Luleå HF

Sven.Savage: Är det nånting jag är van så är det stövare, har delat hela min uppväxt med schillerstövare, pappas största intresse har alltid varit harjakten med inslag av nån enstaka räv så även jag hänger på med jämna mellanrum, första stövaren var dock en Hamilton men dom har en tendens att hålla sämre då schillerstövaren är något nättare i formatet.
Va gäller hockeyn så är man så klart grymt bekymrad, och jag håller med i mycket som ni har skrivit ang. våra skadade spelare och jag fattar inte hur man kan värva skadade spelare på det här sättet. Kanske är det bra för oss att få ett riktigt skit år så föreningen får sig en riktig ögon öppnare!

Blister Brigade: Härligt, då har vi två saker gemensamma - stövare och Skellefteå AIK:-)

När det gäller sjuk- och friskvård av Apspelare har Apan alltså
• Läkare
• Sjukgymnast
• Kiropraktor
• Naprapat
• Fystränare
som alla kan bidra och det låter ju som en imponerande uppställning som borde vara bättre än de flesta andra klubbar har att komma med.

Men ändå är listan över spelare som inte kan spela pga skada väldigt lång på senare år och man måste fråga sig varför.

Spelare som värvas svårt skadade för att rehabiliteras i månader, ibland långt över ett halvår. Spelare, vilka man ganska snabbt upptäcker har en skada som man inte visste om, som sedan blir borta länge, ibland större delen av säsongen. Spelare som enligt planen kommer tillbaka i spel, men det ganska snabbt upptäcks att vederbörande inte var klar och det blir många långa månader till. Och till det alla spelare som skadas och blir länge borta.

Otur?

Nej. Det är jag säker på att det inte är.

Otur är t ex hur vi i Luleå drabbades när Bill Sweatt, som varit oskadad genom hela sin karriär plötsligt drabbas av en magmuskelrelaterade skada som dödar hela säsongen för honom.

Otur är inte när Lassi får problem med ljumskar och höfter: han har en spelstil som sliter hårt på dessa områden. Sagolikt duktigt, men frågan är om han orkar med denna stil en hel säsong igenom? Kanske är han en vakt som bara ska ta typ 1/2 eller 2/3 av matcherna?

Men Apan har ju ofta gått med minst en femma borta i långa tider, dessutom en femma av de spelare som klubben hoppats mest på.

Varför?

Jag skulle fundera på några områden.

Spelarnas fysiska skick när de inhandlas.
I den stora världen genomförs inga spelarköp utan att spelarna genomgått en komplett medicinsk undersökning. Det handlar om stora pengar och klubben måste ha rätt att veta vad man köper. Nu har ju Apan medvetet köpt in spelare med väldigt svåra skador, t ex Ritola med komplicerad korsbandskada och utifrån får man ju uppfattningen att man köper honom billigt, betalar honom lön och kostsam rehabilitering för att därefter kunna dra nytta av honom när och om han blir återställd. Med Ritola tog det tid och lyckades, men när det var klart lurade han ju Apan fullständigt genom att gny om yrsel för att komma ifrån ett års ytterligare kontrakt med Apan och skriva ett kontrakt i Schweiz. Hur mycket tjänade Ritola på att gny yrsel? Jag tippar ungefär fem miljoner kronor. När man sedan ser att han hela sin karriär myglat sig ifrån skrivna kontrakt förstår man att det gjorde han nu också.

Men OK för att man chansar och billigt får en spelare som kanske återkommer som stjärna. Men hur noggrant har man medicinskt bedömt honom, innan man skriver kontrakt?

Och det gäller likadant när man kontrakterar oskadade spelare. I den stora världen genomgår de undersökning innan kontraktet skrivs på och i vissa fall identifieras skador med följd att kontraktet inte skrivs. Vad hade hänt om man undersökt t ex Sörensen innan man skrev på? Skulle inte hans handledsskada, som höll honom borta nästa hela säsongen ha upptäckts? Och detsamma gäller Möller: det påstods lite vagt att "man vetat att han behövde operation och valde nu" men jag tycker det låter hymlande och skumt och tror snarare att man hade ingen aning om hans fysiska skick. Vidare hur var det med Kyle? Och så vidare, och så vidare.

Likadant när spelare kommer tillbaka i spel igen. Nu har han långsamt och kunnigt rehabiliterats och kunnat träna maximalt så nu ska han spela. Och så blir det en match, eller kanske två följt av att han kliver av igen och blir borta i veckor, i månader. Visst, det finns alltid en risk att det kan bli så. Men det vanliga är att när man är OK är man OK fast i Apan tycks det vara att när man är OK visar det sig att man inte alls är OK utan blir borta i många månader till?

Och varför går spelarna sönder så ofta? Har de utsatts för alltför stora fysiska belastningar för att de ska hålla? Lokalt hyllar man Thomsen som "tränar spelarna hårdare och gör dem starkare än någon annan stans". Men...om de så ofta går sönder, kan det då inte ha att göra med att de utsatts för alltför hög belastning? Är det därför man behöver hela uppsättningen av sjukgymnast, kiropraktor och naprapat, för att behandla de belastningsskador som Thomsens träning leder till?

Apans läkare är mamma till Petter Granberg och gift med David Rundblads pappa.

Det tror jag är de väsentliga kvalifikationerna för att hon har det medicinska ansvaret i klubben. Kvalifikationer, som förstås är värdelösa.

Medicinskt har jag svårt att se att hon är kvalificerad. Dels har vi det ovan nämnda missförhållandena, dels de uttalanden som vederbörande gjort i samband med att APspelare skadats; uttalanden som får en att tvivla på att hon är medicinskt kompetent men däremot vittnar om att hennes uttalanden är Apsubjektiva till sin karaktär.

Jag brukar kalla vederbörande för Fru Distriktsläkaren, eftersom det är vad hon är, och det i sig kvalificerar henne definitivt inte för att ta uppdrag som sportläkare på elitnivå. För det krävs nästan alltid en ortopedkirurg, som är subspecialiserad på just sportskador och ofta på just den sport det handlar om.

Är Fru Distriktsläkaren det?

Jag tvivlar. Och en lång lista av skadade Apspelare talar starkt för min åsikt.