Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Joakim Lindström, däremot, är en äkta och genuin Approdukt, hävdar hatbrottslingen.
Är det så?
Lille Joakim är förvisso född i Skellefteå så nog låter det som att hatbrottslingen har rätt. För en gångs skull.
Men låt oss kontrollera fakta.
Våren 1999 går 15-årige Lindström i nionde klass. Han funderar över framtiden. Ska han bli läkare, sjukvårdsbiträde, journalist, sophämtare, kärnfysiker, bokförare, förskolelärare? Hockey är ju rätt kul, tänker han, och efter att ha lekt på gatan med kompisar sedan han föddes inser han att han har en rätt fin talang för sporten, kanske. Men i division 1-klubben Apan, som nyss var bara timmar från konkurs, inser han att det inte finns ledning och stöd för att utvecklas. Ska han försöka, måste han söka sig till bättre möjligheter, till klubbar med riktiga tränare som kan hjälpa honom att utvecklas till den hockeyspelare han hoppas att bli.
Luleå eller MooDoo, funderar unge Joakim, för att inte behöva flytta så långt hemifrån. Och när han måste bestämma sig råkar MooDoo vara ett starkare lag än Luleå. - Jag tar MooDoo, tänker unge Joakim, och söker in på Öviks hockeygymnasium.
Ett bra val, visar det sig. Jocke blir kvar i övik och MooDoo under i princip SJU ÅR! Han utvecklas utomordentligt fint och efter fyra år hos MooDoo draftas han i andra rundan till NHL-laget Columbus! Succé!
Våren 2005 tar 22-årige Joakim chansen och flyttar över Atlanten. Första åren blir det mycket mer AHL än NHL men så småningom släpper man till honom och säsongen 2007-2008 får han 25 NHL-matcher för Columbus, men det blir bara 7 poäng. Nästa år säljer man honom till Phoenix och han får lira hela 44 matcher och levererar 20 poäng. Ganska hyggligt. Men Jocke väljer att gå till blaha-laget Novovgorod i KHL och får på 55 matcher 30 poäng.
Stanna där. Hyggligt, eller hur? Inte någon stjärna, men ganska bra ändå.
Då inträffar Lasse J, den där mannen med ett skallomfång som ger intrycket av mikrocefaler: kom till Apan så ska vi töära dig till stjärna! Grejen är den att Jocke är viksbo. Hela tiden utomlands har han haft hus i Övik och återvänt HEM dit under sommaruppehållen i NHL/AHL/KHL. Hela hans vikta del av livet efter 15 års ålder har han ju bott i Övik - vänner, bekanta och allt finns där. Han har i stort sett glömt att han som barn bodde i Schtaaan.
Men nu åker han - 27 år gammal - till Schtaan och lirar för Apan. Det blir en säsong bara men det går ganska bra i Apans då starka lag, 2010-2011. Jocke levererar >1 poäng per match. Och då sticker han igen. Denna gång till Colorado. Det blir bara 16 matcher, 5 poäng och -9 i plusminus.
Apinsatsen verkar inte betyda något utanför Apan. Jocke ger upp, återvänder till Apan och kör drygt två år igen. Hemma i SHL går det bra för honom. Och återigen drar han över Atlanten.
Men, nej. Det går inte. St Louis försöker men blir tvungna sparka honom till Toronto och det blir samma visa där. Han - som ska vara offensivt produktiv - levererar sämre än en defensiv back. Av någon konstig anledning får han chansen i SKA i KHL men det blir inte så övertygande där och när slutspelet börjar placeras han mest på läktaren - levererar på 13 matcher ynkliga 2 pinnar.
Så. Nu kommer han till Apan igen.
Och då är vi åter vid frågan. Är Jocke Lindström en ren approdukt, är han en spelare från s k "egna led"?
Nej, naturligtvis inte.
Jocke är, om något, ett exempel på att hos Apan kan ingen utvecklas. MooDooismen tog honom till hög nivå, även om han inte blev en strålande stjärna.
Men hatbrottslingen - som anser att alla som är något har en apanknytning, även om det kan räcka med att man såg en apmatch som småtting eller, enligt vinfyllot, att ens mamma säkert bott på hotell under konferens i Apschtaan (och då vet man ju vad som händer), hävdar förstås att en MooDoo-produkt som Joakim Lindström är en Approdukt.
Det säger mer om hatbrottslingen än om Jocke.