Luleå HF

En intressant och kunnig fråga du lyfter. I samma härad som apans hatbrottslingar men på ett seriöst sätt.

Ser man till Luleå Hockeys hockey första decenniet i Elitserien spade vi en "Aphockey" som var minst lika offensiv som Apans på senare tid. Full fart framåt och ett antal mäktiga målskyttar med LG Pettersson, Hurtig, Tore Öqvist och Mika Nieminen som främsta företrädare. Luleå var känt som virvelvinden från norr och när vi attackerade gick det undan med snabba skrinnare och säkra målskyttar.

Att tala om Luleå som ett historiskt gnetarlag är både okunnigt och skamligt. Vi satsade offensivt och öste in mål, ytan att bry oss nämnvärt över försvaret - ett år kom vi faktiskt trea i Elitserien trots fler insläppta än gjorda mål.

När det gäller den lokala förankringen var den länge mäktig. 2014 påstod hatbrottslingen att det årets SM-vinnare Apan hade långt mycket fler spelare ur egna led än Luleå vid vårt SM-glud varpå jag la ut vår trupp och det blev med fakta bevisat att en överväldigande majoritet var hockeyspelare från Luleå, kompletterat med i första hand spelare från vårt närområde Boden-Piteå ( vilka avståndsmässigt ligger så nära att vore det nere i Apschtaan skulle de kommit från Skellefteå kommun. Plus ett litet antal från övriga Sverige, Tjeckoslovakien och Finland. Men truppen dominerades av spelare från Luleå!

Här hade apbrottslingen chansen att erkänna att han hade fel och sedan hade det inte varit med om det, men skitstöveln valde att dränka snacket i töntigt skitsnack av typen "och busschauffören Kurt-Helge Bludderblatt kom också från Luleå och var avgörande för SM-vinsten och annat dravel.

Grejen är den att på den tiden fick lagen behålla de flesta spelarna. LG, Hurtig, Strömvall m fl hade naturligtvis varit självskrivna NHL-spelare om det varit nu, med den explositionsartade drain som skett till NHK/AHL. Men då var det inte så och inte heller kunde andra svenska lag stjäla våra spelare. Tore gick ju tillbaka till Burkölen av sociala skäl och Edström och Ågi testade söderut några år, och dessutom testade några att få pengar i Österrike etc ibland. Men väsentligen blev spelarna kvar. Vilket också gällde andra svenska klubbar, med följd att de inte behövde stjäla spelare från Luleå, som vi fick ersätta på något vis, gärna med importer.

Sedan kom andra tider. Strax efter SM-gludet insåg vi att Luleå Hockey gick minus och det ekonomiska läget var allvarligt med risk för konkurs. Under ett antal år fick vi bada stålbad utan att ha råd att rekrytera de spelare vi behövde.

Det som räddade oss då var dels att den störste hjälten av alla - Jarmo Myllys - utan vidare valde att skriva ned sin avtalade lön för att vara kvar i Luleå och att vi hade ett antal lokala stjärnor som blev kvar år efter år som en stomme: Äkerström. Bulan, Burra, landslagsjanne för att nämna några. Vi hade sämre råd att fylla laget med starka rekryteringar och trots att vi försökte utvecklades väldigt få junisar till stjärnor. Och de stjärnor vi lyckades ta fram, började Looben sno till Warulfven efter avtal under säsong - helt emot den gentlemens agreement som rådd och som innebar att spelare skulle lämnas i fred under pågående säsong. Vilket Looben sket i. På senare tid är det ju framför allt Pungen som stulit våra stjärnor, genom - med Mike Helbers egna ord - att lova fördubblad lön...

Men 2000-talet var en svår kamp för oss - ofta ut i kvarten med 0-4, men vi var i alla kvar, även om vi började närma oss kval. Till Rönken inträffade. När det gäller egna spelare kom ju Omark och Harju men därefter inte luleågrabbar utan snarare Kukan, Cehlarik och nu Jaros som lyckas riktigt bra. Fast...nu lutar det mot att Isac Lundeström går direkt in i premiärlaget i SHL:-) Och förstås - under hela tiden har vi varit självförsörjda på vaktsidan:-)

Sammanfattningsvis alltför låg försörjning av egna grabbar sedan alla långkörare med 10-15 år i laget lagt upp klubban på hyllan för gott. Men snart kanske det ordnar sig.