Luleå HF

Svår missräkning för Luleå ifjol, när stjärnan Bill Sweatt skadade magmuskeln och de matcher han var med inte kunde göra sig själv rättvisa och som alla vet var han ju borta stor del av säsongen. Vi fick ju ihop laget till slut ändå och var det lag som under omgångarna 19-52 tog allra mest poäng (under 1-18 var det Frölunda som var bäst). Sedan gick vi till semifinal där vi pressade Frölunda men de var för bra.

Apan vann serien, men efter mellanmjölkshockey långtråkigt robotartat med jämn poängstöld, men bäst var man aldrig. Inte heller i slutspelet där man skulle åkt i semmi mot Läjkers men vann sedan man gång på gång kastat sig över Läjkers duktige vakt Torpet och till slutlyckats skada honom; i finalen krossades Apan av Frölunda.

Men. När vi förlorade poäng och matcher mot bättre motståndare; inte fan gnydde vi om att det berodde BARA på att vi inte hade Sweatt på isen, buhu, buhu.

Nu har vi Apan.

Som köper in en skadad Möller, som får opereras, blir länge borta, kommer igen, skadas på samma område igen. Som köper in en skadad Kyle Cumiskey som blir borta länge. Som har en långtids korsbandsskadad Axel Holmström. Som ifjol köpte in en långtidsskadad Mattias Ritola som var borta länge. Som året innan köpte en skadad Nick Sörenssen som var borta nästan hela säsongen och likaledes en ej oskadad Rob Schremp.

Och så vidare och så vidare.

Alla skadade köpespelare som Apan fyller laget med är kända fakta och inga direkta överraskningar. Men hur använder Apan alla dessa skadade spelare som de berått mod köper till laget?

För att förklara att om de förlorar en match beror det INTE på att motståndarna var bra. Utan på att stackars Apan är hårt drabbad av skador, buhu, buhu.

Värdegrunnnnnnnd var ordet, sa Bull.

Och i dag utlyser vi en tyst minut över stackars Bergsbyns SK. Det lilla kvarterslaget som bildades 1985 utvecklade en fin damhockey som strålade men hade knappa resurser.

2002 tog Apan över damlaget för att "rädda" verksamheten men våren 2008 meddelade Apan att de lade ner damverksamheten. Eller, som Apan säger "vi sa inte nej till damhockey, vi sa nej till riksserien" då de medelst en sådan Apsanning la ner damlaget.

Apan erkände att de genom detta agerande lösgjorde en miljon per år. Det är ungefär samma summa som de under bordet förmedlade till en köpespelare enligt allas uppfattning. Apan får vidare >10 miljoner årligen från kommunen, sedan kommunen släckt julgranar och stängt lekplatser för att ha råd med denna doping, och samma summa >10 miljoner årligen slänger Apan årligen in på sparkontot vilket nu innebär att de är rikast i hockey-Sverige.

Men damhockey har de inte "råd" med.

Många uppfattar ju det ovanstående som skamligt, men till de svarar Apan att "vi håller på att utreda frågan om damhockey". En sådan utredning blev nyss klar och resultatet blev att utredningen om damhockey föreslog en...utredning om damhockey. Men Apan har också andra ess i rockärmen: Apan stöder minsann Clemensnäs damhockeylag, så det så! Ett stöd som innebar att i höst lade Clemens ned damhockeyn för året eftersom de inte ens hade tillräckligt många spelare.

Måste vara ett fint stöd det där från hockey-Sveriges rikaste klubb...

I allt detta känner man sorg för det lilla kvarterslaget Bergbyns SK som för 14 år sedan lät sig luras av en Apsanning. Med följd att Bergbyns damhockey dog.

Mindre sorgsen över vad som hänt är den ansvarige. Grabbarnas grabb Pea (bild nedan) som meddelar att satsningen på damhockey i Apschtaan nu tagit stora klev framåt eftersom en årlig Ladies' Night har beslutats hållas i sportbaren på Aparenan med fantastiskt trevliga paraplydrinkar i rosa och gredelint.

Jag tror att Bergsbyns SK kan hålla sig för skratt.

De tycker nog att Apans agerande är ungefär lika roligt som hanses tycker.