| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Jag tror att det är riktigt att vi mer erfarna markerar rejält för rookies som tror att det är fritt fram att kliva in och spela Allan. Många har börjat så, lärt sig och med tiden blivit vettiga deltagare i den hockeykommunikation vi syftar till.
Ofta kan det komma något som blev lite skarpare än avsett och då kan man artigt hantera det för att avstyra värre skit och i stället snabbt samsas, men ibland är det riktigare att ställa ned foten rejält.
Nu talar jag förstås om vanligt folk och vi har alla vandrat den vägen och gjort våra misstag utan att det varit vår avsikt.
När det gäller hatbrottslingen eller hans tidigare aktive idol, Fehlman, kommer det nog att ordna sig med tiden. Inte genom att resonera med sådana, de är alldeles för maligna för att det ska vara meningsfullt.
Fahlman är numera borta. Sitter och ugglor på en reklambyrå, för alltid förvisad från en journalistisk gärning efter alla sin klavertramp för att inte korrekt använda rätt ord: lögner. Kan vi bara bli av med äcklet hatbrottslingen - och då förtvinar med säkerhet hans talanglöse sidekick också - är min prognos att kommunikation med Apan och med Apsupportrar kan normaliseras fullt ut.