Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Någon kanske undrar varför det är så viktigt att motarbeta den 69-årige hatbrottslingen som härjat på hockeysidor för Luleå Hockey i åratal, numera på hockeysnackets apsida, här hos oss är han för alltid portad.
Att han saboterar för oss alla andra som gillar för att inte säga älskar hockey är ett skäl.
Men inte det enda. Ännu viktigare är att motarbeta hatbrottslingar var än de dyker upp. Hatbrott är i grunden ett brott mot mänsklighet och mot mänskligheten och dessa brottningar förtjänar på intet sätt en mänsklig behandling utan ska bara tas bort, punkt. Att ha den inställningen innebär inte att man är "en kålsupare" och sköter sig lika illa, tvärtom. Att tyst se på hatbrottsling verksamhet eller än värre att skratta med och stödja densamma är inte oskyldigt.
Vilka hatbrott har den 69-årige på sitt samvete? Ja, det är snarare enklare att svara på vad han INTE har på sitt samvete.
Kvinnor hatar han och spelare eller skribenter som tycker annorlunda än han själv begåvas gärna med något förvanskat kvinnligt namn i syfte att förödmjuka denne, enligt den 69-årige hatbrottslingens uppfattning. Sexuella minoriteter är ett annat "kärt" objekt för brottslingens hat och ingen som sett hans tarvliga inlägg på inlägg på inlägg under fjolårets slutspel tvivlar på den 69-årige hatbrottslingens förakt. Personer med utvecklingsstörningar är andra som "förtjänat" hatbrottslingens nedvärderande uppträdande och under åratal förklarade 69-åringen att de som höll på ett annat hockeylag led av Down´s syndrom och enligt den 69-årige hatbrottslingens vokabulär var "mongos". Folk från andra landsändar och än "värre" andra länder är andra grupper som den 69-årige hatbrottslingen gärna förklarar ovärdiga med föraktfulla beteckningar. Alla dessa människor mot vilka den 69-årige hatbrottslingens attacker riktas förklaras av honom vara "ondingar" och "undermänniskor".
Där någonstans börjar det bli riktigt obehagligt eftersom han väljer termer som alltid varit komplett farliga och omänskliga och endast varit "rumsrena" offentligt i Tyskland för drygt sjuttio år sedan. Att detta inte är någon obekant plats för den 69-årige hatbrottslingen illustreras med all icke önskvärd tydlighet när han - på en hockeysida! - anser det befogat att lägga in bilder på möten bland nasiztledare och än mer tydligt genom att klistra in en bild från ingången till koncentrationslägret Auschwitz framför vilken han satt en glad figur som gör "tummen upp" med båda händerna. Vi talar om en tragedi för mänskligheten, något som väcker olust och obehag för att inte säga djup bedrövelse för många människor.
Men inte för den 69-årige hatbrottslingen. Han förklarar att han är "rolig och underhållande" och att det hela definitivt har med sporten hockey att göra. Lika mycket som när han under en artikel om Luleå Hockey fann det naturligt att skriva "Breivik - där har ni hela Norges man!"
När den 69-årige hatbrottslingen lyckats i sitt syfte - att reta upp folk - klämmer han ibland ur sig en "ursäkt" och i efterhand anser han att hela händelsen är förlåten "eftersom han bad ju om ursäkt".
Är det förlåtet?
Nej.
Ett misstag kan alla göra, även om de flesta aldrig skulle drömma om att "råka" göra de "misstag" som den 69-årige hatbrottslingen gör.
Men hatbrottslingen gör om det, igen och igen och igen. Ingen ursäkt från denne hatbrottsling kan accepteras, hans brottslists är så lång att den på inget sätt kan accepteras.
Obehagligt nog har vi senaste veckan tyvärr vid upprepade tillfällen blivit varse exakt hur obehagliga hatbrott är. En 120 kg anabolpumpad kroppsbyggare, medlem i en rasistisk organisation samt i en Sthlmsbaserad "firma" som för ett antal år sedan rusade på en helt obekant pojke på hemväg, slog ner denne, för att sedan hoppa jämfota på vederbörandes huvud till han avled, har nu upprepat detsamma med en kvinna han förföljt, och detsamma har han gjort upprepade gånger mot andra, ofta obekanta och oprovocerad. I Florida rusade en annan hatbrottsling igår in på en Gaybar, utrustad med ett automatgevär och dödssiffran har redan passerat 50 oskyldiga människor.
Kan tyckas vara en bit från sport, men hatbrott handlar det om, när brottslingar beslutar ta livet av människor för inga andra skäl än deras könstillhörighet eller sexuella riktning. Eller för att de bara råkar befinna sig på fel plats där en hatbrottsling "kommit på" att han måste få mörda lite eftersom han är arg.
Men sporten är inte fri från hatbrottslingar. Nu funderar UEFA på att stänga av både det ryska och engelska fotbollslaget eftersom deras supportrar i dagar skämt ut sig genom våldsamma upplopp under och utanför match. Medan den ryske ministern förklarar att det var bara en "bagatell". Och tydligen har 2/3 av de engelska supportrarna inte ens biljett till matcherna men har ändå åkt till Marseille för att "ha kul". De behöver inte ens se sparkboll, det räcker att det ska vara match för att de ska ha skäl för sitt egentliga intresse. Att hata.
Hatbrott finns i alla former från mord på en människa, på hundratals människor, på miljoner människor ned till uppvigling och hatbrottsliga uttalanden, gärna i anonymitet på nätet, t o m på hockeysidor.
Men var än hatbrottslingarna dyker upp är de din och min och mänsklighetens fiende.