Luleå HF

Nu är det visserligen högsommar men nedräkningen har börjat - bara 30 dagar återstår till dess det är dags för årets höjdpunkt: Apans fiskda....jag menar Apans Första "isträning".

I detta sammanhang måste vi hylla Apans gedigna satsning på damhockey! Det handlar inte bara om att genomföra en "Ladies' Day" i sportbaren med försäljning av paraplyrinkar i stället för öl, och nu med nyheten att de gredelina drinkarna blivit moderniserade till årets Apfärg "machorosa".

Nu meddelas glädjande nog att också A-laget - i en seriös värdegrunnnnndsbaserad satsning i solidaritet med damhockeyn i Apschtaan - kommer att modifiera den svartgula färgen något och lira i paraplydrinkmatchande kulörer.

Konceptet har tagits fram i samarbete med Apans lagkapten som slickar sig om munnen med tanke på vad som väntar!

Enligt Apdoktrinen bygger klubbens framgångar på senare år på det faktum att de på något vis "kommit på" hur den bästigaste hockeyn ska spelas och den trimmar de in i alla spelare från B-junisar och uppåt. Därför har man kunnat slussa in så många junisar som omedelbart går in och fungerar i A-laget, innan de åker över Atlanten för att bli NHL-stjärnor.

På något vis har Apan "kommit på" vad som är den bästigaste hockeyn och därför menar de att de är historiskt bästisgast i landet.

Det är den Apsanning de sprider och lättrogna s k experter av självutnämnd typ köper det gärna; det är ju enklast så.

Men jag tvivlar.

Till att börja med är ju förklaringen till att Apan kunnat lyfta fram många duktiga unga spelare till stor del baserad på att de dammsugit norra Norrland och i lönndom stulit 14-åringar från andra klubbar; en verksamhet som börjat sina och som snart inte levererar fler.

Men det räcker inte.

Det finns en annan sida av myntet och för att förstå den sidan måste man svara på frågan: "Varför misslyckas i stort sett varje Apspelare som går till andra klubbar?"

För så är det. Stora stjärnan Lindström klappar ju ihop fullständigt i varje NHL- och KHL-klubb han försökt i. Fläskberget Hollywood fick sämst antal pinnar av samtliga SKAs forwards. T o m duktige Oscar Möller pallade bara med att producera hälften så många finnar som Linus Omark i KHL under två säsonger. Storstjärnan Lehtonen...ja, ni vet.

Johan Alm kom ingen vart, nu tillbaka hos Apan. Petter Emanuelsson återvände också, men valde bort Apan som mobbat hans lillebror och kom HEM till Norrbotten och Luleå. David Rundblad ser ut att bli utköpt för att Chicago ska bli av med honom. Tim Erixon misslyckas hela tiden och det går förstås åt helvete för honom i år, igen.

Nu har man ju ute i världen förstått att Apor generellt misslyckas att uppfylla de förväntningar de kan ha fått hos agenter, och de blir alltmer sällan och sämre draftade; sådana som marcussålletsvensson, sebastianaho och burström som förklarar att "nu är vi inställda på att gå till NHL" tackar NHL nej till.

Varför?

Därför att de spelar robothockey.

De drillas i ren drillo-analogi att spela en enda hockey och när de kommer till lag och ligor där hockeyn ser annorlunda ut fungerar det inte. De kan helt enkelt inte anpassa sig till annan hockey, de är så hårt drillade i ett enda sätt att spela att om de måste spela på annat sätt så fixar de det inte. De är inte tillräckligt erfarna eller brett utvecklade för att hantera andra situationer och dessutom kan de inte tänka själva eftersom de så slaviskt tvingats in i sektens enda godkända hockey.

Robothockeyn.

Frölunda har läst sönder Apan, Läjkers likaså och skulle vunnit mot Apan för andra året i rad om Apan inte hur fusket som helst tillåtits överfalla Läjkers duglige vakt för att få en f d och oduglig Apvakt att måla på. Läckers hade dessutom tämligen säkert ha spöat Apan även för två år sedan, om de mötts, men Apan har haft orimlig fördel i slutspelen att ofta slippa sina farligaste motståndare, pga att robothockeyn levererat seriesegrar. Jag är dessutom tämligen övertygad om att även Luleå skulle ha spöat Apan i våras, om vi mötts.

Vad är då robothockey, i aptappning?

Pojkhockey. Den hockey små pojkar spelar: när laget fått pucken sticker alla mot motståndarens mål! Tuta- och körhockey. Alla kör framåt bara.

Vän av ordning skulle ju påpeka att den typen av hockey har ju Apan alltid spelat. Jo, förvisso, men under tre år hade de en ledare med överblick som insåg att laget måste skaffa ett försvarsspel också, och köpte in Rönkens assistent som fick berätta om Rönkens idéer varpå Apans antal insläppta mål började sjunka för första gången någonsin. Det tog dem till två Glud, men nu börjar det rinna av; försvaret blir sämre och sämre. Vakter som inte vaktar, backar som faller när någon tittar på dem. Så robothockeyns glada tider är strax över.

Tuta och kör framåt som sagt: alla bara mot motståndarnas mål som sagt, och när de kommer så många så plötsligt har många lag tidigare haft svårt att stoppa alla möjligheter, eller hinna punktå varje apa. Puckförande apa lyckas då ofta ta sig ned djupt, och spelar då bara en puck bakåt till slottet i blindo, väl vetande att där kommer det nog 2-3 apor och någon kan väl klappa in pucken. Ungefär så bara: den totala sanningen bakom robothockey; så fort vi får pucken sticker vi.

Under en längre tid kombinerade man denna med att hinna få upp fläskberget framför motståndarmål för att trippa omkull, dra omkull och allmänt fläska sig på motståndarbackar och vakter. Med följd att de övriga robotaporna fick fritt fram att klappa in pucken, eller att den fastnade upp framför målet och robotapor kunde kasta sig fram och peta in puck vid sidan av den gröt som bestod av en vakt och två backar liggande på is med >100 kg fläskberget på sig.

Det där är ju tämligen sönderläst nu och den vanliga visan är att Apanfallen rinner ut i sanden; de får aldrig några vidare målchanser. Men fortfarande har det varit tillräckligt för att den trålhockeyn ska ge så pass med pinnar under serien att Apan segrar; i slutspelet när alla lag utom robotaporna lyfter sig räcker det inte till.

Det är den robothockeyn som aporna drillats i, mycket påminnande om drillos långa bollar på Bengt, och det är en hockey de kan spela. Men i andra lag och i andra ligor spelar man på annat vis och ex-apor fixar det inte. Synd, för flera är helt klart duktiga talanger men deras ensidiga hockeykunskap, likt en sovjetrysk sjuårsplan, duger inte.