Oljans mystiska ledning som tackade Anders genom att på alla sätt markera att han inte skulle få fortsätta, varpå Anders tappade självförtroende de få matcher han fick hoppa in och lämnade. I vilket fall som helst med tanke på hur svårt det är att ta plats som best of the best, vakter i NHL, en fantastisk prestation av Anders och han är så ung att han har fortfarande har utmärkta chanser att slå sig in till en förstaspade i många år.
Alkoholisten i pite, hatbrottslingen Ulf-Ture sitter och ljuger sig grön av avund och hävdar att Anders har näst sämsta stats i NHL eftersom han är skotträdd; påståenden som förstås är tagna ur luften för att inte säga rena lögner, men det är ju allt vad nämnde vinfyllo orkar med.
Jaaa... det tar verkligen lång tid att utreda vem som är Luleå Hockeys bästa export till NHL eftersom vi exporterat så många och så bra.
Det vore ju enklare att utreda Apans motsvarande. De har ju ett litet antal på sistone men dessa har ju inte etablerat sig ännu och dessutom tillhört de inget stjärngarde utan tillhör mer de sista påtänkta som scratched inför varje match, om de överhuvudtaget lirar i NHL, och då vanligen som brunkare.
Nej, Aplistan är lätt att lista, eftersom den bara innehåller ett namn. Brunkaren och dussinläraren Xet Erixon.
Om man nu inte ska räkna in superexporten Johan Backlund, född i Apschtaan och som efter sex säsonger för Trottoarkantens IF och Timrå fick NHL-chans och spade i en säger en match.
Som jämförelse till vad Målvaktsmeckat Luleå Hockey exporterat i fråga om vakter...