Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Förlust med 2-5 mot Ber-fucking-lin. Vi förlorade samtliga 4 gruppmatcher och är tydligt och rättvist utslagna från Europamästerskapet.
Skulle man sammanfatta Luleås "nya" spelidé handlar det om att bli betydligt mer offensiva (vilket inte fungerar ännu) samt mindre fokuserande på defensiven (just nu bedrövligt).
Vad göra nu?
Fortsätta samma stil med förhoppning att det till slut sitter?
Tänka om som förra säsongen, köra enklare och mer försiktig hockey?
Det ger sig.
Just nu har man känslan att speciellt det usla försvarsspelet betyder att vi kommer att torska varje SHL-match. Hur länge står vi ut med det, och litar på att det ordnar sig?
En del av oss kanske minns att under speciellt Taavola-perioden hade Luleå för vana att börja varje säsong med en massa torskar och låg vanligen sist eller på kvalplats länge, länge. Ofta också avhängda med massor av poäng. Men Taavola bara körde på utan att ändra på något.
Och i slutet av serien hade vi ändå lyckats krångla oss över till slutspelsplats - även om det var plats 8 och även om vi nådde över strecket först i slutomgång.
Vi tog i princip alltid mer pinnar på våren än på hösten och vi var alltid det lag vars slagstyrka ökade mest till slutspelet och fixade regelbundet semifinalplatser.
På den tiden sket man i att det såg uselt ut inledningsvis eftersom man visste att det fixar sig.
Då slapp lagen också de våldsamma drev efter "sparka tränaren" som drar igång efter 10-15 matcher nyförtiden.
Så, hur gör vi?
Står ut och hoppas nå slutspelet och vara på topp då?
Eller gnäller ihjäl oss redan nu?
Jag skulle kunna stå ut om man får tro på att det ordnar sig. Men jag lovar inte att gnälla under tiden.
Fast jag saknar den fantastiska defensiv vi hade för några år sedan. I mina ögon: Det låg ett skimmer över Rönkens dagar.
Bye, bye, Europamästerskapet 2016.
Jag ser gärna att Kärpät tar titeln.