Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Ändå inte så nära som jag följde David Rautio Berguv under hans långa Golgatavandring utanför Luleå. Pratade med dåvaranda tränaren Slavomir Lehner vid ett tillfälle och undrade om det inte var dags att ge Berguven spaden eftersom alla andra lulevakter då bara silade. Lehner var inte inne på det, i gammal NHL-stil körde han en erfaren vakt hur länge som helst, trots att denne var ett såll. Berguven skickades till klubb efter klubb och t o m till Lillehammer i Norge. Under det norska året hämtade han sig, utämndes till landets bäste vakt, och hans utveckling fortsatte. Oskarshamn tog in honom och med Salo som boss fick han fint stöd. Tänk, att jag var dit och följde Berguven. Men eftersom jag äger alla hans matchtröjor som släppts var det kanske väntat. Nå, Rönken i Almtuna och Osten med järnkoll på Allsvenskan såg och övertygades och plockade hem Berguven till Luleå. ;in tråd om Berguven på Svenska Fans, som jag startade när han var rejält sänkt, ledde i mål när han kom hem äntligen.
Rautios karriär har ordnat sig. Tyvärr släppte han Luleå och körde Pungen några år med framgång och nu är han hos Pölsan. Tycker att det landat fint för Berguven.
Just nu är det alltså Anders jag följer och hoppas det ordnar sig under året, även om det är tufft att slå sig fram i NHL. Till att börja med får han ingen chans som etta - för att bli etta måste man först ha visat sig hålla som etta. En paradox, alltså. Men om man oväntat blir etta kan man få fribiljett till att visa att man håller. I fjol gjorde ANders just det - erbjuden en chans med armbågen på Edmontons camp och tog sig hela vägen till bara millimetrar från att utses till etta och erbjudas långt dyrt kontrakt. Men nådde inte hela vägen, bl a eftersom Oilers redan betalt jättesummor för Talbot.
Nu har han en liten möjlighet i Buffalo, men inte stor. Robin Lehner är på gränsen att utses till etablerad etta och kan han bara hålla sig oskadad fixar han det nog.
Lite underligt att det var en Lehner, som Berguven hade att övertyga, och nu är det en Lehner, som Anders har att passera.
Min gissning är att den chans som Anders kan få, är om Lehner som tidigare varit skadedrabbad, blir skadad igen och Anders får chansen och då tar den.
Som Henrik Lundqvist uttrycker saken. Det räcker inte att vara bra. Det handlar också om timing. Du måste ha flyt för att få en rejäl chans, och om du får den måste du ta den.
Vi får se.
Nästa säsong kommer Joel Lassinantti att flytta över Atlanten. Det är jag övetygad om. han är så extremt skicklig, en sådan talang, vältränad och fysiskt och psykiskt stabil vakt att det går inte att hindra. Men han kommer att bjudas in med armbågen.
Varför? Eftersom han är 175 cm. NHL är mer än någonsin övertygade om att vakter numera måste vara stora, för att stå i vägen. Speciellt nu när man genom upprepade regleringar strippar av alla målvakter de jätteskydd de kört med. Och eftersom alla nu gått över till butterfly gäller det att inte lämna övre delen av målet tomt och för det behöver man ha lång rygg.
Det blir en tuff kamp. Men jag kommer att följa Lassi på resan. Som jag följer alla Luleås fina vakter på resan.
Sådan är jag. Till skillnad från de aptroll som nöjer sig med att förklara att andra lags vakter är "skotträdda" medan deras egna produkter (inköpta vanligen som 29-30-åringar) har utvecklats till internationella toppmålvakter. Vilket mApkyss svensson på plats 35-40 i KHL "bevisat"...