Luleå HF

Muhammad Ali är död.

Värdens störste boxare och idrottsman har lämnat ringen. Någon kanske undrar vad detta har med hockey att göra och mitt svar är att det har mer med hockey att göra än hockey.

Jag har en kluven inställning till boxning.

Dels vet jag mycket väl att det pris som dessa gladiatorer får betala i form av hjärnskador absolut inte är acceptabelt, lika lite som våld mot huvud inom hockey kan tillåtas.

Dels vet jag och nog alla att boxning är den mest ursprungliga sport och idrott man kan tänka sig: själva originalet. Som innehåller alla dimensioner av sport och idrott och som bättre än något annat symboliserar vad sport och idrott är, igen-kligen: mänsklighetens civiliserade uttryck och ersättning för den kamp för tillvaron som är orsaken till att vi överhuvudtaget finns och, på gott och ont har tagit den plats i naturen som är vår.

Varifrån jag kommer var det naturligt att även om man inte slogs varje dag fick man vara beredd på att försvara sig varje dag om det behövdes och även om de flesta växt upp under mindre frekvent kamp för tillvaron har nog alla varit där och vet inom sig vad det innebär att "gå upp i ringen, en mot en".

Muhammad Ali gjorde det och gjorde det bättre än någon någonsin gjort och han gjorde det dessutom på alla plan inom och utom ringen. Att idrott och politik inte hör ihop är bara skitsnack. Idrott hör ihop med allt annat som är verklighet för oss människor och Muhammad Ali visade det en gång för alla genom att riva av sig de bojor som en förslavad del av mänskligheten fortsatt bar på och få alla att förstå och känna sig stolta som människor, som grupper av människor och som mänsklighet.

På samma sätt som vi alla kommer att sluta går den störste nu för alltid räknats ut efter teknisk knockout men jag är övertygad om att han redan nu, i den större ringen ovan där, dansar som en fjäril och sticker som ett bi.