Den lille apsidekicken dillar om "Skellefteå AIK:s Hardy Åström" vilket Daddeh rättar.
Som alla vet kommer Hardy från Svartstan i Luleå och utvecklades av IFK Luleå innan han 23 år gammal drog till Apschtaan där han blev i tre säsonger innan han åkte över för att spela i NHL; det hade ingen svensk vakt gjort tidigare.
Inte konstigt alls att Hardy lirade för Apan då; han var för bra för att lira på lägre nivå och Apan var bästa laget i Norra Sverige, ett lag vi i Norrbotten förstås höll på i högsta ligorna.
Apan var lite på dekis då, men med Hardy vid spaden lyckades man överraskande kvala in till den första säsongen av Elitserien, och hade därefter under sjuttiotalet framgångar i Elitserien, och det var Luleå-produkten Hardy som vanligen säkrade målet för Apan.
När Hardy kom tillbaka från åren på andra sidan Atlanten tog han spaden för tre andra svenska klubbar än Apan och i samband med det föll Apan ihop, blev ett bottenlag i Elitserien och började falla ur för att så småningom försvinna helt. Medan Luleå Hockey tog sig upp och blev norra Sverige bästa lag, i kamp med Burkölen. Luleå hade förstås en egen produkt vid spaden - legenden Mats Blomman Blomqvist, från Skurholmen i Luleå, en stadsdel som ligger i närheten av Hardys Svartöstan med endast Lövskatan däremellan. Lövskatan där generationer av Savages växt upp:-)
Nåja. Hur försvarar sidekicken sig, sedan Daddeh rättat honom?
Genom att påstå att det är "Savage åsikt att det var ingen riktig hockey före 80-t."
Vilket förstås är en infam lögn, vilket inte förvånar eftersom aptrollet väsentligen levererar lögner.
Det jag har sagt är dels att innan Elitserien bildades 1975 är statistik för hockeyinsatser under åren diskutabla. Större delen av förra seklet var det bara lag från Stockholm som fick delta i "högsta hockeyserien i Sverige"; därefter började man sent släppa in lag från andra landsändar men långsamt och hade t o m innan Elitserien bildades två olika Division 1-serier, varav de som placerades högst fick delta i "slutspelet om SM" vilket ibland bestod av en pytteserie, ibland av några få matcher. Den tiden är historiskt intressant och underhållande. Men först genom bildandet av det nya och nationellt rättvisande seriesystemet och Elitserien fick vi en riktig ordning och fr o m då har vi satsestetik som är hockeymässigt rättvisande.
Det är det ena. Vidare har jag förstås påpekat att hockeyn utvecklats enormt. Förr var det mest tuta och köra och matcherna slutat gärna 6-6 eftersom försvarsspelet var helt undermåligt. Därefter har hockeyn och spelarna professionaliserats och blivit mycket bättre tränade väsentligen år för år.
Hockeyn har också utvecklats genom att den ensidiga satsningen på offensiv kombinerats med en betydligt bättre defensiv och senaste steget togs när Rönkenhockeyn slog igenom; ett sätt att spela som alla lag som lyckas i Sverige numera lirar efter.
Och så har målvaktsspelet utvecklats synnerligen betydande med tötre skydd och butterflyspel eller motsvarande, där vakterna inte längre bara agerar för att "ta pucken" utan dessutom blivit skickliga att ställa sig rätt och bäst för att inte erbjuda några luckor alls, inte ens när de inte ser pucken och därför inte kan ta den: då finns vakten ändå där som en vägg. Vakterna var tidigare vanligen små och snabba men har nu vanligen blivit stora och mer orörliga. Denna moderna vakthockey har därför lett till att små vakter oftast ersatts av stora; när vakterna går ned i butterfly blir det helt enkelt större luckor högt upp i målet om vakten är liten.
