Luleå HF

"Nu blir jag kränkt!"

Nej, det handlar inte om hur jag reagerar mot hatbrottslingar i Apbok. Vilket andra kan uppfatta som överdrivet, förstås.

Det handlar om en allmänt spridd känsla som irriterar mig. Att så fort något inte blir som man önskar, är det OK att förklara att man känner sig kränkt vilket motiverar att man gör vad som helst.

Läste i bladet att 10% av morden i landet - som brukar sorteras in under "gängrelaterade brott" antydande s k "uppgörelse i undre världen - igen-kligen beror på att någon varit "kränkt". "Han pratade för länge med min flickvän, alltså sköt jag honom" och så vidare.

I Fjollträsk var det derby igår. Djurgården inledde med att ta ledningen 2-0 mot Hammarby, som därefter vände till 2-4. Jag var inte där, men önskar jag hade varit det. Oj, vilken känsla det måste ha varit.

I det läget sjöng Hammarbypubliken under tio minuter "Always look at the bright side of life". Vilket ledde fram till att djurgårdsklacken slängde in bengaler och stormade planen. En djurgårdsspelare intervjuas "jag förstår klacken".

Troligen blev de kränkta, alltså.

Apropos kränkt så rasar en kränkt hockeytränare (länk) i form av CryBert efter att Highsticking Lindströms senaste klubba i ansiktet på en motståndare vevats i media.

Det är fantastiskt hur lika CryBerts raseri är det han visade vid den famösa presskonferensen när han var kränkt över att det upptäckts att de var avis på Anders Forsberg.

Ibland är den här världen så konstig.

Vilket ansvar har media.

CryBerts försvar för Highsticking Lindström tycks vara att hockeyspelare faller till isen hela tiden under hockeymatcher sedan motståndare slagit dem i ansiktet med klubbor och därför är det orättvist att uppmärksamma Highsticking Lindström, som bara ville ned i hörnet.

Tack CryBert! Nog för att jag sett mycket hockey men jag har tyvärr missat alla dessa spelare som slås omkull. Nu ska jag försöka titta efter noggrannare. Tills vidare sjunger vi "We shall overcome!"