Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Jag börjar titta på sparkbollen Sverige-Japan från OS och redan efter två minuter svär jag ve och förbannelse! Japan är försiktiga från start och Sverige äger boll. Då har en svensk mittfältare långt in på japanska planhalvan möjlighet att spela en fri svensk ute på högerkanten. I stället väljer han att vända om och spela bakåt. Följt av att den svensk som fått boll sparkar den bak till vår vakt. Som spelar ut till en svensk...som spelar bak till vakten. Och så får Tibbling bollen på mittfältet och spelar en genomskärare till en plats som är perfekt, om det inte vore för det lilla faktum att närmaste svensk är 30 meter därifrån.
Fy satan, som sagt! Här sitter vi uppe för att se OS-sparkboll och omedelbart signaleras att "vi vill inget" följt av att Tibbling - som match efter match varit totalt jävla värdelös men varit en spindel i det svenska sparkbollsnätet - visar sig lika värdelös som vanligt.
Nog inser jag att det är en svår uppgift för det svenska laget men att omedelbums visa att man tänker sikta på att vara värdelösa utan lust att spela - inför 0,0001% beläggning på läktarna men inför världens TV-kameror - känns riktigt trist.
Några minuter ytterligare har gått endan jag skrivit ovanstående och det har handlat om anfall på anfall av japaner, japaner, japaner...