Luleå HF

För närvarande lever man ett omkastat liv där sömn pågår några timmar då och då mellan arbete och OS. Bara att anpassa sig.

Tidigare idag vaknade jag och följde damernas linjelopp cykel alla knappt 15 milen och Gudars skymning vilken spännande underhållning. Med usla kommentatorer - som bara rapporterade ordningsställning varje kilometer; sådant man faktiskt varit med om - hade det varit värdelöst. Men Susanne Ljungskog som bisittare var perfekt och kunde väldigt tydligt förklara exakt vad som hände hela tiden och gjorde allt bara så mycket mer spännande.

Mycket obehagligt att live se hur den ledande holländskan vurpade när cykelhjulet tappade kontakten med vägbanan nedför i bortåt 50-70 km fart och hon till synes faller mot en hård korridorkant.

Och så Silver-Emma, denna härliga tjej, som mycket väl kunde fått Gludet men råkade ligga framför den andra holländskan när hon drog upp spurten. Men vilken otrolig kamp sista 2-3-5 km när de tre tjejerna hämtade in de 20-30 sek som amerikanskan ledde med, för att blåsa förbi henne med bara 100-200 m kvar av nästan 15 mil...

Vilken härlig upplevelse!

Och i natt klockan 3 lutar det mot att det blir Glud.

Uppladdning inför norra Sveriges första isträning, helt utan banjospel och fiskdamm; om 16 timmar i Delfinen.

Genom OS-tittande, just nu sparkboll.

Damlaget har jag väl gett upp på. Vinst i första matchen efter sisådärspel och fullständigt utklassade när de fick möta vad jag tror är det bästa damsparkbollslag som funnits: Brasilien 2016.

Men herrarna överraskade i första matchen mot Colombia, trots att de saknar så många tänkbara spelare, och nu spelar de mot Nigeria.

Och är utklassade, men ligger bara under med 0-1 vilket får karakteriseras som flyt.

Sverige mot Nigeria, spelare för spelare, visar svenskar som är långsamma, tveksamma, spelar gåsparkboll, lägger passen fel och verkar helt slut redan när matchen börjar. Medan Nigeria är mycket snabbare, starkare, villigare och mer påhittiga; dessutom tekniskt skickligare och får passen dit de vill.

Lagspelet för Sverige är knackigt, speciellt i försvaret där man inte tycks veta vad man ska göra och eftersom gubbarna försöker gå i samma lägen och speciellt mittbackarna inte är samspelta att en tar en uppgift och en annan en annan, samtidigt som ytterbackarna nästan 100% blir bortlurade av nigerianska yttrar....

Nigeria framstår som 11 halv-Zlatan medan 10 av svenskarna framstår som säkerhetsrisker. Den ende svensken som fungerar är målvakten Linde, men han är å andra sidan fantastiskt bra och undrar om vi inte här har en kommande förstavakt för Sveriges sparkbollslandslag, en vakt som det inte skulle förvåna mig om han blir bättre än alla vi förut haft.

Tänk Lars-Tommys eller för den delen Tommy Svenssons fyrbackslinje. Jag är övertygad om att de skulle äga ned Nigerias anfallare, men här är det tvärtom: Nigerias anfallare äger totalt ned våra backar.

Det som imponerar med Nigeria är att de har så mycket energi och det verkar som att de har minst dubbel fart jämfört med tröga svenskar. Nigeria har ju ofta varit fysiskt starka och snabba, men orena och otekniska. Det Nigeria man ser idag är dock betydligt renare och skickligare, men fortfarande lite outbildat, outvecklat, men de misstag de gör reder de snabbt upp eftersom de springer så mycket och så snabbt, medan svenskarna är oerhört långsamma att utbytta de möjligheter de har att komma till anfall och för övrigt går nästan alla svenska pass i anfall fel, t o m rejält fel, om de inte spelar bakåt på säkerhet vilket inte leder till något alls.

Varje nigerian som har boll synes kunna göra bort valfri närmaste svensk, medan motsvarande varje svensk som har boll aldrig kan fixa en motståndare, däremot bli pressad att göra något fel eller åtminstone dåligt.

Jaha, andra halvlek nu. Slutar det 0-4 tro? Sannolikt, om inte vår duktige målvakt Linde fortsätter övertyga som han gjort hela tiden.