Slutligen har den lokalt förankrade spelartruppen i stort sett eliminerats genom att de rikaste klubbarna i sydbotten började köpa ned de starkaste spelarna uppifrån norr och samtidigt har NHL utökats med massor av nya lag och större trupper, som till stor del fylls av svenskar sedan Börje Salming visade vägen, och dessutom tar NHL-klubbarna dessutom över så många svenskar att 1/3-1/4 får lira i AHL i stället. Plus då att Schweiz och KHL också snor många av svenska stjärnor.
Det är klart att allt detta inneburit enorma förändringar på den svenska elithockey vi känner.
Att det sitter tvenne maligna aptroll och ylar "köpeklubb" är bara ett uppträdande som hade bäring för mycket länge sedan, men Apan har ju varit borta från topphockey så länge att de där gubbarna inte hängt med.
Sanningen är den att hockeyn utvecklats såpass att tidigare årgångar vanligen skulle ha utklassats av senare årgångar, en utveckling som skett hela tiden. Men senaste tio åren har det gått bakåt och det beror framför allt på att rovdriften på svenska stjärnspelare eskalerat enormt - numera spelar långt mycket mer av våra bästa svenska spelare i NHL, i AHL, i KHL, i NLA o s v. En följd av detta är att numera tror jag inte alls det är säkert att senare årgångar slår tidigare. Aplaget på senare år som vunnit serien många gånger skulle varit tämligen chanslösa mot de bästa svenska lagen för 10-15 år sedan exempelvis. Det lag som vann den tuffaste SM-finalen någonsin för c:a tjugo år sedan skulle säkert ha spöat nutida Apa dessutom.
Alla vi som begriper hockey begriper det. Det är förklarligt att många apsupportrar inte förstår, eftersom de varit försvunna så länge. De har ingen aning om vilken hockey som fanns i Elitserien c:a 1990-2005 eftersom de själva befann sig i träsket då. Och när man sedan ser ett sådant skämt som Vennermalm hävda att en vinnande Apa är "bäst någonsin" - ja, då går skam på torra land och det visar bara hur extremt okunnig nämnde Vennerstig är. Men maligna apsupportrar köper det säkert, de rensar ju bort alla riktiga sanningar för att fylla på med Apsanningar.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
· 
Som alla vet kommer Hardy från Svartstan i Luleå och utvecklades av IFK Luleå innan han 23 år gammal drog till Apschtaan där han blev i tre säsonger innan han åkte över för att spela i NHL; det hade ingen svensk vakt gjort tidigare.
Inte konstigt alls att Hardy lirade för Apan då; han var för bra för att lira på lägre nivå och Apan var bästa laget i Norra Sverige, ett lag vi i Norrbotten förstås höll på i högsta ligorna.
Apan var lite på dekis då, men med Hardy vid spaden lyckades man överraskande kvala in till den första säsongen av Elitserien, och hade därefter under sjuttiotalet framgångar i Elitserien, och det var Luleå-produkten Hardy som vanligen säkrade målet för Apan.
När Hardy kom tillbaka från åren på andra sidan Atlanten tog han spaden för tre andra svenska klubbar än Apan och i samband med det föll Apan ihop, blev ett bottenlag i Elitserien och började falla ur för att så småningom försvinna helt. Medan Luleå Hockey tog sig upp och blev norra Sverige bästa lag, i kamp med Burkölen. Luleå hade förstås en egen produkt vid spaden - legenden Mats Blomman Blomqvist, från Skurholmen i Luleå, en stadsdel som ligger i närheten av Hardys Svartöstan med endast Lövskatan däremellan. Lövskatan där generationer av Savages växt upp:-)
Nåja. Hur försvarar sidekicken sig, sedan Daddeh rättat honom?
Genom att påstå att det är "Savage åsikt att det var ingen riktig hockey före 80-t."
Vilket förstås är en infam lögn, vilket inte förvånar eftersom aptrollet väsentligen levererar lögner.
