| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
I Aftontrasan förklarar Säcken att "– Boork har en förmåga att ta bort ledande spelare som tycker och tänker, det har jag själv varit med om, säger Särkijärvi."
Intressant nog rapporterar Trasan ett antal fall för att illustrera det:
Boorks offer
Reino Sundberg, Djurgården 1981
Målvakten tillhörde VM-truppen den våren och åkte över till Nordamerika för att försöka spela till sig ett NHL-kontrakt. Beskedet från Boork var att han inte var aktuell som målvakt om han kom tillbaka. Något Sundberg gjorde och Boork stod fast vid sitt beslut och det blev ingen återkomst till Djurgården för stjärnmålvakten.
Claes-Göran ”Myggan” Wallin, Djurgården 1981
Djurgården tränade försäsongsträning på Kärrtorp i södra Stockholm, lagkaptenen Claes-Göran ”Myggan” Wallin höll till i Grisslehamn under somrarna och GIH-utbildad som han var tyckte han han kunde sköta sommarträningen själv. Det tyckte inte Boork och redan inför säsongen började tvingades Wallin bort från Djurgården. Det blev i stället division 1-spel med Hammarby.
Hans Särkijärvi, från Djurgården 1983
Särkijärvi var en av lagets ledande forwards och bara 26 år, ändå fick han besked om att han inte var önskvärd. Utåt sett var det ett beslut taget på sportsliga grunder. Särkijärvi hamnade i Södertälje där han 1985 var med och vann SM-guld efter finalseger mot just Djurgården. Samma vår blev han först petad och sedan tagen tillbaka till VM-truppen. Vem som var förbundskapten? Leif Boork.
Pelle Lindbergh Canada Cup 1984
Vår stora målvaktstjärna på den här tiden och alla såg honom som den givne förstemålvakten i superturneringen Canada Cup. Men Leif Boork var ny som förbundskapten och han vägrade garantera Lindbergh någon speltid. Boork valde i stället att satsa på Pekka Lindmark och Göte Wälitalo. I den andra finalen mot Kanada petade han dessutom Pekka Lindmark, som fick komma in efter 1–5 efter den första perioden.
Mats-Åke Lundström, Frölunda 1992
Mats-Åke Lundström var en av lagets forwardsstjärnor och gjorde bland annat 26 poäng på 38 matcher säsongen 1991/92. Men efter säsongen fick den då 26-årige forwarden beskedet att han var för gammal och inte värd att satsa på. Samstämmiga uppgifter menar att det i stället handlade om att han var för frispråkig. Lundström blev ettårsfall och tvingades till ett sabbatsår innan han hamnade i Modo och spelade SM-final. Året efter la han av med ishockey, då just Leif Boork kom som ny tränare till Modo.
Espen Knutsen, norska landslaget 1998
Norges stora fixstjärna hamnade snabbt på kollisionskurs med Boork sedan Boork tagit över som förbundskapten. Boork började med att stänga av tolv spelare från en landslagsamling, något Knutsen inte alls gillade. Det slutade med att Knutsen, och en rad andra norska spelare, helt sonika vägrade att spela under Boork. Något som i sin tur ledde till att Norge kom till hemma-VM 1999 med ett B-betonat landslag.
Vesa Viitakoski, Brynäs 2005
2005 tog Leif Boork över Brynäs. Det blev en minst sagt turbulent höst. Redan i slutet av oktober fick finske landslagsforwarden Vesa Viitakoski sparken. Enligt Boork för att han stod i vägen för unga lovande spelare.
Mikael Wahlberg, Brynäs 2005
En månad senare var det dags igen. Mikael Wahlberg kunde inte komma till en träning på grund av sjukdom i familjen. Han beordrades då att träna med juniorlaget vilket han vägrade. Sedan gick inte sprickan att reparera och några dagar senare kom beskedet att Wahlberg fått sparken, trots nästan tre år kvar på kontraktet. Det blev också det sista han gjorde inom elithockeyn.
Tommi Miettinen, Brynäs 2005
Samma dag som Wahlberg fick gå fick även en annan stjärncenter samma besked. Tommi Miettinen tvingades också lämna klubben med omedelbar verkan. ”Han ser sig själv som en stjärna som alla ska anpassa sig efter. Han anser också att han är för bra för att spela i fjärdekedjan”, sa Boork.
”Jag tycker synd om Boork, replikerade Miettinen.
Tina Enström, Damkronorna 2014
Riksseriens poängdrottning nobbade OS efter en schism med dåvarande förbundskapten Niclas Högberg. När Boork, som var assistent åt Högberg under OS, tog över meddelade han att Enström inte var aktuell för landslagsspel. Han var också kritisk till hennes fysiska status.
Emma Eliasson, Damkronorna 2016
Riksseriens bästa back, årets ishockeyspelare och under många år en klippa i landslaget. Men Emma Eliasson finns inte längre med i Damkronorna. Leif Boork valde att inte ta ut henne i truppen till Kanada-turneringen och just nu är landslagsdörren stängd för Eliasson. En anledning ska vara att Eliasson var en av de spelare som skrev ett brev med kravet om Boorks avgång.
Jenni Asserholt, Damkronorna 2016
Lagkaptenen valde att inte komma hem till två av de läger som genomfördes under sommaren. Något som inte uppskattades av Boork som svarade med att Asserholt inte är aktuell för landslaget framöver. Även Asserholt ska ha varit drivande i det brev som skickades till förbundet med kravet om Boorks avgång.
Det är alltså klarlagt att den nuvarande härvan inte alls beror på någon enskild spelare utan bara är ett nytt kapitel av Boork-gate. När han får makt över en trupp identifierar han snabbt de bästa spelarna och håller de inte käft och lyder blint sparkas de. Handlar det om att Boorken "hämnas" för att han själv inte lyckades bli hockeyspelare?
Det framgår med all önskvärd tydlighet att Boorkens ledarstil präglas av sådana allvarliga fel att de endast kan lösas genom långvarig psykoterapi.