Och så har det varit match på Hovet. I november, och visst blev det novemberlunk, iaf från Luleås sida.
Under frösta två perioderna tog Luleå det försiktigt och känslan var att laget inte gick maximalt, eftersom de ändå hade Lassi i målet. Gårdarna pressade högt och Luleå gav ofta bort pucken eftersom de hade för få att hitta pass till. 2-1 till Djurgården var definitivt rättvist. Första målet till 0-1 för Luleå efter en minut borde också gårdarna haft poäng för, eftersom de gav bort det.
Men så kvitterar Luleå och det var första riktigt fina insatsen av Luleå ikväll, av Falken som gav sig in i skiten framför mål och petade in den under Tellan.
I tredje drog Luleå upp tempot och började spela hockey och då var det svårt för Djurgårn att hänga med. Där borde vi avgjort matchen, men lyckades inte. Likadant i sudd, där vi t o m fick lira 4 mot 3 i 2 minuter utan att avgöra.
I starffläggningen därefter skickar vi in Harju tre gånger av sex. Första drog och satte han, men sedan blev det gamla vanliga visan med knappt styrfart mot målet följt av det sedan åratal alltid resultatlösa försöket i femte lyckan.
Foppas straffmål var betydligt snyggare och det är inte första gången han målar på straffar. Vore jag ansvarig skulle jag nog satsa på honom som förste straffläggare. Foppa visslades och buades dessutom ut enormt när han skulle straffa - gårdarna har INTE glömt armbågen på Fernholm - men var hur cool som helst; satte kvällens absolut snyggaste mål av de hela fem straffarna som satt.
Gårdarna lyckades dock sätta tre av sex straffar på Lassi och vann därmed extrapinnen.
3-2 till Djurgårn och 2-1 i pinnar kan jag köpa, även om Luleå borde vunnoit under tredje perioden. Men sett över hela matchen gjorde DIF mer.
Ingen speciellt hårt match även om det var en del tacklingar, men nog har man sett betydligt tuffare mellan Djurgårn och Luleå på Hovet. Djurgårdsfalkens tackling på Schira var dock inte snygg. Han dömdes för att nära sarg i ryggen på Schira ha skickat honom i sargen med huvudet före, men den värre skadan var kanske när han manglade Schiras ben mot sargen. Fast jag tycker att som våldet var borde det inte bli någon värre skada typ korsband, ledband eller fraktur. Srnarare då en del kakor, som det brukar kallas. Det som vi vanliga kallar blåmärken, medan Apans Fru Disktriktsläkare kallar det "oerhört svårt nedre kroppsskada. Här räcker det inte med Bamseplåster".
Dagens glada besked ändå att vi drog ifrån Apan med en hel pinne. Man får vara glad för det lilla.
Hovet är vår andra hemmaplan. Ett konstaterande som gällde ordentligt under många år då Luleå, påhejat av nedflyttade Luleå-bor, vann mycket här nere. Speciellt Gnaget har vi tagit massor av poäng mot och även mot Djurgårn gick det bra länge. Men under tidigare delen av 2000-talet lyckades Djurgårn ofta vinna mot oss, de hade ett starkt lag med några lyckade generationer som sedan en masse togs över till NHL.
Därefter har vi varit tillbaka till business as usual, dvs Luleå kommer ned hit och vinner som vanligt. Inte sällan jämnt och länge vägande, men till slut brukar vi ta hem segern.
Så skulle det sett ut i går igen, om vi lyckats avgöra under tredje perioden då vi ägde Djurgårn ganska ordentligt. Men det uteblev och även om vi ända in i straffrundorna trodde vi skulle få bonuspinnen, blev det inte så denna gång.
Enobservation värd att nämnas. Luleåklacken som ofta gör ett jättejobb nere på Hovet, hade ett flertal nya ramsor som implementerades. Imponerande. Det här gått lång tid sedan Luleå gick upp i elitserien och under många år bestod hejandet av en talrik gubbhylla som mullrade bara en sak: K Ä M P A, L U L E Å....
Annars är gårdarsupportrarnas kom i håg om Johan Forsberg det man kommer ihåg mest; speciellt när han lade en straff mot det mål, som bakom sig har hela kortsidan fullsatt av DIF-supportrar som visslar ut Foppa något enormt.
Varpå han målar genom en skitsnygg straff med snabb dragning och elegant upphängd puck i burtaket bakom Tellan.
Det kallar jag starkt. Jag skulle tro att även DIF-supportrarna, som älskar att hata Johan, imponerades av hur kall och skicklig han var i lägen då många skulle ha krympit ihop och knappt fått iväg en puck.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Under frösta två perioderna tog Luleå det försiktigt och känslan var att laget inte gick maximalt, eftersom de ändå hade Lassi i målet. Gårdarna pressade högt och Luleå gav ofta bort pucken eftersom de hade för få att hitta pass till. 2-1 till Djurgården var definitivt rättvist. Första målet till 0-1 för Luleå efter en minut borde också gårdarna haft poäng för, eftersom de gav bort det.
Men så kvitterar Luleå och det var första riktigt fina insatsen av Luleå ikväll, av Falken som gav sig in i skiten framför mål och petade in den under Tellan.
I tredje drog Luleå upp tempot och började spela hockey och då var det svårt för Djurgårn att hänga med. Där borde vi avgjort matchen, men lyckades inte. Likadant i sudd, där vi t o m fick lira 4 mot 3 i 2 minuter utan att avgöra.
I starffläggningen därefter skickar vi in Harju tre gånger av sex. Första drog och satte han, men sedan blev det gamla vanliga visan med knappt styrfart mot målet följt av det sedan åratal alltid resultatlösa försöket i femte lyckan.
Foppas straffmål var betydligt snyggare och det är inte första gången han målar på straffar. Vore jag ansvarig skulle jag nog satsa på honom som förste straffläggare. Foppa visslades och buades dessutom ut enormt när han skulle straffa - gårdarna har INTE glömt armbågen på Fernholm - men var hur cool som helst; satte kvällens absolut snyggaste mål av de hela fem straffarna som satt.
Gårdarna lyckades dock sätta tre av sex straffar på Lassi och vann därmed extrapinnen.
3-2 till Djurgårn och 2-1 i pinnar kan jag köpa, även om Luleå borde vunnoit under tredje perioden. Men sett över hela matchen gjorde DIF mer.
Ingen speciellt hårt match även om det var en del tacklingar, men nog har man sett betydligt tuffare mellan Djurgårn och Luleå på Hovet. Djurgårdsfalkens tackling på Schira var dock inte snygg. Han dömdes för att nära sarg i ryggen på Schira ha skickat honom i sargen med huvudet före, men den värre skadan var kanske när han manglade Schiras ben mot sargen. Fast jag tycker att som våldet var borde det inte bli någon värre skada typ korsband, ledband eller fraktur. Srnarare då en del kakor, som det brukar kallas. Det som vi vanliga kallar blåmärken, medan Apans Fru Disktriktsläkare kallar det "oerhört svårt nedre kroppsskada. Här räcker det inte med Bamseplåster".
Dagens glada besked ändå att vi drog ifrån Apan med en hel pinne. Man får vara glad för det lilla.