Det jag har sagt är dels att innan Elitserien bildades 1975 är statistik för hockeyinsatser under åren diskutabla. Större delen av förra seklet var det bara lag från Stockholm som fick delta i "högsta hockeyserien i Sverige"; därefter började man sent släppa in lag från andra landsändar men långsamt och hade t o m innan Elitserien bildades två olika Division 1-serier, varav de som placerades högst fick delta i "slutspelet om SM" vilket ibland bestod av en pytteserie, ibland av några få matcher. Den tiden är historiskt intressant och underhållande. Men först genom bildandet av det nya och nationellt rättvisande seriesystemet och Elitserien fick vi en riktig ordning och fr o m då har vi satsestetik som är hockeymässigt rättvisande.
Det är det ena. Vidare har jag förstås påpekat att hockeyn utvecklats enormt. Förr var det mest tuta och köra och matcherna slutat gärna 6-6 eftersom försvarsspelet var helt undermåligt. Därefter har hockeyn och spelarna professionaliserats och blivit mycket bättre tränade väsentligen år för år.
Hockeyn har också utvecklats genom att den ensidiga satsningen på offensiv kombinerats med en betydligt bättre defensiv och senaste steget togs när Rönkenhockeyn slog igenom; ett sätt att spela som alla lag som lyckas i Sverige numera lirar efter.
Och så har målvaktsspelet utvecklats synnerligen betydande med tötre skydd och butterflyspel eller motsvarande, där vakterna inte längre bara agerar för att "ta pucken" utan dessutom blivit skickliga att ställa sig rätt och bäst för att inte erbjuda några luckor alls, inte ens när de inte ser pucken och därför inte kan ta den: då finns vakten ändå där som en vägg. Vakterna var tidigare vanligen små och snabba men har nu vanligen blivit stora och mer orörliga. Denna moderna vakthockey har därför lett till att små vakter oftast ersatts av stora; när vakterna går ned i butterfly blir det helt enkelt större luckor högt upp i målet om vakten är liten.
Slutligen har den lokalt förankrade spelartruppen i stort sett eliminerats genom att de rikaste klubbarna i sydbotten började köpa ned de starkaste spelarna uppifrån norr och samtidigt har NHL utökats med massor av nya lag och större trupper, som till stor del fylls av svenskar sedan Börje Salming visade vägen, och dessutom tar NHL-klubbarna dessutom över så många svenskar att 1/3-1/4 får lira i AHL i stället. Plus då att Schweiz och KHL också snor många av svenska stjärnor.
Det är klart att allt detta inneburit enorma förändringar på den svenska elithockey vi känner.
Att det sitter tvenne maligna aptroll och ylar "köpeklubb" är bara ett uppträdande som hade bäring för mycket länge sedan, men Apan har ju varit borta från topphockey så länge att de där gubbarna inte hängt med.
Sanningen är den att hockeyn utvecklats såpass att tidigare årgångar vanligen skulle ha utklassats av senare årgångar, en utveckling som skett hela tiden. Men senaste tio åren har det gått bakåt och det beror framför allt på att rovdriften på svenska stjärnspelare eskalerat enormt - numera spelar långt mycket mer av våra bästa svenska spelare i NHL, i AHL, i KHL, i NLA o s v. En följd av detta är att numera tror jag inte alls det är säkert att senare årgångar slår tidigare. Aplaget på senare år som vunnit serien många gånger skulle varit tämligen chanslösa mot de bästa svenska lagen för 10-15 år sedan exempelvis. Det lag som vann den tuffaste SM-finalen någonsin för c:a tjugo år sedan skulle säkert ha spöat nutida Apa dessutom.
Alla vi som begriper hockey begriper det. Det är förklarligt att många apsupportrar inte förstår, eftersom de varit försvunna så länge. De har ingen aning om vilken hockey som fanns i Elitserien c:a 1990-2005 eftersom de själva befann sig i träsket då. Och när man sedan ser ett sådant skämt som Vennermalm hävda att en vinnande Apa är "bäst någonsin" - ja, då går skam på torra land och det visar bara hur extremt okunnig nämnde Vennerstig är. Men maligna apsupportrar köper det säkert, de rensar ju bort alla riktiga sanningar för att fylla på med Apsanningar.